17 år & Gravid

Nu har jag börjat äta några tabletter som ska ta bort klamydian, tabletterna ska innehålla antibiotika som ska ta bort sjukdomen, så förhoppningsvis kommer jag inom kort ( inom några dagar) att vara helt klamydia fri! Jag var tvungen att namnge de sexpartner jag haft de senaste tiden och det blev bara två namn, mitt ex/ pappan till barnet & en annans namn som ni inte har & göra med för den delen. Jag är så himla nervös, dom kommer att skicka hem brev till bägge två och ena av dom kommer fatta att det är jag som har smittat honom eftersom det kommer stå kommuns namn (ort ) på brevet och eftersom jag är den enda som han känner från den staden så kommer han på direkten hajja att det är jag, blä... :( Om mitt ex/ pappan till barnet inte har jökat med någon annan än mig så kommer han antagligen också hajja att det är jag som smittat honom men med tanke på hans minglande och festande så antar jag att han har dragit sig en omgång med andra tjejer, så då var det bekymret över! 

Men den stora frågan är ju egentligen vem som har smittat MIG!? Eftersom jag hade klamydian då jag var tillsammans med mitt ex så finns det ju ingen annan än han som kan ha smittat mig,det måste ha varit hans sablars KK som jag kom på honom med, som måste ha smittat honom, vem annars?

Killar kan vara riktiga problem ibland, för en stunds sekund är man lycklig över att man är singel, lovely!

Jag har varit så icke aktiv i bloggandet att jag glömde berätta, dom ringde HEM till mig från mvc och sa att dom hade försökt få tag i mig på mobilnummret jag gav utan resultat, jaha och hur fasen fick dom mitt hem nummer då? Var min fråga, jag har ju inte gett ut det till dom men jag antar att dom kan sin sak.. jag måste erkänna att jag höll på skita på mig när dom ringde hem, som tur var så var det bara jag hemma den dagen och tidpunkten och sen frågade jag även om mobilnummret dom hade, dum som jag var så hade jag gett ut mitt gamla mobilnummer, ni vet mobilen som blev stulen? Det nummret hade jag gett ut, glömde bort att jag hade nytt nummer antar jag.. hmf!

Hur som helst, självklart hade jag otur och provsvaren var positiva jag hade och har klamydia. Jag misstänkte det hela tiden eftersom det har svidit väldigt ofta när jag kissat men eftersom dom inte hade ringt (vilket dom hade försökt gjort) så tänkte jag att kissproblemet måste ha berott på något helt annat, men näpp, klamydia var det gott folk - skit kul!

Det ska vara skadligt för fostret också, så det är bara att åka och ta bort skiten så fort så möjligt!!! =(

Den bara växer och växer varje dag! Jag är så nyfiken på om det är en liten flicka eller pojke som jag får och bär på, det är iallafall mitt blivande barn, helt obegripligt, MITT! BARN? Nu ska jag iväg ut och springa och förbränna bort fett, tack & adjö! ;)

Hej alla fina läsare!

Nu var det ett litet tag sen jag skrev sist, är allt bra med er? Ja själv ska man ju inte klaga när det är näst intill 30 grader ute, helt underbart! Jag har börjat blivit lite nyttigare vad gäller mina matvanor, jag har äntligen börjat äta igen för första gången på länge, om det är gott eller icke här inte dit, jag äter iallafall för oss båda! =)

Just nu sitter jag ute o balkongen med frukost & njuter av solen pch bättrar på brännan, även fast man är gravid och det känns som man har en boll till mage så kan  man ju faktsikt få vara brun& fräsch, det ökar självkänslan! Ska ut & springa iskogen om en timme, sen bär det av att bada ute i det kalla havet direkt efter att man har sprungit och svettats som en gris,

U N D E R B A R T !


Jag är på bättringsvägen nu, vill inte att plutten i magen ska svälta ihjäl ju!


Mmmums, frukt är iallafall något som verkligen går i ,
oavsett om jag just spytt eller ej!

Jag känner mig så stor & ful i mina kläder, xs & s är inte längre aktuellt för min del, måste börja g'köra på MEDIUM i mina kläder nu annars får jag ångest så fort jag ser mig själv i spegeln. Allt sitter åt så det gört  ont och magen hänger en bit utanför därför ska jag om ett tag iväg & shoppa lite tunikor. Lovely tunikor, tack för att ni finns!



KRAM!

Varför är det en sånn hysteri om att Michael Jackson dog inatt? Alla dör & försvinner förr eller senare, det är ett självklart faktum. Om 100 år kommer alla vi som lever på jorden att vara döda, ingen mer Britney spears, beyonce eller Madonna, alla kommer försvinna så lär er att leva med det. Visst är det synd & tråkigt att han e borta, men varför börjar vissa gråta över det exempelvis? Läste i något forum där tjejer skrev att dom satt och grät, varför? Ända gången ni bör gråta är när era nära & kära försvinner, då har ni verkligen mitt medlidande, det är förståeligt!

Vila i frid Michael !
Har dock alltid tyckt att han är lite läskig...



Tror han var pedofil & gillade små barn på ett inte så trevligt sätt
om det nu va sant, att han förgrep sig på ett barn sexuellt så förtjänade han & dö!!

Det är lustigt hur en människa kan förändras från en dag till en annan , jag har länge funderat på hur människor bara kan gå från att vara på ett sätt o nästa dag bli en helt annan, ett exempel jag kan ta va när ett gammalt ex lämnade mig från en dag till en annan, dagen innan var allt bra & dagen därpå var allt bara över trots att vi älskade varandra obeskrivligt, hur och varför var min fråga? Jag kunde inte begripa hur känslor kunde förändras från en dag till en annan, det existerade inte i min värld, det är väl omöjligt? Det var inte föräns igår som det slog mig att det handlar om reaktioner..

Igår fick mig "svärmor" veta att jag är gravid och att hennes son är Pappan, kan ni gissa hennes reaktion? Jo hon vart nämligen flyförbannad! Kändes verkligen obehagligt och tråkigt eftersom jag ändå tagit beslutet nu sen långt tillbaka och inte kan ändra mitt beslut för andras välbefinnande, nej det går inte. Det är slut på att göra de beslut som är bäst för andra, jag har gjort det länge nog nu och nu får det vara slut. Jag måste sätta mig själv i centrum, sen får alla andra komma i andra hand. Att hon försökte övertala mig till en abort gjorde mig förbannad, hur kan man ha mage & säga så till någon, förstår inte mig på dom människor...

Hon kommer nog inte vara så kärleksfull mot mig längre som tidigare, men det får jag leva med.  KRAM!

People changes all the time, det handlar bara om en tidsfråga!!!

     
 
- Jo tack jag har testat mig redan, men när kommer beskedet? Har väntat mer än en vecka nu utan att få nå svar från någon. Provsvaren borde väl ha kommit till er barnomorskor nu? Läser ni barnmorskor min blogg? Aa men ring mig isåfall på 0735685437 snarast, tack! ♥

Jag fick just veta att mitt ex/Pappan till barnet ska åka utomlands snart, i 3 hela månader ska han vara borta!?!? Fan vad irriterad jag blir...Han ska snart bli Pappa och ändå så rent utsakt skiter han i det, tar inte sitt ansvar och hjälper inte mig ett dugg, då är det inte mer än rätt av mig att inte låta honom få vara Pappa och ta ifrån honom vårdnaden.. Känner just nu att jag inte ångrar mig ett dugg om att jag sa till barnmorskan att jag inte visste vem Pappan var, jag vet ju inte vem han är längre så visserligen var det ju sanning, en vit lögn kan man kalla det.. Namnger jag inte Pappan så slipper han ju betala underhållsstöd vilket blir lite jobbigt eftersom den slanten kommer behövas, aja vi får se hur det blir med det när dagen väl är kommen!

KRAM!

Min fråga är vilket land du kommer ifrån? Du sa i ett inlägg att du inte va rasist för då skulle du gå emot dig själv, vart kmr du ifrån då? =) Och e du född i sverige?

Jag är halv chilenare & halv svensk ;)

Kommer du någonsin avslöja din identitet, namn, bild på dig. eller liknande?

Varför jag inte velat avslöja min identitet beror på att man då inte kan skriva av sig lika djupt som man kan när man är anonym, när man är anonym kan man lätta på hjärtat hur långt som helst utan att behöva oroa sig för att få något hotmejl ner i brevinkastet eller liknande, ja ni förstår nog vad jag menar! Jag funderade på att lägga ut bild & säga mitt namn men nu har jag fått ganska många hot via mejl där folk ska "se till" att soc tar mitt barn när de är fött och liknande saker vilket har gjort mig veerkligen glad över att jag är anonym, så bort med alla er fördomsfulla idioter så kanske jag kan avsöja vem jag är.

Vad fick dig att starta bloggen?

Jag höll på att bli galen av att hålla det här för mig själv, hade inte berättat för Mamma,killen, syster,vänner & ja ingen, hade ingen att prata med och därför startade jag bloggen för att få skriva av mig, räknade faktiskt inte med att folk skulle finna det så intressant att läsa om mitt liv/ situatuion, men det är kul att vissa av er gillar det! =)



Hur gammal Är du ? Går du i skolan?

Jag är 17 år, fyller snart 18 - längtar längtar längtar!

Jag vill veta hur det gick på mödravårdscentralen och vad sa dem?!

Har skrivit ett inlägg om hur det gick.

kommer‭ du nån gång säga vem du är?

Kanske.

Vill du helst ha en flicka eller pojke?

Pojke eller flicka, spelar ingen roll, men har alltid hoppats på att mitt första barn ska bli en liten pojke, har mina orskaer till varför! ;)

Har du vänner som du kan lita på?

Om sanningen ska fram så nej tyvärr det har jag inte.. Har blivit sviken väldigt många gånger av "vänner" och dom jag har kvar nu är mestadels ytliga vänner, det är tråkigt men det är bara att acceptera!

Vet dina vänner om att du är gradvid?

Nej.

Favorit mat?

Allt som är kinamat,  kyckling med jordnötssås, wokade grönsaker osv, Muums! fast just nu under graviditeten så faller det inte mig i smaken :(

hade du bra betyg i skolan?:)kramkram

Antar att du menar när jag gick ut nian? Jag gick ut med 205 poäng. Skulle säga att jag just nu i gymnasiet är ett VG -barn!

Har din och din mammas relation blivit bättre igen än vad den vart när du berättade att du var gravid och skulle fullfölja graviditeten?

Ja, faktiskt så blev den det! Trodde aldrig i hela mitt liv att hon skulle acceptera det, men nu har hon gjort det och det glädjer mig jättemycket!

Vad tkr du om Kissie, Kenza, Blondinbella?

Kissie= patetisk, löjlig & omogen!
Kenza= Verkar vara en härlig tjej, vi har samma humor!
Blondinbella= Dont pretend to be something that you aint!

Kissie eller kenza?

Kenza, lätt!

blondibella eller kenza?

Kenza..

Kan du inte säga vad du heter?

Jo kanske jag gör snart!

varför visar du aldrig bild på dig själv:)?(du är säkert jättevacker!! puss o kram ta hand om dig, älskar dig blogg hehe:p

Tack så jättemycket! Anledningen till att jag inte gör det har jag angett i någon av frågorna innan, men vem vet lite längre fram kanske jag inte bryr mig & går ut med namn & allt, den som följer bloggen får se!

På vilket sätt tror du att ditt barn kommer förändra dit liv? Vilka för- och nackdelar ser du i att ha ett barn?

I början trodde jag att hela mitt liv skulle gå under & vara över om jag skulle behålla barnet men nu ser jag annorlunda på saken. Det kommer bli ett stort ansvar i hela 18 år framåt och det är jag medveten om, det kommer nog att vara jobbigt för mig i början då jag kommer vara ensamstående men jag försöker tänka på allt det positiva som det kommer att föra med sig & även att mitt liv inte alls kommer att vara över för att jag får barn. Jobb, utbildning,körkort, gymnasiet, allt det som jag trodde skulle vara uteslutet för min del eftersom jag skulle ha barn är inte sant. När lillen blivit större kommer jag kunna slutföra det som jag trodde var omöjligt. Jag har varit med om en abort tidigare och jag ångrade mig i efterhand & var ledsen under en lång period, en abort kan man ångra men ett barn kan man inte ångra, det är något jag verkligen tror på! Jag tror att jag kommer känna mer ansvar & mogna till i samband med att jag får barn, det är bara positivt.

Vilken är din Favorit-tv-show?

Tv-show, hm det var svårt! Men favorit tv program är blandannat OTH,OC & GOSSIP GIRL!

Vad har du för intressen?

Umgås med människor som får mig att må bra.

jag undrar om du är tillsammans med killen och vad barnet ska heta.

Nej vi är inte tillsammans, barnet ska heta Kevin om det blir en pojke annars vet jag ej! =)

Var inne på aftonbladet & kikade runt lite & när jag kom till denna artikel blev jag rasande, det HÄR gjorde mig sjukt förbannad, hur kan man göra såhär mot sina barn? Påminnde mig lite om boken "pojken som kallades det" där mamman misshandlar sitt barn både psykiskt & fysiskt, jag har läst boken tre gånger och gråter varje gång. Hur kan man? Tänk att detta händer i det verkliga livet, usch det är så hemskt! Barn ska inte få utsättas för sånt här, ingen människa över huvudtaget heller och det som skrämmer mig mest är att det är deras egen Mor som gjort såhär mot sina barn, varför gör man såhär, kan inte begripa.. Jag är glad att dom fick fast galningen nu iallafall, men jag menar 6 års fängelse, vad fan e det? Det är ingenting ju, när det gäller människors rättigheter känns det som att straffen aldrig blir långa nog men när ett brott mot exempelvis staten sker ja då blir det 10 år minst, så orättvis värld vi lever i! BLÄ!


Detta är ett utdrag av vad barnet sagt till polisen:

– Hon slår mig och storasyster hela tiden, men inte flickan. Vi får aldrig mat och jag kan inte komma ihåg senast vi åt, berättade den femårige pojken.

– Det känns inte bra i hjärtat. Hon är inte så snäll vår mamma, hon gillar inte oss. Hon hatar oss, sa den äldsta flickan.

Äeh fyfan, imorse vaknade jag av att jag hade en riktig huvudvärk, sprang raka vägen in på toan och whraaap så spydde jag ner hela badrumsgolvet, usch! Det känns ungefär som att jag har feber med en super hemsk huvudvärk som gör att det dunkar i skallen på mig, vill inte må såhär, vill inte vara gravid! =( Men de e klart, så känns det bara när smärtan är på gång för annars vill jag jättegärna ha en liten bebis. jag tog för en stund sen en panodil zapp som förhoppningsvis ska hjälpa, och nej jag tog ingen ipren så där har ni inget att hämta om ni hade tänkt & klaga! Angående de där med alkoläsken så var det en engångsgrej, det var faktiskt min kompis som beställde drickan åt oss eftersom jag inte ens fick det då jag är under 18 & vi inte ville riskera att bli utkastade, innan hon drog iväg till baren så sa jag "beställ ingen drink, fråga om dom har något alkoholfritt" så när hon kom tillbaka så hade hon en baccardi i handen & sa att det var de ända dom hade, om det var sant eller inte orkade jag inte argumentera om för jag vet att dom alltid brukar ha det på krogar, dock var detta ett litet mer annorlunda krogställe men jag var så himla törstig att jag bara drack upp allt och punkt.. Vattnet inne på toan hade vi redan försökt dricka ur men det luktade verkligen pytom från varenda jäkla toalett & köerna var långa som fasen, så det var verkligen inget alternativ..!

Ni som vill klaga & hacka på mig, ni får göra det. Men allvarligt talat så är det faktiskt mitt liv, jag var där & ingen annan än JAG vet vad som hände. Det är mitt liv & mitt ansvar och jag vet bäst själv om jag  sitter & smådricker om kvällarna här hemma eller om jag tar mitt ansvar, det var en engångsgrej & om det kommer att hända igen eller ej det vet bara jag, ni där ute får tro vad ni vill, eran åsikt har ingen verkan på mig längre faktiskt, ialalfall inte dom negativa! Nu ska jag in till köket och göra i ordning lite yoghurt eftersom det är de enda som jag äter om dagarna, kram!

Hej & tjohejsan!

Jag är nu äntligen hemma efter en lååång & konstig lördag spenderad i vår kära huvudstad, man brukar säga borta bra men hemma bäst och ja, hemma är verkligen bäst! Inlägget jag skrev innan gjorde jag med min mobil i väntan på tåget hem, och vet ni vad? Det kom fram också, woho! Dock dog batterierna på mobilen efter typ 2 rader så det vart inte mycket bloggande på de inte.hahaha :( ! Men iallafall så är det så att min dator brukar krångla och tur som det är så kostar det bara 8 kr att surfa med mobilen om dagen om man har comviq oavsett hur mycket man surfar så det låter ju underbart, ska jag börja göra oftare! :D Jag <3 comviq, (kompis)! Finns ingen bättre abonnent än comviq. förstår mig inte på de som har telia exempelvis, varför liksom? Det är ju sjukt dyrt och man ringer ju inte gratis till någon, buääk!!  Haha okej nu känner jag att jag har spårat ur ämnet totalt, vad kan det bero på då? Jo det beror ju nämligen på att jag inte har sovit något inatt, har inte ens gått & lagt mig än om man kan säga så.

Det blev helt enkelt en lång natt ute på krogen med en av mina närmaste tjejkompisar, 12 cm mördarklackar och ingen sömn, det är ingen fin kombination så väl inne i Tcentralen imorse så staplade jag in i en butik och köpta första bästa skon innan jag skulle skavsårsmörda hela mina fötter, och skorna jag köpte var riktigt fräna, hallonrosa & vita tygskor, det gillas! Varför jag inte fick någon sömn inatt berodde på att min kompis gick hem med en sånn där filur vars hjärna sitter mellan benen och lämnade mig ensam,eller tja, stack sin väg & stängde av mobilen men det  är väl i princip samma sak, så jag fick ta & leta mig runt till nära & kära som kunde möta upp mig eftersom jag inte visste vart jag annars skulle ta vägen. Och som tur är så finns det några fina hjärtan som alltid ställer upp, så jag klarade mig bra - tack ska ni ha!

Justja , det är en sak som jag måste få skriva av mig om som hände igår på krogen... Vi stod i dansgolvet och tjoade & skrattade och dansade tills vi inte längre kunde stå på benen, hela lokalen är varm som en bastu och svettandes människor som man kom åt överallt, jag höll på att få värmeslag & jag var tvungen att beställa en alkoläsk för att släcka törsten! Jag beställde en baccardi som bara innehåller cirka 3% alkohol och smakar som läsk, svepte den på cirka 5 sekunder & sen vart de inge mer, jag tror inte att det ska vara någon fara jag menar det är väl typ som att köpa alkoholfri cider på ica som också innehåller några procent alkohol fast det inte står det på flaskan.. Hur som helst, jag var törstig och det var ju inte alls mycket alkohol! En engångsgrej för att överleva om man får säga så..!

                Nu går ja till sängen & vilar! FAN VA SKÖNT!
              
Här är föresten skorna jag köpte, googlade på "rosa skor" så kom dom fram!

Herregud vilken hemsk helg detta har varit. Sitter just nu och väntar på tåget hem från stockholm. Regnet öser ner och jag har liksom klänning på mig, kul! Har fått så ont av klackskorna att jag köpte ett par

Det har nu gått 11 veckor + 3 dagar, dvs att jag är i vecka 12! Woho, nu har jag äntligen börjat lära mig det här med att räkna veckor, framsteg framsteg mina kära vänner! Magen ser lika stor ut nu, som den gjorde för ungefär 4 veckor sen, förstår mig inte på den faktiskt men den sitter där den ska iallafall och de är väl tur det!

Den här veckan väger ditt barn 8 till 14 gram och mäter omkring 6 centimeter. Nu har även könsorganen utvecklats, även om det är för tidigt att göra ultraljud för att fastställa om du bär på en flicka eller en pojke.

Åh vad underbart, vad är du för något därinne kära älskling, en pojke eller en flicka, när hade du tänkt ploppa ut ur ditt skal?

              

Längtar efter dig hjärtat, Mami te quiere mucho!

 

Jag är med & tävlar om dom här sjukt snygga skorna hos Lily, dom är så jävla vackra, vinner jag inte så tänker jag köpa dom till mig själv, mycket pengar för ett par skor men i ♥ skor och jag förtjänar något snyggt!!!

Vet ni vad bland det värsta är? Att älska någon som inte älskar en tillbaka. Mitt ex/ Pappa till barnet älskade aldrig mig och knappt att han ens tyckte mycket om mig, han hade fastnat så mycket i sitt förflutna och jämförde mig väldigt ofta med sitt ex vilket fick mig att känna mig oduglig. Jag kände nästan alltid att jag hade krav på mig själv för att uppfylla hans önskemål. Han jämförde inte mig med sitt ex på ett elakt sätt men det förstörde mig ändå psykiskt. Som en gång då vi hade dejtat varann i ungefär 3 månader & varit tillsammans i 2 månader så sa han att "du gör aldrig något specielt för mig, det känns som att du ser mig som en i mängden" och sen tog han upp ett exempel om vad hans ex hade gjort för honom en gång, att hon hade gått & köpt en ros till honom och överaskat honom & det fick honom att känna sig speciell. Jaha, tänkte jag, och kände att jag exploderade inombords, handalr det här nu om att köpa saker till varann, jag menar - jag tyckte att jag hade visat min kärlek för honom genom att göra andra saker.

Ibland när han skrev att han saknade mig och ville träffa mig så brukade jag gå ut mitt i natten och gå/springa ända hem till honom (på den här tiden bodde han cirka 30 minuters promenad ifrån mig), jag tyckte att jag riskerade otroligt mycket när jag sprang hem till honom dessa gånger,inte nog med att det var långt utan ja var tvungen att gå igenom en skog utan belysning där det räckte med att en galen pedofil skulle sitta gömd bland buskarna & sen riskerade jag även att Mamma skulle vakna och upptäcka att jag var borta, observera att min Mamma är riktigt sträng när det gäller tider, övernattningar osv. Bara en sådan sak, såg han liksom inte som något, för honom verkade det vara vardagsmat. Han kom aldrig och mötte mig eller följde med mig till bussen dom sena kvällarna då jag skulle åka hem ifrån honom, så hur jävla mycket gjorde han för mig egenltigen och samtidigt hade han mage att begära mer av mig?

När jag frågade honom en gång om varför han inte kunde följa med mig till bussen så sa han att han inte pallade att fjäska, att alla killar gör sånt för tjejer men att han hellre föredrog att vara ärlig. Jag blev jävligt förvånad & arg när han sa det men jag valde ändå att se dom positiva sidorna hos honom och förtränga det dåliga... Vissa gånger när jag missade bussen och inte fick övernatta hos honom så brukade jag ringa min bästa väns storebror & fråga om han kunde komma och hämta mig och då blev han skitförbannad på mig och sa att jag stötte på andra killar, men så var ju inte fallet, jag hade ju bara ögon för honom, syftet var bara att komma hem för att slippa göra min Mamma förbannad!

Ju längre vi höll ihop, desto mer svartsjuka & krav sattes det på varann. Mina krav på honom var dock aldrig lika höga som hans var på mig. Hans ekonomiska problem gick ut över mig och mitt stöd som person, att finnas där för honom räckte inte till enligt honom och det slutade med att jag fick lägga ut mina pengar för att han skulle kunna köpa saker åt sig själv och kunna göra saker, pengar som jag dessutom aldrig fick tillbaka som lovat. Det gick till och med så långt att jag ibland kunde springa till jobbet och slita ihjäl för att han skulle ha råd med en ny rakmaskin (som gick på cirka 500:-) dagen därpå, på den här tiden jobbade jag svart så jag fick alltså pengarna i handen på engång efter jag gjort mitt pass. Han lyckades på ett manipulerande sätt få mig att tycka synd om honom när det gällde nästan allt, behövde han något så kände jag att det var mitt ansvar att se till att han skulle ha den saken.

Det som gjorde mig riktigt förbannad var hans tacksamhet som han aldrig visade, vissa gånger sa han inte ens tack när han fick de prylarna som han tjatat om, och när jag frågade varför han inte ens sa tack eller visade att han vart glad så svarade han "du förstår väl att jag är tacksam, måste jag behöva säga det".. Efter att ha lagt ner pengar på dyra parfymer, rakmaskiner & lyxig mat utan att få något tillbaka (begärde bara hans kärlek) så kände jag att jag inte orkade mer, jag la mer eller mindre ner min själ på att göra honom lycklig men ändå var det inte tillräckligt för att han skulle tycka om mig sådär att han skulle få fjärliar i magen. Den tiden var förbi tyckte han, "man kan bara bli riktigt kär en gång" sa han, och det sa ju i och för sig allt. Det som gjorde att jag stannade kvar vid hans sida var tryggheten, för den förbannade trygghetens skull. Jag hade inga direkt riktiga vänner på den här tiden, ingen jag umgicks dagligen med eller liknande, utan jag hade i princip bara honom, jag ville inte bli ensam kvar och det ville heller inte han. Det som höll oss kvar vid varann var väl det att vi var rädda att bli ensamma, han hade det ungefär lika ställt som jag i livet och vi hade bara varann.

 Ibland kunde jag känna att "jag skulle kunna göra allt för den här människan", att jag älskade honom, men samtidigt kunde jag känna att jag inte trivdes med den människan som jag blev i hans närvaro, som en liten svans på honom. Han var så otroligt stark i många situatuioner, att stå ut med en mor som drack jämt och ständigt var inget som var lätt att handskas med, men för honom verkade allt vara som en dans på rosor När vi tjafsade stod han alltid på sig, gav aldrig upp & fällde aldrig en tår. Ibland hatade jag att han var på det här viset, men beundrade ändå att han kunde vara så stark, i vissa fall kallade jag det inte för att vara stark utan jag sa att han var känslokall, vilket iofs går ihop. Jag såg upp till honom i många situatuioner och var därmed ibland rädd för att visa vad jag kände. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag faktiskt kom att älska denna grabb av någon obegriplig anledning men pågrund av att jag var så rädd för hans reaktion och hur han skulle ta det, så vågade jag aldrig berätta det för honom, jag teg och jag har aldrig berättat det för honom.

Men vad spelar det för roll nu egentligen? Allt har bara skitit sig mellan oss med tiden, han springer omkring på fester & krogar och jag bär på hans barn, är väl inget annat än en tragisk historia... Men jag måste erkänna att jag aldrig någonsin i mitt liv hade kunnat föreställa mig detta när jag och han började dejta, att jag cirka 1 år senare skulle vara gravid med hans unge, det här händer bara i filmer skulle jag ha sagt för 1 år tillbaka.. Men nej, det här är ingen film, det här är min verklighet. Sagan fick inget lyckligt Mamma,Pappa,barn slut men jag ska försöka göra mitt bästa & förhoppningsvis hittar jag någon som vill ha mig för den jag är en vacker dag.

Det här var verkligen att lätta på hjärtat, gud vad skönt att man har en blogg säger jag bara, gratis terapi som hjälper i svåra situationer!

      Och föresten, glad midsommar bjuder på en vacker bild, MYS!

            
 
                             KRAMAR & GLAD MIDSOMMAR!

Vissa av er undrar om hur det gick för mig på besöket hos mödravårdcentralen som jag aldrig skrev om. Anledningen till att jag inte skrev om besöket där var pågrund av att jag under dom dagarna övervägde att sluta blogga, men jag ändrade mig illa kvickt så här kommer inlägget!

Besöket gick väl i det stora hela ganska bra, eller ja - det kunde ha gått värre om man får säga så. Barnmorskan jag fick var ganska trevlig & snäll, men jag antar att det är deras jobb att uppföra sig trevligt så ja, det var väl tur de.. Hon frågade hur jag mådde om jag känt mig illamående och rätt så allmänna frågor kring graviditeten, jag sa som det var och hon sa att det var normalt att känna så som jag har känt mig, blandannat illamående & nedstämdhet. Den kanske lustigaste delen var när hon frågade om Pappan till barnet. Vad har hon med det att göra? Var min första tanke, jag vart genast obekväm och fick ur mig något jag kanske inte borde ha sagt, jag drog nämligen en lögn.. Jag sa till barnmorskan att jag inte riktigt visste vem som var Pappan till barnet och att jag inte har funderat så mycket över det eftersom jag vill uppfostra barnet själv. Hon började predika om att det var ett stort ansvar och att det kommer bli mycket jobb för mig, behandlade mig helt enkelt som ett litet barn, jag menar - hur många gånger har man inte hört det där nu? Fast å andra sidan försökte hon väl bara göra sitt jobb.

Barnmorskan satt med ett block och noterade saker samtidigt som jag berättade om min situatuion, och när jag nämde att det inte fanns någon Pappa med i bilden så började hon trycka riktigt ordentligt på bläckpennan och det gjorde mig riktigt nervös, fick nästan ångest över att jag sa så, tänk om han nu vill bli Pappa men inte får det eftersom jag sa så? Men jag gjorde det helt enkelt eftersom det kändes rätt just den stunden, mitt ex har ju inte ens visat att han vill bli Pappa, ända gången han har sagt något om barnet var på fyllan då sa han "vi ska ha barn ihop" men det var ju såsom jag trodde, mycket snack och lite verkstad eftersom det är knappt så att vi har pratats vid sen dess.

Idag efter jobbet exempelvis, så var jag förbi hem till honom för att låna ut pengar till hans Mamma och eftersom jag inte kunde hålla mig så frågade jag hans mamma om han var hemma, då svarade hon att han var ute på någon fest med sin kompis, jag kände bara att jag suckade inombords men drog fram med täckmanteln och log. Jag blir så less & trött, och vadå för kompis? Han känner ju ingen i den här staden, förutom mig,sin mamma & en gammal kompis till honom som dessutom sitter inne i fängelset. Det känns så konstigt, när vi var tillsammans så var han aldrig ute, han sa att han föredrog hemmakvällarna med mig än att springa omkring och supa sig full, men icke! Återigen mycket snack och lite verkstad...

Nu spårade jag ur  och bytte ämne helt omedvetet, kan bli så ibland när man känner att det finns så mycket inombords som man aldrig får ur sig, aggrition, funderingar & frågetecken som det känns som att man aldrig kommer få svar på, men jag antar att man helt enkelt måste visa sig stark & fortsätta leva, man kan inte lägga sig ner och dö när allt känns jobbigt även om det känns som den lättaste utvägen ibland, utan vi måste fortsätta kämpa!

Hur som helst, jag fick göra några tester på MVC också vilket jag inte alls var förberedd på, fick ta blodprov & nå stick i fingret sen fick jag även lämna kissprov. När barnmorskan kom tillbaka frågade hon om jag har haft urinvägsinfektion nyligen, "näe" svarade jag. Varför undrade hon det tänkte jag. Hon svarade då något i stil med att mitt urin såg grumligt ut och att det kunde vara spår på att jag har klamydia. Vadfaaaan pratar hon om!? tänkte jag. Vadå klamydia, jag har ju hållt mig till samma partner i cirka 9 månader nu, jag har inte haft oskyddat sex med någon annan än mitt ex/pappan till barnet !? Detta är jävligt skumt, jag kan omöjligt ha klamydia när jag varit med samma kille så pass länge, och innan jag & han började träffas så testade jag mig till och med... Mitt blodtryck var ialalfall ganska normalt så det var ju skönt & höra! Dock sa hon ganska och det vet man ju aldrig vad de kan betyda..
            
Dom skulle iallfall kontakta mig angående klamydian snarast,
ska bli intressant & höra vad dom har att säga!

Måste få dela med mig av en rätt så komiskt sak som just hände på jobbet.
Jag jobbar ju som telefonförsäljare och får ett samtal kopplat där Kerstin 47 år gammal svarar:

- Hej mitt namn är ***** och jag ringer ifrån Telia (Jag)
- Nej tack jag är inte intresserad av något, (hon)
- Nej men vänta lägg inte på, du är ju redan kund hos oss idag, du ska få en bonus! (jag)
- Jaha.. vadå för bonus? (hon)
- Jo du ska få billigare bredband.(jag)
- Nej ja har ingen dator, klick! (hon)

Men det vart inget klick för hon lade inte på ordentligt, telefonen var fortfarande på & hon började prata med någon i närheten att "det var en jävla kärring som försökte lura på henne ett jävla bredband fast hon inte hade dator."

Så ung är jag inte längre!!  Woho, så nu kan ni gå bort med alla fördommar om att jag är blivande ung Mamma, jag är en kärring nu! =) Vad ska man säga? En vanlig dag på jobbet. Nyss var det någon gubbe som bad mig dra åt helvette också, hurray! Föresten kan man ju fråga sig vem som va kärringen av oss!

Vill bara hem & få långhelg nu!

Hur kommer du att ha råd med bebisen?

Jag har faktiskt inte tänkt närmare på det, jag extrajobbar ju som det ser ut nu i dagsläget men det kommer jag inte kunna göra när barnet är fött. Det jag försöker göra nu är att jobba så mycket jag bara kan så att vi kan få en bra start och köpa de viktigaste tillbehören såsom barnvagn,spjälsäng osv. Sen finns det ju alltid bidrag att gå på? Så det med pengar ska inte vara ett stort bekymmer, vi kommer nog att klara oss!

Tror du att din mamma kommer att ställa upp ekonomisk?

Alltså jag vet ju att om min Mamma kunde och hade pengar så skulle hon självklart hjälpa oss, men eftersom jag vet hur dåligt ställt hon har det med pengar, går på socialbidrag och all det trasslet som hon har varit i så är jag medveten om att hon inte kommer kunna hjälpa oss. Men trots dålig ekonomi så försöker hon alltid ställa upp, häromdagen kom hon in med en jättefin babyjacka som hon sa att lillen kunde ha, visar ju att hon försöker iallafall!

Kommer du fortfarande att bo hemma?

Ja det kommer jag. Iallafall tills vidare, plutten kommer inte att vara i vägen för någon där hemma eftersom jag bor mer eller mindre i min egen lilla etta som ändå hör till lägenheten. Jag har egen ytterdörr,badrum, garderober,hall & stort rum så ingen lär se skymten av mig och plutten. Jag menar, det gör dom ju inte idag så varför skulle dom se oss mer nu? Ända gångerna jag går in till resten av lägenheten är då jag ska ta mig till köket!

Hur gör du med skolan när den llle knodden har kommit?

Jag börjar ju 3e ring efter sommarlovet vilket innebär mitt sista år på gymnasiet. Jag tänker inte hoppa av, för det skulle bara kännas onödigt och dessutom är det ju bara 2 terminer jag måste orka med för att sen ta studenten. Gymnasiekolan jag går är en privatskola där vi är beroende av datorer, vi alla elever får en varsin bärbar dator där vi skickar in alla uppgifter via ett program. I det här programmet finns alla uppgifter & inlämningar upplagda som det bara är att göra hemifrån. Det enda jag behöver ta mig till skolan för är proven! =)

Vad vill du gå för linje?

Jag går redan en linje, det är samhandel jag går! =)

vad lyssnar du på för musik?

Oh svår fråga! Allt som inte är rock & dödsmetall! Hip hop & r nb står mig nog närmast hjärtat, låtar med vettigt budskap!

vad börjar dit namn på?=)

Säg först du! ;)

jag funderar på om graviditeten var planderad?

Nej graviditeten var inte planerad, jag åt p-piller som skydd men blev ändå gravid av misstag.

Är du tsm med pappan?

Nej vi är inte tillsammans.

Tror du att du kommer bli en bra mamma?:)

Ja det hoppas jag! Finns inga dåliga mammor, alla har något bra i sig!

När blev du av med din oskuld?

Inte för att du har med saken & göra men 14 år var jag faktiskt.

Vad tror du själv att det är för kön på bebisen nu innan ul å så?

Jag har alltid hoppats på att få en pojke först, så att han kan ta hand om sina flicksyskon sen när han blir äldre, har faktiskt ingen aning vad det är, pojke hoppas ja på! =)

Tror du att senare så kommer du och pappan kunna komma så pass bra överäns så att han kan ha kontakt med barnet?
Det vet jag inte, men jag hoppas på att han tar sitt ansvar och finns där för barnet när det är fött, vi kommer att klara oss galant utan honom annars men det vore ju bra för barnet att ha båda föräldrarna närvarande.

Har du tänkt amma? Många unga mammor vill inte det för att det kan ju vara lite pinsamt att slänga fram bröstet mitt ute på stan, frågar du mig så är det mera normalt änn det mästa som händer på stan!

Ja det är klart att jag hade tänkt amma! Man kommer nog över pinsamheten efter ett tag, det är ju ändå normalt, håller med dig om sista raderna! =)

Det har ingenting med dig att göra så därför behöver du inte svara om du inte tycker att jag/vi har något med det att göra, men vad jobbar din mamma som? Du har ju nämt tidigare att hon var ganska ung när hon fick din bror, tog hon någon utbildning innan/efter det?=)

Min Mamma är arbetslös & går på socialbidrag som det ser ut idag. Nej hon gick inte någon utbildning,det blev aldrig att hon gjorde det eftersom hon bara något år efter fick min äldre storesyster, så hon vart fast i det onda mönstret! =P

Hur går det med rökslutet? Har du klarat att sluta/trappa ner mera?=)

Im trying, i reaally am! :D Men det är svårt, dock känner jag inte suget lika mycket längre, på samma vis som jag inte känner sug för att äta, så det är ju iallafall något positivt med att min "mat"lust försvunnit!

Har du börjat lägga undan pengar från lönen så att du kan betala så mycket som du kan själv senare när lill*n har kommit? Nu när du försöker sluta röka/har slutat så kommer det ju bli mera pengar också=)

Jag försöker jobba så mycket jag bara kan nu när jag inte är höggravid eller liknande, jag jobbar för att kunna lägga undan pengar men även för att få göra en resa nu till sommaren, det tycker jag att jag förtjänar då jag jobbar 9 timmar om dagen. Sen om jag slutar röka helt så kommer det ju bli massa pengar över också det har du helt rätt i! =)

Hur tar din mamma och pappa nyheten om att du är gravid?

Mamma vart inte glad, hon ville att jag skulle göra abort men nu har hon förstått att jag inte tänker göra det så hon försöker stötta mig men samtidigt tycker hon att det är jobbigt, och det kan jag förstå. Pappa vet inte om och jag vill heller inte berätta det för honom, herregud var jobbigt det vart nu när jag kom & tänka på det, nej det går inte , Pappa skulle frysa ut mig ur familjen, det handlar bara om en tidsfråga.

Vad vill du bli när du blir äldre?

Lycklig!

Vad vill du jobba med?

Jag ska bli polis eller starta eget företag! ;)

Hur ska du tillväga för att få det jobbet/jobben?

Plugga vidare & kämpa på!

Skall du bo hemma hos din mamma med bebisen, eller ska du skaffa eget?

Jag bor hemma tillsvidare!

Vad vill du att ditt barn skall heta om det blir en flicka/pojke?

Kevin har jag alltid gillat på en pojke, sen jag var 14 har jag alltid velat att mitt barn ska heta Kevin den dagen jag får barn, så om det är en liten pojke i magen så blir det en Kevin, flicknamn vet jag inte än! Finns många fina!

Varför svarar du inte på mejl?

Jag läser alla era mejl som ni skickar, dom berör mig alla på olika sätt och gör mig glad att ni tar er tiden att skriva så fina saker till mig. Tro inte att jag inte läser dom just för att jag inte svarar på alla för det gör jag, men det är svårt att svara på alla då man måste hinna med mycket annat. Ska försöka bättra mig!


-Tittuut!

Sitter på jobbet som vanligt och har just nu lunchrast till 17:00, mat är inte det som står mig närmast hjärtat just nu (vilket suger) men det är viktigt att jag äter så att plutten kan bli mätt & frisk iallafall! Jag mår illa av matlukten, men jag sitter ändå här vid mitt skrivbord med headsetet på i telefonkön till comhem & med lasagne, trodde jag skulle spy av lukten men med lite juice emellanåt så går det bra att äta, jag behöver det ju framförallt och plutten i magen också!

Hoppas jag kommer fram i kön snart så att jag kan börja besvara era frågor! =)

Igår blev det inget bloggande eller svar på era frågor som lovat, berodde nämligen på att våra förbannade internetleverantörer har börjat krångla och därför kom vi inte ut på internet igår. Eftersom vi har ip telefoni så la ju självklart telefonlinjen också av, så ringa och lösa problemet hos com hem var ju uteslutet, så jäkla typiskt! Visserligen är det billigare med ip telefoni men däremot har det sina nackdelar, uscha! Därför ska jag göra hemmet en tjänst och ringa till com hem från jobbet nu. förhoppningsvis är problemet löst till ikväll!

                                    

God morgon kära läsare idag gick jag upp klockan 08:00 för att gå och jobba,trots att jag somnade igår klockan 20:00 och alltså sov 12 timmar så är jag trött som attans nu. Jag tror att det har o göra med att min energi har försvunnit... Jag orkar inte längra göea något, blir jättetrött titt som tätt, svårt att somna om nätterna och äter inte längre som jag brukar göra. Jag blir äcklad av mat, och det är verkligen inte likt mig. Min storesyster skulle bjuda mig på maxmat nyss på lunchen men inte ens det gick i, finns ingen aptit, maten äcklar mig. Det här är verkligen inte likt mig jag älskar ju mat över allt annat på jorden..Min kära mor kom iallafall förbi jobbet med frukt, activia & flaskvatten. Det var iallafall riktigt snällt av henne, tack för det Mamma!

Jag har fått förfrågan av några läsare om att starta en frågestund här i bloggen där ni får ställa precis vilken fråga som helst. Det kan vara allt ifrån om ni vill veta mer om mig till andra övriga frågor som jag möjligtvis har svar på! Finns det något intresse för en sådan frågestund? Lämna isåfall en kommentar till det här inlägget så att jag vet om det finns en del intresserade. Om det inte är särskilt många som har frågor så kan ni isåfall mejla mig med frågan så kan ni få svar på den via mejl, annars kör vi frågestund här inne! =)

FRÅGESTUNDEN ÄR IGÅNG!

Nu har ni chansen att fråga mig precis vad som helst! Frågestunden kommer att vara igång tills ikväll så passa på att fråga så mycket som ni vill veta! Lämna din fråga i kommentarsfältet! =)

---

Frågestund avslutad!

Många av er läsare reagerade på mitt inlägg där jag dömde ut mitt ex för hastigt när han hade frågat mig om vi skulle ut och ta en cigg tillsammans, eftersom det ända jag skrev var just den dialogen och inget mer. Men vi hade nämligen ett löpande samtal efter att han frågade om vi skulle ta en cigg ihop som jag inte nämnde här i bloggen. Först och främst så vet väl alla att det inte är bra att röka när man är gravid, hur pass farligt det är kanske inte alla är medvetna om men att det iallafall inte bör göras är något som alla vi individer på två ben begriper. Visserligen var inte jag heller så kunnig om konsekvenserna som medföljde utifall man röker under graviditet men det betyder inte att jag inte hade i åtankte att sluta röka innan jag visste specifikt om konsekvenserna. Hur som helst, får konversation löd ungefär såhär efter att han frågade om jag skulle med ut på en cigg.

- Du vet väl att man inte får röka när man är gravid, det skadar barnet (Jag)
- Ja men EN cigg skadar skadar väl inte nått (Han)
- Jo det gör det, barnat får i sig farlig gift , ja har läst på,så sluta uppmuntra mig till att fortsätta (Jag)
- Nu är du bara löjlig, en ciggarett tar ingen skada, min Mamma rökte regelbundet när hon bar på mig (Han)
- Jaha det förklarar ju varför du är som du är..(Jag)
- Fan vad taskigt, skit i mig då jag går väl ut och röker själv KLICK (Han)

Jag vill inte vara med en kille som inte förstår allvaret i vissa situationer, detta är inte förstå gången han agerar som ett barn. Det säger sig självt att han inte är mogen nog för att skapa en framtid med mig och bebisen. Men tyvärr så säger mina känslor något annat. Min instikt säger att jag måste lämna honom men mitt hjärta vill att vi är tillsammans. När jag är i hans närhet så blir jag svag, det är inte lätt att hålla emot känslor, vissa av er skriver att jag låter honom såra mig, men hur lätt är det egentligen att lämna någon man verkligen älskar? Ni som har upplevt riktig kärlek ni vet nog att det är lättare sagt än gjort. Men jag har gjort det förut och jag kan klara det igen, känns bara så jobbigt att jag kommer bli ensamstående Mamma.. Men det är något jag får lära mig att handskas med helt enkelt..

Tävlingen är avlutad, jag har nu dragit 2 vinnare och det gjorde jag genom att skrolla med datormusen, blunda & sen peka med fingret på skärmen. Rättvist & enkelt!



Vinnare nr 1 blev en viss:  Linda http://babymyz.blogg.se

Vinnare nr 2 blev en viss: Jessika (hade ingen blogg)

Grattis till er båda, ett mejl kommer att droppa in i eran inbox inom kort, hoppas jag gjorde er glada & nöjda! Ni som inte vann, var inte ledsna! Fler tävlingar kommer antagligen att dyka upp om jag fortsätter att blogga vill säga.

---

Måste få säga tack till alla er underbara & snälla läsare som vill att jag fortsätter bloggen, det värmde verkligen att få se era kommentarer, och det gjorde mig glad när jag såg att det var fler positiva än neggativa kommentarer som droppade in! Såhär tänker jag, fortsätter jag att hålla bloggen uppe så kommer jag att välja & granska kommentarerna innan, eller be någon göra det åt mig, för ärligt talat är det inte kul att se vissa idiotiska kommentarer/mejl där ni kritiserar mig och dumförklarar mig. Vill ni kritisera? Varsågod, men ge mig isåfall KONSTRUKTIV kritik!

Godnatt!

Ikväll utser jag vinnarna av tävlingen som jag annordnade om de 2 baby seten som ni läsare hade chansen att vinna. Efter att jag har utsett 2 vinnare så kommer jag att sluta blogga ett tag. Lusten att blogga har runnit ur mig och detta beror på att det finns så sjukt elaka och idiotiska människor därute som tar sig tiden att klanka ner på en helt utan anledning. Den senaste veckan har jag fått ett X antal mejl där folk skriver att jag borde göra abort, att jag kommer bli en usel mamma, att min blogg e sämst & att jag är fejk. Hur fan orkar vissa av er!? Ni har gjort mig sjukt irriterad, jag försöker att inte ta åt mig men ibland går ni fan över gränsen. Gillar ni det inte, så läs det heller inte! Hur svårt kan det vara? Och ni som tror att jag fejkar en historia för att bli känd i bloggvärlden, ni kan suga på lilltån för nu lägger jag fan ner skiten, iallafall tills jag känner att jag kan stå på fötter igen.

Nu ska jag iväg till mödravårdscentralen, hej på er! (Vissa av er är riktigt guldvärda så detta är inte riktat till er, men vissa av er är riktiga idioter, ursäkta språket men jag kan inte komma på något annat, lär er att bete er, skäms ni inte?)

Jag uppdaterade aldrig bloggen igår eftersom jag aldrig kom hem igårinatt.
Så vart sov lilla jag inatt då? Mhm, det kan man ju fråga sig..!


Igår eftermiddag gick jag ju hem till min "svärmor" och åt mat, vi pratade lite om allt möjligt och tack gode gud så var inte mitt ex hemma. Jag antog att han var hemma hos sin Pappa som bor ett par bra mil bort, så det var verkligen en lättnad när jag förstod att hon inte hade ringt över mig för att försöka föra mig och mitt ex samman. Dock var jag väldigt orolig över om han hade berättat för sin Mamma om att jag är gravid med hans barn, för då skulle hon väl antagligen avsky mig tänkte jag. Inte vill väl hon redan bli mormor? Och att hennes son ska bli Pappa redan nu? Åh jag fick en riktig klump i magen. Men trots klumpen i magen så fick jag ändå i mig maten jag blev bjuden på, skulle ju varit oförskämt att inte äta upp!

Vi hade det iallafall väldigt trevlig ihop, pratade och disskuterade olika samtalsämnen, hon berättade även om hennes son student. (mitt ex vill säga) och jag måste säga att det kändes som att hon var min lilla spion,hon berättde nämligen saker som, var väldigt nyttiga att få veta, vissa saker gjorde mig dock irriterad på honom men jag svalde min stolthet och log istället. Det vart inget snack om nå graviditeter så jag antar att han inte berättat för henne om det ännu. Tittade på CSI gjorde vi också, det har blivit vår favoritserie, haha! Under serien somnade dock min kära svärmor.. Antingen var hon väldigt trött eller så måste det ha varit ölen hon drack som gjorde henne sömnig, hur som helst så bestämde jag mig för att det kanske var dags att bege mig hemåt då, så jag gick ut i hallen för att ta på mig ytterkläderna..

När jag står där i hallen och ska ta på mig ytterkläderna så känner jag att jag blir kissnödig, jag tar då av mig skorna igen och springer in på toan som ligger precis mittemot ytterdörren. När jag står och tvättar händerna hör jag någon låsa upp ytterdörren, jag blir genast rädd och tänker att det inte kan vara någon annan än uteliggarna som brukar ligga och sova i trapphuset, detta var det ända jag kunde tänka mig, för det är ingen annan som bor här mer än svärmor själv och mitt ex som brukar vara här ibland? Utan att tänka mig för låser jag upp toalettdörren och möts av en riktigt vilsen blick, två ögon som mer eller mindre går i kors när dom får syn på mig. Jag stelnar genast till men fortsätter gå genom hallen för att ta på mig jackan.

Vem var då personen som jag stötte ihop med i hallen? Jo de var ju självklart mitt kära ex som kom in genom dörren med cirka 4 promille alkohol i blodet och som knappt kunde stå på benen. Jag vart mer eller mindre förbannad när jag förstod att han inte alls befann sig hos sin Pappa, utan att han under hela dagen hade varit ute och supit. Men med vem då,Var min tanke, han känner väl ingen i den här staden mer än mig? Men tydligen så gjorde han det för knappast att han varit och supit för sig själv!

Han frågade vad jag gjorde hemma hos honom och jag svarade som det var, när han sedan förstod att jag var på väg att bege mig hem så började han protestera och sa att jag inte skulle gå än utan att han ville att vi skulle prata. "vad har vi att prata om?" frågade jag. "Aaallt..Vi ska ju ha barn ihop, vi ska prraaetaa om vårrrt barn" ungefär sådär lät han, sluddrade i vartannat ord han sa och luktade alkohol som om någon hade dränkt honom i en tunna öl. Hans ord gjorde mig varm, men jag försökte ändå låtsas som att jag inte brydde mig om vad han sa. Visserligen var det värmade ord men jag menar, det är väl lätt att säga vad som helst när man är full? Man är ju inte medveten om vad man säger..

Jag talade om för honom att vi kunde prata om det när han var nykter och kunde agera som en normal människa men inte ens det hörde han så jag slutade prata. Hur arg jag än var på honom så var det ända jag kunde göra var att tycka synd om honom... Stackars människa tänkte jag, inte kan han bli Pappa nu? Titta bara på honom, beter sig som en 14 åring som precis börjat supa, ska han agera Papparollen? Går ju inte.. Jag bäddade iallafall ner honom i hans säng och gav honom mycket vatten, han började piggna till och kändes en aning mer närvarande och bad mig med jämna mellanrum att inte lämna honom, utan att jag skulle stanna.

När jag trodde att han hade somnat så smög jag ut till vardagsrummet och satte mig framför tvn och kollade på någon halvkass film som var igång på trean. Utan att märka någonting så hade han nu vaknat upp och befann sig i samma rum som mig, han kramade mig bakifrån när jag satt lutad i soffan och sen sa han "förlåt." Förlåt för vadå? Tänkte jag, men jag frågade honom inte vad han bad om ursäkt för utan fortsatte att sitta där med hans armar runt mig. Han började kyssa mig i nacken och det hela resluterade med att vi började kyssas riktigt ordentligt, det ena ledde till det andra och dagen efter vaknade jag upp i hans famn med ett stort leénde på läpparna, men det försvann senare på kvällen då jag fick ett sms av honom där det stod; Ska vi ut och ta en cigg?

Amen tjena Pappan som försöker ta livet på vårat barn!
Fyfan vad irriterad jag blev, natten var ett misstag, inget mer..

Nu ska jag bege mig hem till min "svärmor", ja alltså inte miin riktiga svärmor men mitt ex/ Pappan till barnets Mamma. Jag ser henne som min svärmor eftersom hon alltid är så snäll & förståndig mot mig. Hon ringde nämligen och frågade om jag ville komma över på en bit mat och prata lite och jag svarade att "visst,varför inte."  Det var inte förens efter vi lade på som tankarna for upp i huvudet om att "undra om han kommer att vara där" för då skulle allt bara kännas fel. Vårat sista möte ihop gick ju inte så bra och jag vill helst inte se honom så jag hoppas att han har åkt till sin Pappa. En annan tanke som slog mig var att "tänk om hon lurat dit mig för att jag och han ska bli sams." Äsch, jag får helt enkelt vänta och se, kanske har han ändrat sig nu och lugnat ner sig? Det återstår att se!

Nu ska jag hoppa in i duschen & sen göra mig klar!

Jag har suttit och googlat lite om rökning i samband med graviditet.
Min tanke efter att ha läst detta är att;

- Jag måste sluta omedelbart!

Om du röker eller snusar när du är gravid får fostret i sig många skadliga ämnen. Det kan leda till att fostret växer för dåligt eller till och med dör. Det är inte lätt att sluta när man är beroende,men du kan få hjälp. Om du har tänkt sluta röka eller snusa, så är det hög tid att göra det när du är gravid.När du röker eller snusar får du i dig många skadliga ämnen som tas upp av blodet och når fostret via moderkakan och navelsträngen.

 Fostret får till och med i sig större mängd än mamman av vissa ämnen, till exempel kolmonoxid och nikotin. De flesta av tobaksrökens ämnen passerar fritt över till fostret. Nikotinet, som även finns i snus, gör att blodflödet i livmodern och moderkakan minskar och fostret får mindre syre och näring. Försämrad syreupptagning Kolmonoxiden som finns i cigarettröken gör att blodets syreupptagningsförmåga försämras hos den som röker. Om rökaren är gravid får fostret också i sig kolmonoxid. Fostrets blod tar upp dubbelt så mycket kolmonoxid som mammans och gasen stannar dessutom kvar längre hos fostret.

Rökning ökar riskerna för:

 ->  Att fostret växer för dåligt
 -> Missfall * Fosterdöd under graviditeten
 -> För tidig förlossning
 ->  Moderkaksavlossning
 ->  Plötslig spädbarnsdöd.       
Hej då mina varma pinnar, mitt blivande barn är mer värt!  

Detta kanske kommer som en chock för er läsare eftersom jag aldrig tidigare nämnt det och visserligen kommer jag att få otroligt mycket neggativ kritik om hur dålig och ansvarslös jag är som röker trots att jag är gravid, men grejen är den att det inte är lätt alls att sluta röka bara sådär, tro mig jag har försökt men ramlar sedan ändå tillbaka på ruta ett! Redan sen min högstadie period började jag med rökningen, på den tiden var det just för att man ville visa sig häftigare & coolare än de andra som gick på skolan och därför kände man sig av någon konstig anledning mycket större och mäktigare när man gick omkring med en glödande cigarett i handen, varför vet jag faktiskt inte. Faktum är de att jag på den tiden inte hade någon aning om vilken skada detta skulle ta på mig på längre sikt utan jag trodde väl antagligen att jag levde i nuet och gick omkring som en halvamatör med ciggen mellan mina fingrar. Jag vägrade att inse att man kunde bli fast i detta mönster och att det var beroendeframkallande trots alla föreläsningar som vi fick gå på på den tiden. Och det får jag ta smällen för nu.

I veckan när jag var på högstadieskolornas avslutning då det var karuseller & några deltagare av  idol 2008 som uppträdde så var hela nöjesparken fylld av högstadieelever, men vad hade jag förväntat mig - de var ju främst till för högstadieelever.Hur som helst, ungdomarna skrek & hade det kul, tyckte att skumdiscot var världens största upplevelse och hade kläder på sig som att det var 40 grader plus ute (men det regnade) och så såg  man det, de knappt byxmyndiga små ungdomarna som gick omkring med en ciggarett i handen. Det var så pinsamt, jag började tänka på tiden då jag själv började röka och det slog mig att "herregud, var det sådär man såg ut." Handen såg ut att vara mindre än själva ciggaretten och de pinsamma munblosssen som man tog och sedan andades ut röken fort för att inte göra bort sig och börja hosta, tragiskt säger jag bara.

Jag är inte stolt över att jag varit en av dessa som trott att man får högre status av att röka, jag hade idag känt mig stolt om jag var en av de som aldrig ens tagit ett bloss, men där fick jag eftersom jag var så naiv och blev påverkad av andra. Trodde att man inte skulle bli accepterad om man inte utmärkte sig på något sätt men så är det inte, så ni ungdommar som läser min blogg, snälla stå emot grupptrycket, tro mig det kommer inte att vara värt bördan senare.

Jag har försökt sluta, men det leder ingen vart, jag har dock lyckats att minska rökandet. Från att ha rökt cirka 1 paket på 2 dagar så röker jag nu ungefär 5 ciggaretter om dagen. Måste gå till apoteket och fråga om något nikotinplåster eller tuggummi, men det känns som att det bara är en massa lurendrejer som inte hjälper, jag tror faktiskt att allt i grund och botten ligger i ens eget psyke! Och ag vill inte att mitt barn ska bli skadat pågrund av mitt rökande, därför ska jag försöka sluta nu, jag har klarat av mycket i mitt liv, detta ska inte vara någon tufff match egentligen...!

                               
KRAM PÅ ER!

Fick just höra av en fräck liten skit till kille här på jobbet att jag har blivit tjock. " Vad tjock du har blivit,har du käkat för många chockladbollar från godisautomaten, höhö" sa han. Eftersom vi har en sånn här på jobbet. "Nej jag är gravid " sa jag med en stolt röst och gick därifrån medans kan ropade ""skiit kul" efter mig. Jävkla pantade pantflaska , trodde ju antagligen att jag skämtade med honom, lär ju bli chockad när han ser mig med min ballongmage om några månader, haha. Sug på den du!

Jag har faktsikt aldrig förstått mig på de människor som har mage att slänga ur sig fräcka kommentarer om andra utan att skämmas eller tänka sig för. Jag skäms åt dessa människor faktiskt. När någon exempelvis slänger ur sig att "vad fult ditt hår blev, du passar inte i lugg" eller "oj vad tjock du har blivit" som killen på jobbet sa till mig. Jag tog däremot inte åt mig eftersom jag hade min orsak men det visste ju inte han utan han bara vräkte ur sig det ändå. Ni som är såhär, skäms ni inte? Lär er att bete er, det finns faktiskt dom som tar illa upp. Visst är det bra att man kan vara uppriktig & ärlig men det finns faktiskt en gräns som många passerar utan att tänka på det. Usch det gör mig verkligen irriterad.

Sen är jag arg & irriterad förövrigt också. Jag har världens huvudvärk alvedon har slutat hjälpa och jag har sovit alldeles för lite de 3 senaste nätterna. om två timmar slutar jag jobbet då ska jag raka vägen hem till sängen, fyfarao vad skönt de ska bli, även att slippa de satans elaka kunderna!

Antar att det inte är min dag idag!


Längtar redan tills undret skaploppa ut, dock kommer det bli hus i helvettet när jag inte kommer få mina 10 timmars sömn när bebisen är nyfödd, åh det kommer göra så att jag går i tusen bitar, jag måste sova mycket för att fungera!

God morgon här sitter jag på jobbet, så icke taggad som man bara kan vara och därmed går det inte bra att sälja nå abonemang, alla äldre damer lägger på luren i örat på mig,ungdommar är uppkäftiga och gubbarna e senila, en vanlig dag på jobbet helt enkelt! Usch vad jag vill ha ett annat jobb, men man tager vad man haver eller hur? Så det är bara att försöka göra det bästa av situationen. Det blev verkligen en debatt om mitt ex i mitt tidigare inlägg, om han var svensk eller inte. Och jag kan säga det att han är svensk & halv finsk, så nej det är inte bara utländska killar som kan bli aggresiva, det kan vi alla bli gott folk! Dock vill jag inte ha en kille som visar två sidor på det där viset, för det var verkligen skrämmande..

Nu tänkte jag ta mig tiden att berätta om hur det gick för mig dagen då jag träffade mitt ex & berättade om att jag ska behålla barnet. Vi skulle ju träffas & sola tillsammans vilket vi inte gjorde, jag antar att själva "solnings prylen" bara var en orsak för att han ville träffa mig, vilket gjorde mig självklart glad med samtidigt så kan vi inte bli ihop igen med tanke på hur svinig han varit mot mig på senaste tiden & dessutom så har han inte funnits där för mig, stöttat mig ett dugg sen dagen jag berättade om att jag var gravid, han sa liksom "men kan du inte bara göra en abort" och det var väl hans stöd i ett nötskal, så nej jag väljer att vara utan honom, dock har jag inte sagt att han inte får medverka i barnets liv då han faktiskt är Pappan.

Vi träffades hemma hos honom & han var på jättebra humör, jag dock var inte lika glad som han vilket han märkte. Han frågade absolut inget alls om hur det var med mig angående graviditeten eller om jag hade bestämt mig för något, antog att han inte heller brydde sig så därför tog jag initiativet och tog upp samtalsämnet. "Jag har bestämt mig för att jag ska behålla barnet" fick jag ur mig. Jag vågade inte möta hans blick eller reaktion denna gång så jag vände huvudet mot  tv skärmen. Den allra komiska kommentaren jag någonsin hört kom från honom direkt efteråt som löd "va? vilket barn? e du gravid på riktigt? Jag trodde att du ljög om att du var gravid för att du ville bli ihop med mig igen "

Alltså stackars jävla kille, är detta verkligen killen som jag var tillsamans med i 7 månader? Efter att ha tillbringat 210 dagar av mitt liv med denna människa så trodde jag faktiskt att han skulle vara klokare och känna mig bättre än såhär. Varför tusan skulle jag fejka en graviditet? Jag menar om det skulle vara skitsnack så skulle han väl ändå ha märkt det i efterhand? Hur som helst så sa han att han hela tiden hade trott att jag ljög för att få tillbaka honom och att det var därför som han inte hade brytt sig om att höra av sig. Han sa att han trodde på mig i ögonblicket då jag berättade för honom men att han senare hade ändrat åsikt eftersom han "visste hur det låg till" då han trodde att jag ljög om graviditeten. Sen fortsatte han och att prata och sa saker så som "jag kan följa med dig att göra en abort, lovar att finnas där under hela aborten" och liknande saker som fick honom att tro att jag skulle gå med på det. Jag protesterade och sa att jag inte tänkte göra abort men han bara fortsatte. Tillslut "tjatade" han så mycket på mig om abort att jag skrek ut att "jag ska inte göra abort fattar du inte det eller, JAG HAR BESTÄMT MIG"  Då small det nämligen till..

Från att ha varit en gullig och avslappnad kille så förvandlades han till en gapande och skrikande varulv som vart otroligt aggresiv. Aldrig någonsin hade jag sätt honom på det här viset, visserligen mot andra människor men aldrig mot mig. Jag blev faktiskt rädd och trodde nästan att han skulle slå ner mig men jag lyckades stå på mig och hålla tillbaka tårarna. Han sa blandannat att jag hade förstört hans liv & att hela hans liv och planer skulle förändras till det neggativa för att jag varit så otroligt egoistisk och bara tänkt på det som var bäst för mig. Men så äre det ju inte, jag tänker på vad som är bäst för barnet först & främst för jag menar, i samband med att ajg ska bli Mamma så kommer jag att förlora väldigt mycket men det gör inget, när jag väljer att rädda ett liv på något som är av mitt eget kött & blod så ser jag inte vart någonstans jag är egoistisk?

Det slutade med att han mer eller mindre kastade ut mig och vart förbannad. Efter att han hade låst efter sig och jag stod och väntade på hissen så hörde jag glas krossas från hans lägenhet. Detta skrämmer mig, jag är glad att vi inte är ihop längre för denna sida som han visade är något jag aldrig vill se igen. Jag kommer att behålla barnet no matter what och det får han försöka acceptera. Liksom min Mamma som också vill att jag ska göra abort.

MIN KROPP, MITT VAL!

Statistiken har stigit och jag tänkte därför ta & påminna er kära läsare om tävlingen som jag själv annordnat, där ni har chansen att vinna dessa plagg nedan. Jag lottar ut två av dessa set så chansen är rätt stor att just du vinner! För att komma till tävlingen klickar du HÄR! vill du inte vara med och tävla så ska du ha tack iallafall, kram på er!

Jag kommer att utse 2 vinnare den 15 juni!

           

Mitt internet hemma har börjat krångla igen och jag kommer inte in på blogg.se Det lustiga med min knäppa skoldator är att varje gång internet krånglar så är det endast blogg.se som jag inte kommer åt, undra varför? Måste vara någon spärr som gör att jag inte kommer in, hoppas det kommer någon och fixar det snart för de börjar bli väldigt frustrerande.. Just nu sitter jag på jobbet, kom hem väldigt sent igårnatt men lyckades ändå pallra mig upp ur sängen för att sedan bege mig till jobbet! Jag känner mig så otroligt duktig, jag ska jobba ända till klockan 21:00, det är nämligen så att jag samlar timmar så att jag kan åka på en solsemester i sommar, så därför ska jag rent utsagt jobba häcken av mig hela juni! Jag råder er lediga ungdomar att också jobba nu när ni har sommarlov, om ni har möjligheten vill säga. Sommarjobb,extrajobb allt funkar, och ta vara på erat jobb för det är inte alla som har den turen att få jobb! Till er ungdomar som inte fick sommarjobb i år, till er kan jag råda er att sätta upp lappar i erat bostadsområde där ni erbjuder er att vara hundvakt eller kanske rasta människors hundar. Det gjorde jag för något år sedan med en vän då jag inte fick sommarjobb & det var ett enkelt jobb & lättförtjänta pengar, prova vetja!

Jag har glömt att berätta för er om hur det gick med mitt ex/Pappan till barnet i förrigår när vi träffades, ska försöka uppdatera om det under dagen idag, ska nog gå att slita sig från telefonringandet en kort stund ska ni se! Jag kan bara säga såhär till er som ett "smakprov" jag är tamigfasen starkare än Magnus samuelsson!


(Kanske inte fysiskt dock..)

KRAM!

Nu bär jag mig av till ett event som anordnats några mil ifrån där jag bor, ja nu har ni fått en ledtråd på vart jag bor också! Hehe..Evenemanget är egentligen annordnat för högstadieelever för att uppmuntra dom till att inte dricka på deras skolavslutning men jag ska dra dit och åka karuseller & go crazy on extreme, woho det ska bli skitskojj, återuppleva gamla minnen!

Ska någon dit? =) Aamen ses där då isåfall, kramar!

(Skulle ha publicerats igårkväll)



Jag har något fruktansvärt hemskt att dela med mig av till er läsare,något som hände under födelsedagsfirande idag. Jag mår väldigt illa just nu, känns ungefär som att jag ska kräkas men det kommer liksom inget, vet inte vad det kan beror på men jag ska iallafall försöka sammanfatta mig kort så att jag inte kräks ner hela skärmen eller något liknande..

Födelsedagsfirandet av min låtsasbror var i det stora hela, helt okej, det bjöds på massor av godsaker såsom mat, läsk & allt onyttigt som går att tänka sig, Mamma ställde upp väldigt mycket för denna pojk idag, så mycket som hon donade i köket och slet för att han skulle få en bra födelsedag, de förtjäna hon nästan en medalj för. Självklart grattade jag honom mot min vilja som trott. Jag tänkte att det trots allt var hans dag idag, klart man kan bjuda på sig själv en kort stund och hålla masken hur mycket man än avskyr personen. Men jag gjorde det inte för hans skull, utan för omgivningens skull, för hur skulle de inte ha sett ut om jag började skrika "din jävla tjuv" eller något liknande.

Under tårtdonandet & "ja må han leva" tjossan så kastar jag en blick ut genom köksfönstret och samtidigt for tankar upp i mitt huvud om mötet med mitt ex som jag hade haft tidigare..Jag får syn på höghusen mittemot vårat och följer alla våningar med blicken steg för steg,från bottenvåningen och sen uppåt samtidigt som jag tänker på mitt ex och på bebisen i magen. När blicken stannat på sjättevåningen dvs våningen högst upp, tappar jag mitt glas med cola i bordet så att det rinner ner på min nya gräddvita klänning och jag börjar skrika hysteriskt. Ingen reagerar på mitt skrik eftersom alla är uppe i varv med sitt sjungande. Men jag fortsätter att skrika, pekar mot fönstret och sen springer jag ut till balkongen snabbt som blixten. Ingen i min familj fattar vad som har hänt men alla avbryter ändå sjungandet för min låtsasbror och följer efter. Vad var det egentligen som jag fick syn på? Jo på sjätte våningen ser jag nämligen en mörkhyad liten pojke som står lutad med sitt huvud över räcket och är helt ensam. Pojken var mellan 1-2 år gammal och hade fastnat med blicken på två ungdomar som stod och hade vattenkrig ute på gården. Jag får panik och försöker kommunicera med den lilla pojken på andra sidan och skriker att han ska gå in, men hur lätt är det att komunicera med en 2 årig liten pojke? Alla i familjen har upptäckt den ensamma pojken vid fönstret på andra sidan och alla börjar skrika något i stil med "POJKEN, Gå in!!!, GÅ tillbaka!!!, Gå till mamma!!" Men det hjälpte inte, utan det förvärade bara saken, för vad gör pojken? Jo han börjar hålla i sig vid fönstrets kanter och lyckas ställa sig upp. Jag kan inte låta bli att säga åt honom att "GÅ IN DU KOMMER RAMLA" samtidigt som tårarna börjar spruta. Bägge av mina bröder springer ner för att försöka hindra pojken om inte annat rädda honom. Jag står kvar i balkongen, helt hjälplös & tar upp mobilen för att rina polisen trots att jag visste att dom inte skulle hinna i tid eftersom pojken redan var snäppen intiill att ramla.

Jag kan säga såhär, pojken hade änglavakt för aldrig någonsin har jag sett något liknande, en 1-2 åring som balanserar på fönsterräcket utan att falla, det var ta mig fan änglavakt. Och sen vill jag säga att detta verkligen är tecken för ansvarslösa föräldrar! Herregud hur kan man lämna en 1-2 årig liten pojke utan tillsyn med dessutom fönstret öppet när man bor högst upp i ett höghus? Idioti, Mamman till pojken var den som efter cirka 5 minuter stack ut sitt huvud och tog ner pojken och det som gjorde mg riktigt förbannad var hennes reaktion. Hon reagerade liksom inte alls, hon stack ut huvudet och sa "va,vad skriker ni om?" Usch. För polisen förklarade hon att hon bara var och bytte blöja på sin andra son och att hon bara hade lämnat honom ensam i några minuter, men två minuter det är knappt vad som behövs för att din son ska hittas död nere i bostadsområdet eftersom DU inte kan hålla koll på ditt barn. Observera att detta inte var första gången som pojken varit där och stuckit ut sitt huvud, detta är andra gången berättade Mamma för oss. Så sjukt förbannad, båda gångerna har det varit vi som bor tvärs över som har sett ungen. Men tänk om vi inte kan rädda honom nästa gång det händer? Jag vågar inte ens tänka på konsekvenserna, men en sak är säkert - det där barnet förtjänar att få vara med några ansvarsfulla vuxna vilket inte är dens föräldrar! Sen är det jui ofs svårt för Mamman i i familjen att ha koll på alla barnen, då exempelvis afrikanska familjer brukar ha väldigt många barn, blir ju svårt för bara Mamman att hålla koll på alla samtidigt, men snälla lås fönstrena, stäng balkongerna och liknande eller skaffa inte så många barn om ni inte kan ta hand om alla, det är era barn det handlar om,tänk lite! Vet ni vad min idiot till låtsaspappa sa efteråt? "Oj då där höll ett barnbidrag på att ryka för henne, hahaha" liksom idiot på hans panna var väl det sista man behövde skriva till.

Och nej jag är inte rasist för då skulle jag gå emot mig själv, tycket bara att man borde ha bättre koll på sina barn oavsett om du är svensk,afrikansk eller finsk, ni hajjar nog!

Nu är det 20 års kalas här hemma, jag har varit med & dekorerat med ballonger & donat i köket med mamma, ja vi har äntligen börjat prata lite mer nu. Den skyldige som fyller år är min låtsasbror, dvs min låtsaspappas son. Jag har inte köpt någon present till honom och visste heller inte ens om att han fyllde år idag, men varför ska jag ens bry mig? Han är en liten skit som inte ens förtjänar ett grattis ifrån mig. Varför? Jo för att han är en riktig tjuv. Han har snott ett X antal saker ifrån mig när han bodde här hemma som exempelvis mp3 spelare, pengar & mobil. Därför tycker jag inte att han förtjänar ett skit ifrån mig, men snäll som jag är så vet jag att jag kommer gratta honom och fake smajla, sånn är jag..

Och nej han bor inte hemma längre... men eftersom han är ett väldigt problembarn så har han ställt till det mellan sig & sin tjej så ja hon har sparkat ut honom. Så min kära mamma annordnar lite partaj här hemma, hon är för gullig. Men ja vad kan man säga om honom egenltigen? Sådan far sådan son! Usch..

Tårta väntar nu, kram!

Jag stod just i köket och knäppte kort på mig själv, invigde kameran lite & mitt i allt hör jag min mobil ringa ifrån mitt rum, som alltid när min mobil ringer, så fick jag panik och sprang in till mitt rum för att svara, slänger en snabb blick på displayen och där ser jag namnet på den som ringer - det är nästan så att jag faller ihop. För vem var det som ringde? Jo mitt ex, Pappan till barnet!

Jag fick nästan en hjärtaattack av chocken men jag svarade fort som fasen & lyckades låta lugn & sansad endast dom första sekundrarna sen lät jag typ desperat.. ..

- Hallå (jag)

- Hej det är ******, vad gör du? (han)

- Vaknade nyss, vad vill du? (jag)

- Vad otrevlig du är, tänkte fråga om du ville följa med & sola solarium bara(han)

- Jaha, e du här..hos din mamma? ? (jag)

- Ja, jag kom igår. ska vi ses? (han)

- Hm.. jag vet inte det är så dåliga rör därborta på solariumet.. (jag)

- Ahapp , skit it då, vi behöver inte ses..( han)

- Jo men jag är klar om 20 minuter, har ändå inget för mig ( jag)

- Jaha men jag tänkte senare ikväll att vi skulle sola ( han)

- Jaha men då kan jag inte, hejdå! (jag)

- Nej vänta, vi säger om en timme då, kan du då? ( han)

- Okej aa, smsa!.. klick (jag)

Mina ben darrar, mina händer skakar, hela jag är dö nervös, varför gick jag med på att träffa honom? Usch, jag är ju förbannad på honom, nu passar det att höra av sig till mig när du knullat klart de andra brudarna! Varför blev jag som en svag liten kyckling när han ringde? Jag som är så stark när det gäller så otroligt mycket, varför har han en sånn stor påverkan på mig? Åååhh!!

Men det är lika bra att vi ses, nu kan jag få detta överstökat & berätta för honom att jag har tänkt att behålla barnet, att valet redan är gjort! Undra vad han kommer säga.. jag är så nervös att jag nästan faller ihop! Måste fixa mig och göra mig fin nu!!

Önska mig lycka till nu, behöver det från er!!

TUSEN KRAMAR!

Det här med veckor har jag haft så svårt att förstå mig på, men tydligen så är det så att när jag är i vecka 10 så är jag egenltigen i vecka 11 med 0 fulla dagar eftersom inga fler dagar gått. Jag begriper det inte? Någon som är bra på att förklara? Har nämligen läst lite och kollat runt, ringa MVC ska jag också göra men innan de så vill jag ha lite bättre koll på det här med veckor. Varför säger man tillexempel att man är i vecka 11 när det gått 10 v + 4 dagar? Svar uppskattas verkligen!

10 Veckor + 0 dagar





Det känns inte som att magen har växt något - tvärtom! Vad kan det bero på? Kanske har de att göra med att "svullnaden" har lagt sig nu, för svullen vart jag verkligen ett tag, fråga mig inte varför för de har ja inge aning om.. Trodde det var för att jag var gravid men ingen kan nog ha så stor mage redan efter vecka 8 som jag var på då.. Aja, nu är den borta iallafall, skumt! Måste verkligen kontakta MVC, har ingen koll på något längre, de va visst mycket man måste veta & kunna innan man ska föda, det hade jag ingen aning om men lärorikt är det iallafall.

Nu ska jag ta & låsa dörren till mitt rum så att ingen kan komma in och sen ska jag knäppa några kort på magen! Vill någon att ja lägger upp bilder här i bloggen sen? Vill ni inte det så gör jag det iallafall, ha! =P


                 Visst är min nyckelring fin? Rosa, i love it !

Hej på er allihopa nu är jag hemma igen!

Ni kan slappna av, jag köpte inget till bebisen för precis samma tanke slog mig väl inne i butiken att det är lite väl tidigt, och plånboken börjar bli väldig tom, så det får vänta tills lite längre fram. Men det var ju nästan så att jag bara ville raffa åt mig alla söta små rosa klänningar i princessmotiv och dom extremt småa chinos byxorna till pojkar, så underbart söta! Storesyster hon lyckades som tur var släpa bort mig från babyavdelningen till sist. Föresten så har jag ju glömt berätta att min storesyster vet om det. Hon blev extremt chockad men hon stöttar mig ändå och det känns jätteskönt! Min storesyster har alltid stått på min sida när der gäller allt, känner mig lite dum nu i efterhand att jag inte berättade för henne tidigare, hade blivit så mycket lättare för mig, men det gick bra ändå..

Men däremot så har jag köpt lite smått & gott till mig själv. Köpte en riktigt grym T- shirt som jag ska fota & lägga ut här i bloggen senare, samt skriva ett inlägg om den eftersom tanken bakom köpet har en betydelse. Sen köpte jag även lite ringar på ur & penn som har 50% rabatt på allt i butiken, och till sist var vi även in till apoteket där jag shoppade loss på vitaminer,samt värktabletter som det är slut på här hemma, ja jag lider nämligen av extrem huvudvärk!



En av ringarna som jag köpte, visst är den fin?

Och jaa nu har jag min nya kamera med 10,1 megapixel
så nu kommer det bjudas på massor av bilder här i bloggen!

Låter det bra?

Idag är en ny dag, ny vecka med nya möjligheter! Idag ska jag på bio med min storesyster, hon har fixat förhandsvisningsbiljeter till filmen "baksmällan" som börjar klockan 18:00. Jag älskar att gå på förhandsvisningar,gratis är alltid bäst!  
                          

Innan filmen ska jag ta mig en runda på stan och köpa lite babytillbehör så som nappar,nappflaska,strumpor & sånt som går att köpa även om man inte vet könet på barnet än, ska även själv unna mig något fint! Idag ska min nya kamera också ha kommit som jag beställde från internet, ska bli väldigt skönt att få ha sin egen, blir även roligare med fler personliga bilder i bloggen, eller hur? Men jag har dock inte fått själva fakturasaken som man behöver för att kunna hämta ut den i posten. Fast i och för sig kanske den har kommit, jag har inte hunnit kliva up ur sängen ännu, måste helt enkelt fråga Mamma, återigen en dialog med Mamma, usch det känns alltid jobbigt nu för tiden..
 
                  

Jag älskar H&M;s sortiment, dom har alltid så söta saker till bebisar,billigt & bra precis som det ska va! Tråkigt dock att man inte kan köpa exempelvis rosa hellokitty kläder om det skulle vara så att det blev en liten pojke. Men jag menar, man kan ju alltid chansa sig fram? Det är ju fifty fifty på att det antingen blir en flicka eller en pojke, haha! :)

Jag har alltid blivit så faschinerad av barn som är talangfulla, jag älskar barn och har alltid gjort det och kanske är det därför som jag smälter så otroligt när barn har en talang. Är det bara jag som missade vinnaren av talang 2008 förra året? Jag satt just och "youtubade" lite och hittade denna otroligt duktiga flicka på bara 10 år som har en så otroligt mäktig röst!



Visst är hon duktig som få?

Sverige har något att åtstadkomma ändå, duktiga och talangfulla barn vill vi ha mer av, när min pojke eller flicka föds så ska jag försöka göra den till min lilla talang, fast i och för sig så kommer den lille knatten ändå att vara en talang, iallafall ett mirakel, och det är ju en talang? ;)

Jag kommer hem från jobbet, sätter mig vid datorn & möts av proppfullt med elaka kommentarer som blandannat att jag/bloggen är fejk, och en av anledningarna just för att bilden på mitt förra inlägg som mitt ex/ pappan till barnet är med på står daterat 2007/05/07. När jag lade upp bilden & inlägget så lade jag också märke till att datumet inte stämde, och en tanke for upp i min hjärna att "det kommer säkert var någon jäklig typ som kommer att kommentera det" och JA , titta så rätt jag hade! Vissa av er letar alltid efter fel för att dömma dom som redan är i en jobbig situatuion, vissa skriver tex "skyll dig själv att du knullar runt & inte använder kondom" när dom egentligen inte vet ett skit om hur det gick till, ta reda på fakta innan ni kommenterar så dömmande & nedlåtande annars kan ni fan låta bli att trycka på kommentera knappen och sluta läsa min blogg, idioter! 

Sen är jag glad att jag på något sätt kan bevisa min sanning, återigen tack vare bildbevis, vart så upprörd över att några trodde att jag bara tagit någon fejkad bild på några studenter och publicerade den, och att jag dessutom gjorde bort mig genom att ta en bild från 2007 och inte märkte att den var märkt med det när jag la ut bilden.

Så jag satte mig ett tag och letade bland mitt ex/ pappan till barnets bilder i hans album som kanske kunde visa att det var taget nu 2009 och ja , jag hittade något som bevisar min sanning, den kan ni suuga på länge!!!


          Här e bilden ni klagade på & sa att den var fejkad pga
          datumet i hörnet som ej stämmer.


Här är en till bild på mitt ex & tjejen med samma datum ...


Och här e bilden som bevisar min sanning! Hur då? Aah men kolla på
 mössan då angelica lillan, kameror kan faktiskt strula!

På vissa av mössorna stod det endast deras klass utan årtalet men jag hittade denna bild på en tjej från deras flak som hade datumet på sin mössa, mer än såhär orkar jag inte lägga energi på att bevisa min sanning, jag är inte fejkad , nu har jag annat för mig än att sitta och förklara mig för er, väljer nu att granska kommentarerna innan dem publiceras för hur mycket skit som helst ska inte min blogg och jag få stå ut med! Tack för mig!

God eftermiddag,eller ja god & god vet jag inte om den är men hur som helst så ska jag snart iväg till jobbet men innan det tänkte jag slänga iväg ett inlägg som inte alls kommer vara så glatt, men dock är det ganska intressant , så lystring kära läsare!

Som många av er kanske vet så tog mitt ex studenten i fredags, jag velade fram & tillbaka på om jag skulle ta mig till hans student eller inte, men till slut kom jag fram till att det inte var en bra idé av mig att dyka upp där så jag bestämde mig för att inte gå, dock gick jag hem till hans Mamma så att hon kunde hänga några nallar från mig runt hans hals. Detta var inte vilka nallar som helst utan några som hade stor betydelse i vårat förhållande, missade ni det inlägget så läs det  HÄR!  Hur som helst så satt jag ju och hoppades på att han skulle bli överlycklig för nallarna och så vidare, jag hoppades på att han skulle ringa upp mig på direkten och säga att han älskar mig & att han vil att vi är tillsammans eller något i den stilen, men nej - inga samtal fick jag den dagen! Inte dagen efter det och inte dagen därpå heller. Jag började bli orolig över att hans Mamma kanske hade glömt att ge dom från mig, men nej det hade hon inte. Och hur vet jag det? Jo kära läsare - bildbevis!



Här är dom tre älskade nallarna


Och här är nallarna runt hans hals, sen kan man ju fråga sig vad f'n dom sysslar med!


Utdrag från inlägget

"Jag hoppas att han ska börja gråta, ringa upp mig & säga att han älskar mig, Men nej, det lär ju aldrig ske för på hans student kommer han väl antagligen supa sig så full att han dagen efter vaknar upp med någon random brud bredvid sig i sängen...Tragiskt"

---

Ja, jag chansar på att jag hade rätt om den saken, visserligen säger en bild mer än tusen ord men det där var droppen av honom.. Att se den här bilden gö så himla ont i mitt hjärta, vet inte om någon förstår de.. Men liksom på bilden är det Pappan till vårt blivande barn som starkt visar hur mogen han är, och sen lägger han ut bildjäveln på facebook, jag gråter just nu, det här känns så tungt för mig, det ända denna människa har varit duktig på är att krossa mitt hjärta, och nu har han gjort det igen, förstår han inte att det här sårar mig? Usch, jag känner inte att jag vill ha med honom i mitt & lillens liv, han kommer bara förstöra för oss. Men samtidigt är han ju Pappan, så kan ju inte bara stänga han ute om han nu vill inta Papparollen..

När bör man egentligen vara på jakt efter en barnvagn ?



Ni Mammor som läser min blogg, när var ni det?
 Och ni blivande Mammor, har ni kollat barnvagn än?
När ska man egentligen vara på jakt efter en sådan?

Usch vad mycket frågor jag ställer, måste börja ha koll på detta snart känner jag!

Mamma kom hem för ett långt tag sen & jag orkade helt enkelt inte argumentera med henne, vi pratade knappt vid matbordet om inte "skicka ketchupen" räknas.. Men det gör inget, jag kan förstå henne till viss del, dock borde hon försöka smälta det nu, jag har gjort mitt val, hon måste försöka acceptera det för nu är det ingen återvändo.

Och nej jag har inte skaffat mig någon pojkvän, älsklingen i rubriken är min lillebror, vi har varit till willys & köpt godsaker och vi ska se en thrillerfilm som heter "The uninvited" , ska vara lite spännande & läskig på samma gång! Jag älskar den här plutten, min lillebror - han har blivit så stor! Jag minns när han föddes & jag minns när jag alltid tog hand om honom, jag spenderade mer eller mindre hela dagarna med att byta blöja,mata & leka med honom. Jag klarade det galant & jag minns att mamma tyckte att jag gjorde hennes jobb alldeles för mycket och hon sa även att "du kommer bli en bra mamma när du blir stor" dock räknade hon inte med att hag skulle bli Mamma såhär tidigt. Men en komisk sak som alltid kommer att göra mig lycklig är att det första ordet som min lillebror sa var mitt namn! Hjälp, nu höll jag på & skriva mitt namn, gaaah - snacka om att göra bort sig, nästan!


Colan ligger i kylen så den fick inte vara med på bild!

HA EN MYSIG LÖRDAG KÄRA LÄSARE!

Jag är så fruktansvärt förbannad just nu, så ledsen & besviken på min familj att det inte är klokt.. Idag är det ju sveriges nationaldag och vi här hemma skulle fira det med att åka iväg till en jättefin park som ligger några kilometer ifrån där vi bor & grilla, där skulle det även ha annordnats någon cirkus & annat skoj,främst för barn då men eftersom jag har en lillebror på 9 år så blir det altid roligt. Hur som helst så fick jag höra Mamma & hennes man prata om det igårkväll och min lillebror kom springandes in till mitt rum & sa "Imorgon ska vi gå på cirkus och sen ska vi grilla , ska du följa med" .. Den enda informationen jag hade fått var d¨å ifrån min lillebror, jag kollade frågandes på min Mamma och väntade på en "inbjudan" ifrån hennes håll men hon kollade bort och började pyssla med annat. Så jag struntade i det och gick in till mitt rum igen, tänkte att jag ändå skulle få följa med imorgon.. Så imorse när jag vaknade vid ungefär tolvtiden så är ingen hemma, ingen lapp, ingenting finns liggandes. Men det behövdes inte, för jag fattade hela grejen på en gång, dom hade ju självklart åkt utan mig. Tack mamma, tack!

Inte nog med att jag gått igenom rätt jobbiga saker i livet som Mamma mestadels vet om och då tänker jag att hon om någon person borde förstå mig att jag just nu har det jobbigt, istället för att stötta mig så stöter hon praktiskt taget bort mig, och det är de som gör mig förbannad.. Vad tänker du med kvinna? Orkar egenltigen inte ens bry mig men det är klart att det tar på en när ens egen Mamma gör så mot en. Jag ska sätta mig på träningscykeln som vi har här hemma och svettas bort min aggrition..

KRAMAR!

Jag är i vecka 9 plus 5 dagar (dvs lite mer än 2 månader) just nu och det känns väldigt overkligt, men samtidigt kul! Nu i vecka 9 så har det såkallade embryot blivit till ett foster i min mage, tänk att jag, lilla jag - går och bär på ett foster i magen, amazing! Börjar undra när jag kommer att inse att jag är gravid, kan fortfarande inte fatta det, jag ska ha barn!

Jag hade ingen aning om vad
som hade utvecklats i min mage
förens nu, jag blev chockad, LÄS själva!



Helt sjukt otroligt vad mycket som har hänt på så kort tid, såg att det var några som skrev att "gör abort, de är bara en cell som inte bildats till något än, hjärtat börjar slå i vecka 12 osv" Men så är det inte, redan i vecka 6 så börjar den lilles hjärta slå sina första slag, så jag lär nog tro på riktiga källor nästa gång. Jag kommer att uppdatera om vad som sker för varje vecka som kommer, det kanske blir kul för er att läsa & det blir även nyttigt för mig som blivande Mamma att vara kunnig om mitt blivande barns utveckling!

KRAM!

Idag var det min skolavslutning och skolavslutningskvällen = party party. Det har de alltid varit för mig, sen ungefär 5 år tillbaka så har jag alltid festat på min skolavslutningsdag, det måste ju firas att man nu har sommarlov, och det brukar alltid firas med alkohol. Mina vänner skulle idag ut och grilla & "supa skallen av sig" och dom frågade om jag skulle med. Vet ni vad jag gör istället? Jag ligger i min säng och kollar på talang 2009 ensam, det känns rätt! Jag ska bli vuxen nu och ta ansvar för en annan människas liv, får räkna med att avakta från sånt ett tag, visst kan man grilla & mysa ändå, men jag vet va den här dagen går ut på för dom , ALKOHOL. Inget för mig längre på ett tag!

Det blir ingen abort för min del igen, en gång är ingen gång - två är för mycket!
Jag kommer att behålla barnet, är det inte fantastikt? Det här är en sånn
obeskrivligt mäktig känsla, men ja kan fortfarande inte fatta det, att jag ska
ha ett litet barn, herregud nu gråter jag.. men det är glädjetårar!!!
GRATTIS TILL MIG , HURRA HURRA HURRA HURRA! :D

Jag citerar en klok människa som lämnade en kommenter i min blogg, "En abort kan man ångra, men ett barn kommer man aldrig att ångra" så klokt så rätt så sant! Jag fick ångest efter jag gjorde första aborten och jag mådde psykiskt dåligt väldigt länge, därför tänker jag nu inte gå igenom samma sak igen, hur många som än är emot mig så spelar det ingen roll, Ensam är stark! Men tillsammans är man starkare, så det kommer att bli plutten i magen & jag mot världen!

Vi startar 5 juni med detta underbara klipp, så underbar liten pojke, det här klippet har jag alltid älskat. Behöver något som gör mig på lite bättre humör just nu eftersom saker och ting inte är i sin ordning här hemma..



Får man inte lust att bara äta upp sötnosen? Han gjorde mig genast glad!

I måndags berättade jag för Mamma om att jag var gravid, jag kände att det var de ända rätta med tanke på att hon även misstänkte något då jag hade glömt att radera bilderna på magen från hennes kamera. Hon vart chockad och såg ut som att hon skulle gå under jorden och sen sa hon "när hade du tänkt att göra abort, jag kan följa med dig om du vill." Det räckte för att jag skulle veta att det var en dum idé att berätta för henne, hon fattar ju inte ett skit, tänk om jag inte ville göra abort, hur kunde hon vara så säker på att jag skulle göra abort? När hon sa så, svarade jag inte på hennes fråga och låste in mig i mitt rum och började med tävlingsinlägget för att tänka på annat , ni trodde säkerligen att allt var bra just då eftersom jag inte nämnde något om det som hade hänt men så var inte fallet. Mamma och jag har pratat om graviditeten dom senaste dagarna som har gått och hon säger åt mig att hon inte vill att jag ska förstöra min framtid och utbildning eftersom jag har så bra betyg, hon började gråta & sa att hon alltid trott på att jag ska bli något stort och plugga högskola, ta körkort osv, jag förstod henne till en viss del och jag kunde inte annat än att bli ledsen jag också.. Men samtidigt hade jag hoppats på att hon skulle förstå mig mer än vad hon gjorde med tanke på att hon blev ung Mamma då hon var 19 år när min storebror föddes. Stackars jävla Mamma, jag skulle inte ha sagt något för nu är hon förkrossad & ser inte mig på samma sätt känns det som, dock är det skönt att hon vet om det nu så jag inte behöver hålla det för mig själv. Mamma vill inte att jag ska bli mamma, hon säger att jag är "bara barnet" det kanske är sant, men jag är ändå mogen och kan ta ansvar för mina handlingar. Men hur som helst så ät det valet redan gjort, tror ni att mitt val blev som Mamma tyckte, att jag skulle göra abort?



Lämna en kommentar med ert svar.

KRAMAR!

Ja nu har jag vaknat igen, sov i 2 timmar till men nu får det vara nog för annars kommer jag att få ångest om jag sover bort hela dagen. Jag drömde väldigt konstiga drömmar blandannat att jag var tillsammans med mitt ex (pappan till barnet) och att han var otrogen mot mig med tjejen han var ihop med före mig, jag kom på dom i sängen och fick se allt mitt framför ögonen på mig, Det gjorde så verkligt ont i hjärtat och det krossades i tusen bitar. Ja började slå tjejen och n säga att hon var en falsk subba eftersom hon hade försökt bli vän med mig (vilket hon har försökt på riktigt) och nu ser jag det här. Sen började jag slå på mitt ex och sa att jag hatade honom.. Jag grät så mycket att allt kändes så verkligt, varenda tår och varje ord. Sen vaknade jag helt kallsvettig och insåg inte förens många minuter senare att det var en dröm. Jag låg kvar i sängen och var fortfarande arg och ledsen för att han hade gjort så, men det hade han ju inte för det var ju bara en dröm, visst är det sjukt? Har ni också kännt så någon gång? En annan gång då jag drömde att någon försökte mörda min lillebror och jag grät i sömnen, när jag sedan vaknade till så fortsatte jag att fälla tårar många minuter till trots att jag redan hade insett att det var en dröm.. Kanske sitter känslorna kvar trots att man har vaknat eftersom man fruktar detta?

Nu ska gå till ICA och köpa mig något gott & sen plugga klart det allra sista, för imorgon gäller det!

- man grisar alltid ner sig under tiden man äter!



Jag älskar att äta vattenmelon på sommaren, dock spiller jag & sörplar ner mig själv jämt och ständigt efteråt, så typiskt mig! Men när det gäller vattenmelon kan jag väl inte vara ensam om att grisa ner mig? Ingen kan väl äta vattenmelon på ett snyggt & fint sätt, eller?



Detta är jag förra sommaren efter att ha ätit vattenmelon, det gick inte så bra.
Jag tro att orsaken till att man alltid spiller / grisar ner är att man bara äter denna
frukt cirka en gång om året & när man väl får äta den så är man så pass ivrig att
man spiller & grisar ner efter sig, ligger det något i det jag säger eller är det bara
pajasfasoner över det hela? haha! Nåja, nu ska jag sova en timme,måste passa på!

KRAM!

För några dagar sedan var det 27 grader plus ute och sjukt varmt, idag är det 4 grader plus och sjukt kallt plus att regnet öser ner, det tackar vi inte för Sverige! Här i detta avlånga och skumma land bör vi verkligen ta vara på våran sommar, för när den väl är här så vet vi inte om den tänker försvinner imorgon. Dumma dumma Sverige, jag är inte en klagfia i vanliga fall men det är ju synd att Sverige är ett så bra land när det gäller så mycket dock när det kommer till vädret så hamnar det längst ner i listan. Nej usch, imorgon går jag ut skolan och då kommer regnet ösa ner då också, jag som har köpt en jättefin gräddvit klänning som jag förmodligen nu måste ställa tillbaka i garderoben, usch & fy! Idag är det varken jobb eller skola för min del ialalfall,en vilodag med andra ord : underbart! Måste dock få klart med en essä i svenska innan jag kan luta mig tillbaka och bara slappa. Men det ska nog gå att fixa.

Hoppas ni får en bra dag!

Studenten närmar sig för vissa och när jag tänker på studenten så tänker jag på mitt ex, alltså Pappan till barnet som tar studenten nu på fredag, får ont i magen när jag tänker på honom, inte den där känslan i magen när det pirrar & man känner sig kär utan den här känslan är ungefär som då jag ska ställa mig och redovisa för hela klassen i skolan (vilket jag avskyr) det är ingen behaglig känsla längre. Vad kan det bero på? Vi har inte träffats på ungefär två veckor nu och inte heller pratats vid, undantag när han ringde upp mig för några dagar sedan och skällde ut mig för att han trodde att jag hade gått och blivit vän med hans ex men så var inte fallet.

Hur som helst, jag har varit helt inställd på att gå på hans student utan att tveka, tills igårnatt då jag låg i sängen och tänkte på om det verkligen var en sånn bra idé att gå på hans student. Jag menar, dyker jag upp där så kommer han ju tro att allt är frid och fröjd mellan oss och att jag har förlåtit honom för det som jag fick reda på angående hans KK.. och det är inte förlåtet. Jag försöker bara inte att bry mig om det längre men det betyder heller inte att han är förlåten för att han gick bakom min rygg.

Jag kom iallafall fram till ett beslut och jag har nu bestämt mig för att inte gå. Det känns jättejobbigt men det är nog det bästa för mig. Jag måste sluta tänka på alla andras bästa och vad dom skulle uppskatta - jag måste tänka på mig själv i första hand. Jag kom faktiskt nyss hem ifrån hans Mamma, jag var där och lämnade några nallar som jag hade satt sånnadär gulvita studentsnören runt och bad henne att hon skulle sätta dom runt hans hals på studenten och det skulle hon absolut göra, hans mama är så underbar och gillar mig så otroligt mycket, önskar att han kunde vara likadan!



Här e dom kära älsklingarna. Dessa nallar har en liten historia bakom sig, under tiden jag och han var tillsammans så köpte jag dessa nallar till honom en efter en. Jag hängde upp dom lite överallt i hans rum och sa till honom att "Dom här nallarna dom är som övervakningskameror, dom kommer alltid ha koll på dig & ser allt du gör, och meddelar allt till mig, så våga inte ta hit någon annan tjej" Och jag minns alltid hur han brast ut i skratt och sa att jag va knäpp, gullig men knäpp! En dag när vi hade ett otroligt stort gräl så fick jag ett så stort utbrott att jag tog alla våra kära nallar (som vi kallade våra barn) och kastade ut dom genom fönstret, jag skrek att det var slut och sen gick jag hem. Han vart helt förtvivlad men inte över att jag sa att det var slut - Utan främst för att jag kastade ut nallarna. Så på vägen hem så gick jag omkring i vinterkylan och letade efter nallarna bland snön, tillslut tog jag hem dom alla och satte dom på tork vid elementet och sen dess har dom bott här hemma hos mig. Han vet inte om att jag plockade upp dom igen utan han tror ju att dom försvann ute i kylan, så nu kommer han verkligen bli överaskad när han får dom runt sin hals på fredag, tror ni inte det?

Det hoppas jag verkligen! Jag hoppas att han ska börja gråta, ringa upp mig & säga att han älskar mig, Men nej, det lär ju aldrig ske för på hans student kommer han väl antagligen supa sig så full att han dagen efter vaknar upp med någon random brud bredvid sig i sängen...Tragiskt.

Tack för erat stöd och visat intresse i min situatuion, det har verkligen hjälpt mig och gjort mig starkare. Ensam kan vara stark men tillsammans är man starkare eller hur? Tack så mycket till er som har läst, lämnat kommenterer och även ni som har tagit er tiden och skickat fina mejl till mig och ni som verkligen tror på mig! Detta är inget avsked till er som fick för er det. detta är bara ett tack till er engagerade människor därute. Jag kommer nog inte att sluta blogga fören om lång tid eftersom bloggandet har varit min terapi kan man säga, för några dagar sedan var jag ju hos en psykolog som ni kanske minns att jag skrev? Ja bloggen hjälpte mig ju mycket mer än vad han gjorde även om han var duktig och professionell. Sen vill jag skriva att det inte var någon annan som kom fram till beslutet åt mig, utan det var jag själv, detta beslut som jag tog är nog för allas bästa. Det var en smart pojk som lämnade en kommentar här i bloggen som verkligen tog på mig. Det var väldigt klokt skrivet och inspirerade mig mycket!


Nu måste jag iväg till skolan och göra dom sista grejerna som jag har kvar att göra innan skolavslutningen.

KRAM!

Vill ni veta vad jag håller på med för plugg just nu? Nämlingen ämnet filosofi, en uppgift om etik & moral, olika situatuioner som vi får läsa om och sen besvara som olika etiker. Komiskt att denna påhittade situatuion fanns med, verkligen passande!

En 18-årig kvinna vid namn Marion får en dag reda på att hon är gravid. Hon har inget fast förhållande och har träffat en del killar de senaste månaderna men inget har varit särskilt seriöst. Hon bestämmer sig dock för att behålla barnet och inte försöka ta reda på vem pappan är förrän barnet är fött. Marion vill inte heller berätta för sina föräldrar att hon väntar barn förrän det är ett måste. På väg hem från jobbet på Statoil råkar Marion ut för en svår olycka och när hon kommer till sjukhuset förklaras hon hjärndöd. Kvinnans föräldrar får nu reda på att deras dotter inte kommer att överleva och att hon är gravid i trettonde veckan. De ställs nu inför valet att låta dottern ligga kvar i respirator och på så sätt kanske rädda livet på sitt barnbarn eller stänga av maskinerna och både Marion och fostret i magen skulle dö.

Min uppgift är att agera som en pliktetiker, konsekvensetiker & sinneslagsetiker , kändes konstigt att i något av tillfällena skriva "ni måste låta barnet dö eftersom.." när jag egenltigen inte tycker så men här måste man vidga sina vyer. Jag personligen tycker att dom måste rädda barnet i denna situatuion, vad tycker ni?

---

Föresten, jag kommer att berätta om mitt val som jag gjort och fortsättelsen om misstänkandet från Mammas sida om min graviditet, det kommer inom kort till er som ville veta det, kram!

Patetiskt men underhållande, någon som kollar?

Själv sitter jag och har tvn på den kanalen och småkollar samtidigt som jag sitter med fullt av hemtentor och inlämningsuppgifter som ska vara klara innan fredag då jag går ut skolan, snacka om att jag känner mig stressad. Borde egenltigen bara stänga av tvn och fokusera på arbetet men jag klarar inte av när det är helt lugnt och stilla omkring mig när jag pluggar, då börjar jag genast pilla med annat. Paris hilton avgudade jag föresten som 13 åring, men det var tider då jag trodde att livet gick ut på att vara så fin som möjligt men det visade sig at livet gick ut på mycket mer än så.

Jag hittade denna bild på nätet och...



Bilden fick mig i chocktillstånd, är det såhär det ser ut när man gör en abort,
är det den här lilla cellen/fostret som inom kort bildas till en...

Sånnhär:



Som man bara helt nonchalant väljer att "döda" det är hemskt, för hemskt.
Det är ju ett underbart litet oskyldigt liv. Det förtjänar att leva.

Hej Malin, jag förstår precis vad du går igenom och hur du känner dig just nu och jag vill börja med att säga till dig att du kan vara lugn. Om du känner att abort är det du vill göra så ska du absolut överväga till att göra det men kom ihåg att det är endast ditt val och ingen annans. Har du inte redan varit hos ungdomsmottagningen så bör du söka upp dom omedelbart för att boka tid för en abort så att det inte går så pass långt att en medecinsk abort inte går att genomföra.

 När jag var 15 år och blev gravid för första gången så gjorde jag en medicinsk abort vilket innebar att man gjorde abort genom att blandannat äta några tabletter. Jag gick igenom denna abort utan att berätta för mina föräldrar och dom fick heller aldrig reda på något. Ungdomsmottagningen har alltid tystnadspilkt vilket jag inte visste då jag var där när jag fick beskedet om att jag var gravid, dom frågade mig om dom fick informera mina förlädrar men jag protesterade på en gång och då höll dom sitt ord och sa inget. Början av processen när man ska göra abort så får man först ta två tabletter man ska svälja några dagar innan själva aborten ska genomföras. Av dessa tabletter fick jag inga symptom, inte värk eller något annat men under själva aborteringsprocessen så fick jag ont, ungefär som en kraftig mensvärk där både mage och rygg gjorde väldigt ont. Under aborteringen när man ligger där i cirka 7-8 timmar för obesravtion så får man välja om man vill ha morfin mot smärtan,alvedon,iprem eller kanske en varm vetekudde vilket dämpar smärtan. Oftast får man gå och göra en abort tidigt på morgon och sen gå hem vid ungefär 16:00 på eftermiddagen.

 När jag kom hem så hade jag den här mensvärk liknande smärtan och Mamma frågade mig hur det var, jag sa att jag hade mensverk och hon misstänkte inget mer. Det jobbiga är att man blöder i klumpar i cirka 3 veckor, vilket kan göra att dina föräldrar blir lite misstänksamma, det vart iallafall min Mamma då hon frågade om varför jag blödde så mycket men då talade jag om att min mens blivit oregelbunden och sen var det inget mer med det. Smärtan blir mindre och mindre ju fler dagar från abortdagen som går.

Innan man gör abort så brukar en gynekolog undersöka en för att kolla hur långt gången man är, det är viktigt att om du känner dig obekväm med personen som ska kolla dig - säg ifrån! Vill du inte ha en manlig gynekolog, protestera!

Jag råder dig tjejen att du tar med dig en vän eller kanske din partner när du ska göra abort, det kan vara skönt att ha någon vid sin sida, lycka till och hoppas detta var till någon hjälp, jag håller tummarna för dig härborta. kram!

Och det gjorde jag idag. Har inte velat blogga om saken ännu eftersom jag inte känner mig redo, men valet är gjort och jag kommer inom kort att informera er. Det är absolut inte så att jag sitter och värdesätter en massa tävlingar och fläckar foundation på främlingars kavajer,hårklippningar osv framför fostret jag går och bär på, absolut inte! Men jag kommer att informera er om mitt beslut som jag tagit när jag är redo och kan förstå det själv.

TACK!

Nu har jag själv annordnat en liten tävling för er läsare där ni har chansen att vinna detta babyset ovan. Lottar ut två stycken av dessa set då chansen ökar att ni vinner. Passar endast nyfödda Bebisar, så har ni något syskon som är på väg? Eller Kanske en egen knatte som är påväg till planeten jorden? Var då med & tävla enkelt!

För att vara med och tävla:

1. Skriv ditt namn (förnamn räcker)
2. Skriv något i kommentarsfältet som tillexempel "Jag är med & tävlar"
3. Har du en blogg? Skriv då ett kort inlägg om tävlingen, vill du låna bilden ovan? Självklart får du det.

(Glöm inte att skriva bloggadress eller mailadress, tävlingen avslutas den 15 juni)

LYCKA TILL!

Nu är jag trött men innan jag kryper ner under täcket så vill jag berätta om en incident som skedde på tåget. tjugo minuter innan jag skulle kliva av tåget så drog jag fram min lilla necessär för att leta fram min foundation. Jag drar fram den för att täcka en liten jobbig jäkel till finne som sänkt mit självförtroende dagen lång och när jag ska leta efter korken till den som har försvunnit så pooff råkar jag komma åt mannens ärm som sitter bredvid mig och ser hur hans kostym blir nerkladdad med en liten gnutta foundation. Mannen upptäcker inte att jag har råkat kladda ner hans kostym och jag börjar desperat att pula ner alla mina saker i väskan igen och känner hur paniken börjar stiga inom mig! Vad gör jag då da? Jo jag gör som jag alltid gör i pinsamma situationer, drar fram mobilen och börjar knappa på den. Som tur var så dämpade paniken en aning då och jag kunde slappna av, men så fort jag kollade mot mannens håll och såg den fula fläcken på hans mörka kostym fick jag panik, men lite kul var det, dock inte för honom när han upptäcker fläcken, Förlåt käre farbror, det var verkligen inte meningen!