Svar på frågorna del 2
Min fråga är vilket land du kommer ifrån? Du sa i ett inlägg att du inte va rasist för då skulle du gå emot dig själv, vart kmr du ifrån då? =) Och e du född i sverige?
Jag är halv chilenare & halv svensk ;)
Kommer du någonsin avslöja din identitet, namn, bild på dig. eller liknande?
Varför jag inte velat avslöja min identitet beror på att man då inte kan skriva av sig lika djupt som man kan när man är anonym, när man är anonym kan man lätta på hjärtat hur långt som helst utan att behöva oroa sig för att få något hotmejl ner i brevinkastet eller liknande, ja ni förstår nog vad jag menar! Jag funderade på att lägga ut bild & säga mitt namn men nu har jag fått ganska många hot via mejl där folk ska "se till" att soc tar mitt barn när de är fött och liknande saker vilket har gjort mig veerkligen glad över att jag är anonym, så bort med alla er fördomsfulla idioter så kanske jag kan avsöja vem jag är.
Vad fick dig att starta bloggen?
Jag höll på att bli galen av att hålla det här för mig själv, hade inte berättat för Mamma,killen, syster,vänner & ja ingen, hade ingen att prata med och därför startade jag bloggen för att få skriva av mig, räknade faktiskt inte med att folk skulle finna det så intressant att läsa om mitt liv/ situatuion, men det är kul att vissa av er gillar det! =)
Hur gammal Är du ? Går du i skolan?
Jag är 17 år, fyller snart 18 - längtar längtar längtar!
Jag vill veta hur det gick på mödravårdscentralen och vad sa dem?!
Har skrivit ett inlägg om hur det gick.
kommer du nån gång säga vem du är?
Kanske.
Vill du helst ha en flicka eller pojke?
Pojke eller flicka, spelar ingen roll, men har alltid hoppats på att mitt första barn ska bli en liten pojke, har mina orskaer till varför! ;)
Har du vänner som du kan lita på?
Om sanningen ska fram så nej tyvärr det har jag inte.. Har blivit sviken väldigt många gånger av "vänner" och dom jag har kvar nu är mestadels ytliga vänner, det är tråkigt men det är bara att acceptera!
Vet dina vänner om att du är gradvid?
Nej.
Favorit mat?
Allt som är kinamat, kyckling med jordnötssås, wokade grönsaker osv, Muums! fast just nu under graviditeten så faller det inte mig i smaken :(
hade du bra betyg i skolan?:)kramkram
Antar att du menar när jag gick ut nian? Jag gick ut med 205 poäng. Skulle säga att jag just nu i gymnasiet är ett VG -barn!
Har din och din mammas relation blivit bättre igen än vad den vart när du berättade att du var gravid och skulle fullfölja graviditeten?
Ja, faktiskt så blev den det! Trodde aldrig i hela mitt liv att hon skulle acceptera det, men nu har hon gjort det och det glädjer mig jättemycket!
Vad tkr du om Kissie, Kenza, Blondinbella?
Kissie= patetisk, löjlig & omogen!
Kenza= Verkar vara en härlig tjej, vi har samma humor!
Blondinbella= Dont pretend to be something that you aint!
Kissie eller kenza?
Kenza, lätt!
blondibella eller kenza?
Kenza..
Kan du inte säga vad du heter?
Jo kanske jag gör snart!
varför visar du aldrig bild på dig själv:)?(du är säkert jättevacker!! puss o kram ta hand om dig, älskar dig blogg hehe:p
Tack så jättemycket! Anledningen till att jag inte gör det har jag angett i någon av frågorna innan, men vem vet lite längre fram kanske jag inte bryr mig & går ut med namn & allt, den som följer bloggen får se!
På vilket sätt tror du att ditt barn kommer förändra dit liv? Vilka för- och nackdelar ser du i att ha ett barn?
I början trodde jag att hela mitt liv skulle gå under & vara över om jag skulle behålla barnet men nu ser jag annorlunda på saken. Det kommer bli ett stort ansvar i hela 18 år framåt och det är jag medveten om, det kommer nog att vara jobbigt för mig i början då jag kommer vara ensamstående men jag försöker tänka på allt det positiva som det kommer att föra med sig & även att mitt liv inte alls kommer att vara över för att jag får barn. Jobb, utbildning,körkort, gymnasiet, allt det som jag trodde skulle vara uteslutet för min del eftersom jag skulle ha barn är inte sant. När lillen blivit större kommer jag kunna slutföra det som jag trodde var omöjligt. Jag har varit med om en abort tidigare och jag ångrade mig i efterhand & var ledsen under en lång period, en abort kan man ångra men ett barn kan man inte ångra, det är något jag verkligen tror på! Jag tror att jag kommer känna mer ansvar & mogna till i samband med att jag får barn, det är bara positivt.
Vilken är din Favorit-tv-show?
Tv-show, hm det var svårt! Men favorit tv program är blandannat OTH,OC & GOSSIP GIRL!
Vad har du för intressen?
Umgås med människor som får mig att må bra.
jag undrar om du är tillsammans med killen och vad barnet ska heta.
Nej vi är inte tillsammans, barnet ska heta Kevin om det blir en pojke annars vet jag ej! =)
Jag är halv chilenare & halv svensk ;)
Kommer du någonsin avslöja din identitet, namn, bild på dig. eller liknande?
Varför jag inte velat avslöja min identitet beror på att man då inte kan skriva av sig lika djupt som man kan när man är anonym, när man är anonym kan man lätta på hjärtat hur långt som helst utan att behöva oroa sig för att få något hotmejl ner i brevinkastet eller liknande, ja ni förstår nog vad jag menar! Jag funderade på att lägga ut bild & säga mitt namn men nu har jag fått ganska många hot via mejl där folk ska "se till" att soc tar mitt barn när de är fött och liknande saker vilket har gjort mig veerkligen glad över att jag är anonym, så bort med alla er fördomsfulla idioter så kanske jag kan avsöja vem jag är.
Vad fick dig att starta bloggen?
Jag höll på att bli galen av att hålla det här för mig själv, hade inte berättat för Mamma,killen, syster,vänner & ja ingen, hade ingen att prata med och därför startade jag bloggen för att få skriva av mig, räknade faktiskt inte med att folk skulle finna det så intressant att läsa om mitt liv/ situatuion, men det är kul att vissa av er gillar det! =)
Hur gammal Är du ? Går du i skolan?
Jag är 17 år, fyller snart 18 - längtar längtar längtar!
Jag vill veta hur det gick på mödravårdscentralen och vad sa dem?!
Har skrivit ett inlägg om hur det gick.
kommer du nån gång säga vem du är?
Kanske.
Vill du helst ha en flicka eller pojke?
Pojke eller flicka, spelar ingen roll, men har alltid hoppats på att mitt första barn ska bli en liten pojke, har mina orskaer till varför! ;)
Har du vänner som du kan lita på?
Om sanningen ska fram så nej tyvärr det har jag inte.. Har blivit sviken väldigt många gånger av "vänner" och dom jag har kvar nu är mestadels ytliga vänner, det är tråkigt men det är bara att acceptera!
Vet dina vänner om att du är gradvid?
Nej.
Favorit mat?
Allt som är kinamat, kyckling med jordnötssås, wokade grönsaker osv, Muums! fast just nu under graviditeten så faller det inte mig i smaken :(
hade du bra betyg i skolan?:)kramkram
Antar att du menar när jag gick ut nian? Jag gick ut med 205 poäng. Skulle säga att jag just nu i gymnasiet är ett VG -barn!
Har din och din mammas relation blivit bättre igen än vad den vart när du berättade att du var gravid och skulle fullfölja graviditeten?
Ja, faktiskt så blev den det! Trodde aldrig i hela mitt liv att hon skulle acceptera det, men nu har hon gjort det och det glädjer mig jättemycket!
Vad tkr du om Kissie, Kenza, Blondinbella?
Kissie= patetisk, löjlig & omogen!
Kenza= Verkar vara en härlig tjej, vi har samma humor!
Blondinbella= Dont pretend to be something that you aint!
Kissie eller kenza?
Kenza, lätt!
blondibella eller kenza?
Kenza..
Kan du inte säga vad du heter?
Jo kanske jag gör snart!
varför visar du aldrig bild på dig själv:)?(du är säkert jättevacker!! puss o kram ta hand om dig, älskar dig blogg hehe:p
Tack så jättemycket! Anledningen till att jag inte gör det har jag angett i någon av frågorna innan, men vem vet lite längre fram kanske jag inte bryr mig & går ut med namn & allt, den som följer bloggen får se!
På vilket sätt tror du att ditt barn kommer förändra dit liv? Vilka för- och nackdelar ser du i att ha ett barn?
I början trodde jag att hela mitt liv skulle gå under & vara över om jag skulle behålla barnet men nu ser jag annorlunda på saken. Det kommer bli ett stort ansvar i hela 18 år framåt och det är jag medveten om, det kommer nog att vara jobbigt för mig i början då jag kommer vara ensamstående men jag försöker tänka på allt det positiva som det kommer att föra med sig & även att mitt liv inte alls kommer att vara över för att jag får barn. Jobb, utbildning,körkort, gymnasiet, allt det som jag trodde skulle vara uteslutet för min del eftersom jag skulle ha barn är inte sant. När lillen blivit större kommer jag kunna slutföra det som jag trodde var omöjligt. Jag har varit med om en abort tidigare och jag ångrade mig i efterhand & var ledsen under en lång period, en abort kan man ångra men ett barn kan man inte ångra, det är något jag verkligen tror på! Jag tror att jag kommer känna mer ansvar & mogna till i samband med att jag får barn, det är bara positivt.
Vilken är din Favorit-tv-show?
Tv-show, hm det var svårt! Men favorit tv program är blandannat OTH,OC & GOSSIP GIRL!
Vad har du för intressen?
Umgås med människor som får mig att må bra.
jag undrar om du är tillsammans med killen och vad barnet ska heta.
Nej vi är inte tillsammans, barnet ska heta Kevin om det blir en pojke annars vet jag ej! =)
sagan om mitt ex & mig...
Vet ni vad bland det värsta är? Att älska någon som inte älskar en tillbaka. Mitt ex/ Pappa till barnet älskade aldrig mig och knappt att han ens tyckte mycket om mig, han hade fastnat så mycket i sitt förflutna och jämförde mig väldigt ofta med sitt ex vilket fick mig att känna mig oduglig. Jag kände nästan alltid att jag hade krav på mig själv för att uppfylla hans önskemål. Han jämförde inte mig med sitt ex på ett elakt sätt men det förstörde mig ändå psykiskt. Som en gång då vi hade dejtat varann i ungefär 3 månader & varit tillsammans i 2 månader så sa han att "du gör aldrig något specielt för mig, det känns som att du ser mig som en i mängden" och sen tog han upp ett exempel om vad hans ex hade gjort för honom en gång, att hon hade gått & köpt en ros till honom och överaskat honom & det fick honom att känna sig speciell. Jaha, tänkte jag, och kände att jag exploderade inombords, handalr det här nu om att köpa saker till varann, jag menar - jag tyckte att jag hade visat min kärlek för honom genom att göra andra saker.
Ibland när han skrev att han saknade mig och ville träffa mig så brukade jag gå ut mitt i natten och gå/springa ända hem till honom (på den här tiden bodde han cirka 30 minuters promenad ifrån mig), jag tyckte att jag riskerade otroligt mycket när jag sprang hem till honom dessa gånger,inte nog med att det var långt utan ja var tvungen att gå igenom en skog utan belysning där det räckte med att en galen pedofil skulle sitta gömd bland buskarna & sen riskerade jag även att Mamma skulle vakna och upptäcka att jag var borta, observera att min Mamma är riktigt sträng när det gäller tider, övernattningar osv. Bara en sådan sak, såg han liksom inte som något, för honom verkade det vara vardagsmat. Han kom aldrig och mötte mig eller följde med mig till bussen dom sena kvällarna då jag skulle åka hem ifrån honom, så hur jävla mycket gjorde han för mig egenltigen och samtidigt hade han mage att begära mer av mig?
När jag frågade honom en gång om varför han inte kunde följa med mig till bussen så sa han att han inte pallade att fjäska, att alla killar gör sånt för tjejer men att han hellre föredrog att vara ärlig. Jag blev jävligt förvånad & arg när han sa det men jag valde ändå att se dom positiva sidorna hos honom och förtränga det dåliga... Vissa gånger när jag missade bussen och inte fick övernatta hos honom så brukade jag ringa min bästa väns storebror & fråga om han kunde komma och hämta mig och då blev han skitförbannad på mig och sa att jag stötte på andra killar, men så var ju inte fallet, jag hade ju bara ögon för honom, syftet var bara att komma hem för att slippa göra min Mamma förbannad!
Ju längre vi höll ihop, desto mer svartsjuka & krav sattes det på varann. Mina krav på honom var dock aldrig lika höga som hans var på mig. Hans ekonomiska problem gick ut över mig och mitt stöd som person, att finnas där för honom räckte inte till enligt honom och det slutade med att jag fick lägga ut mina pengar för att han skulle kunna köpa saker åt sig själv och kunna göra saker, pengar som jag dessutom aldrig fick tillbaka som lovat. Det gick till och med så långt att jag ibland kunde springa till jobbet och slita ihjäl för att han skulle ha råd med en ny rakmaskin (som gick på cirka 500:-) dagen därpå, på den här tiden jobbade jag svart så jag fick alltså pengarna i handen på engång efter jag gjort mitt pass. Han lyckades på ett manipulerande sätt få mig att tycka synd om honom när det gällde nästan allt, behövde han något så kände jag att det var mitt ansvar att se till att han skulle ha den saken.
Det som gjorde mig riktigt förbannad var hans tacksamhet som han aldrig visade, vissa gånger sa han inte ens tack när han fick de prylarna som han tjatat om, och när jag frågade varför han inte ens sa tack eller visade att han vart glad så svarade han "du förstår väl att jag är tacksam, måste jag behöva säga det".. Efter att ha lagt ner pengar på dyra parfymer, rakmaskiner & lyxig mat utan att få något tillbaka (begärde bara hans kärlek) så kände jag att jag inte orkade mer, jag la mer eller mindre ner min själ på att göra honom lycklig men ändå var det inte tillräckligt för att han skulle tycka om mig sådär att han skulle få fjärliar i magen. Den tiden var förbi tyckte han, "man kan bara bli riktigt kär en gång" sa han, och det sa ju i och för sig allt. Det som gjorde att jag stannade kvar vid hans sida var tryggheten, för den förbannade trygghetens skull. Jag hade inga direkt riktiga vänner på den här tiden, ingen jag umgicks dagligen med eller liknande, utan jag hade i princip bara honom, jag ville inte bli ensam kvar och det ville heller inte han. Det som höll oss kvar vid varann var väl det att vi var rädda att bli ensamma, han hade det ungefär lika ställt som jag i livet och vi hade bara varann.
Ibland kunde jag känna att "jag skulle kunna göra allt för den här människan", att jag älskade honom, men samtidigt kunde jag känna att jag inte trivdes med den människan som jag blev i hans närvaro, som en liten svans på honom. Han var så otroligt stark i många situatuioner, att stå ut med en mor som drack jämt och ständigt var inget som var lätt att handskas med, men för honom verkade allt vara som en dans på rosor När vi tjafsade stod han alltid på sig, gav aldrig upp & fällde aldrig en tår. Ibland hatade jag att han var på det här viset, men beundrade ändå att han kunde vara så stark, i vissa fall kallade jag det inte för att vara stark utan jag sa att han var känslokall, vilket iofs går ihop. Jag såg upp till honom i många situatuioner och var därmed ibland rädd för att visa vad jag kände. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag faktiskt kom att älska denna grabb av någon obegriplig anledning men pågrund av att jag var så rädd för hans reaktion och hur han skulle ta det, så vågade jag aldrig berätta det för honom, jag teg och jag har aldrig berättat det för honom.
Men vad spelar det för roll nu egentligen? Allt har bara skitit sig mellan oss med tiden, han springer omkring på fester & krogar och jag bär på hans barn, är väl inget annat än en tragisk historia... Men jag måste erkänna att jag aldrig någonsin i mitt liv hade kunnat föreställa mig detta när jag och han började dejta, att jag cirka 1 år senare skulle vara gravid med hans unge, det här händer bara i filmer skulle jag ha sagt för 1 år tillbaka.. Men nej, det här är ingen film, det här är min verklighet. Sagan fick inget lyckligt Mamma,Pappa,barn slut men jag ska försöka göra mitt bästa & förhoppningsvis hittar jag någon som vill ha mig för den jag är en vacker dag.
Det här var verkligen att lätta på hjärtat, gud vad skönt att man har en blogg säger jag bara, gratis terapi som hjälper i svåra situationer!
Och föresten, glad midsommar bjuder på en vacker bild, MYS!
KRAMAR & GLAD MIDSOMMAR!
Ibland när han skrev att han saknade mig och ville träffa mig så brukade jag gå ut mitt i natten och gå/springa ända hem till honom (på den här tiden bodde han cirka 30 minuters promenad ifrån mig), jag tyckte att jag riskerade otroligt mycket när jag sprang hem till honom dessa gånger,inte nog med att det var långt utan ja var tvungen att gå igenom en skog utan belysning där det räckte med att en galen pedofil skulle sitta gömd bland buskarna & sen riskerade jag även att Mamma skulle vakna och upptäcka att jag var borta, observera att min Mamma är riktigt sträng när det gäller tider, övernattningar osv. Bara en sådan sak, såg han liksom inte som något, för honom verkade det vara vardagsmat. Han kom aldrig och mötte mig eller följde med mig till bussen dom sena kvällarna då jag skulle åka hem ifrån honom, så hur jävla mycket gjorde han för mig egenltigen och samtidigt hade han mage att begära mer av mig?
När jag frågade honom en gång om varför han inte kunde följa med mig till bussen så sa han att han inte pallade att fjäska, att alla killar gör sånt för tjejer men att han hellre föredrog att vara ärlig. Jag blev jävligt förvånad & arg när han sa det men jag valde ändå att se dom positiva sidorna hos honom och förtränga det dåliga... Vissa gånger när jag missade bussen och inte fick övernatta hos honom så brukade jag ringa min bästa väns storebror & fråga om han kunde komma och hämta mig och då blev han skitförbannad på mig och sa att jag stötte på andra killar, men så var ju inte fallet, jag hade ju bara ögon för honom, syftet var bara att komma hem för att slippa göra min Mamma förbannad!
Ju längre vi höll ihop, desto mer svartsjuka & krav sattes det på varann. Mina krav på honom var dock aldrig lika höga som hans var på mig. Hans ekonomiska problem gick ut över mig och mitt stöd som person, att finnas där för honom räckte inte till enligt honom och det slutade med att jag fick lägga ut mina pengar för att han skulle kunna köpa saker åt sig själv och kunna göra saker, pengar som jag dessutom aldrig fick tillbaka som lovat. Det gick till och med så långt att jag ibland kunde springa till jobbet och slita ihjäl för att han skulle ha råd med en ny rakmaskin (som gick på cirka 500:-) dagen därpå, på den här tiden jobbade jag svart så jag fick alltså pengarna i handen på engång efter jag gjort mitt pass. Han lyckades på ett manipulerande sätt få mig att tycka synd om honom när det gällde nästan allt, behövde han något så kände jag att det var mitt ansvar att se till att han skulle ha den saken.
Det som gjorde mig riktigt förbannad var hans tacksamhet som han aldrig visade, vissa gånger sa han inte ens tack när han fick de prylarna som han tjatat om, och när jag frågade varför han inte ens sa tack eller visade att han vart glad så svarade han "du förstår väl att jag är tacksam, måste jag behöva säga det".. Efter att ha lagt ner pengar på dyra parfymer, rakmaskiner & lyxig mat utan att få något tillbaka (begärde bara hans kärlek) så kände jag att jag inte orkade mer, jag la mer eller mindre ner min själ på att göra honom lycklig men ändå var det inte tillräckligt för att han skulle tycka om mig sådär att han skulle få fjärliar i magen. Den tiden var förbi tyckte han, "man kan bara bli riktigt kär en gång" sa han, och det sa ju i och för sig allt. Det som gjorde att jag stannade kvar vid hans sida var tryggheten, för den förbannade trygghetens skull. Jag hade inga direkt riktiga vänner på den här tiden, ingen jag umgicks dagligen med eller liknande, utan jag hade i princip bara honom, jag ville inte bli ensam kvar och det ville heller inte han. Det som höll oss kvar vid varann var väl det att vi var rädda att bli ensamma, han hade det ungefär lika ställt som jag i livet och vi hade bara varann.
Ibland kunde jag känna att "jag skulle kunna göra allt för den här människan", att jag älskade honom, men samtidigt kunde jag känna att jag inte trivdes med den människan som jag blev i hans närvaro, som en liten svans på honom. Han var så otroligt stark i många situatuioner, att stå ut med en mor som drack jämt och ständigt var inget som var lätt att handskas med, men för honom verkade allt vara som en dans på rosor När vi tjafsade stod han alltid på sig, gav aldrig upp & fällde aldrig en tår. Ibland hatade jag att han var på det här viset, men beundrade ändå att han kunde vara så stark, i vissa fall kallade jag det inte för att vara stark utan jag sa att han var känslokall, vilket iofs går ihop. Jag såg upp till honom i många situatuioner och var därmed ibland rädd för att visa vad jag kände. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag faktiskt kom att älska denna grabb av någon obegriplig anledning men pågrund av att jag var så rädd för hans reaktion och hur han skulle ta det, så vågade jag aldrig berätta det för honom, jag teg och jag har aldrig berättat det för honom.
Men vad spelar det för roll nu egentligen? Allt har bara skitit sig mellan oss med tiden, han springer omkring på fester & krogar och jag bär på hans barn, är väl inget annat än en tragisk historia... Men jag måste erkänna att jag aldrig någonsin i mitt liv hade kunnat föreställa mig detta när jag och han började dejta, att jag cirka 1 år senare skulle vara gravid med hans unge, det här händer bara i filmer skulle jag ha sagt för 1 år tillbaka.. Men nej, det här är ingen film, det här är min verklighet. Sagan fick inget lyckligt Mamma,Pappa,barn slut men jag ska försöka göra mitt bästa & förhoppningsvis hittar jag någon som vill ha mig för den jag är en vacker dag.
Det här var verkligen att lätta på hjärtat, gud vad skönt att man har en blogg säger jag bara, gratis terapi som hjälper i svåra situationer!
Och föresten, glad midsommar bjuder på en vacker bild, MYS!
KRAMAR & GLAD MIDSOMMAR!
mvc - jag kanske har klamydia
Vissa av er undrar om hur det gick för mig på besöket hos mödravårdcentralen som jag aldrig skrev om. Anledningen till att jag inte skrev om besöket där var pågrund av att jag under dom dagarna övervägde att sluta blogga, men jag ändrade mig illa kvickt så här kommer inlägget!
Besöket gick väl i det stora hela ganska bra, eller ja - det kunde ha gått värre om man får säga så. Barnmorskan jag fick var ganska trevlig & snäll, men jag antar att det är deras jobb att uppföra sig trevligt så ja, det var väl tur de.. Hon frågade hur jag mådde om jag känt mig illamående och rätt så allmänna frågor kring graviditeten, jag sa som det var och hon sa att det var normalt att känna så som jag har känt mig, blandannat illamående & nedstämdhet. Den kanske lustigaste delen var när hon frågade om Pappan till barnet. Vad har hon med det att göra? Var min första tanke, jag vart genast obekväm och fick ur mig något jag kanske inte borde ha sagt, jag drog nämligen en lögn.. Jag sa till barnmorskan att jag inte riktigt visste vem som var Pappan till barnet och att jag inte har funderat så mycket över det eftersom jag vill uppfostra barnet själv. Hon började predika om att det var ett stort ansvar och att det kommer bli mycket jobb för mig, behandlade mig helt enkelt som ett litet barn, jag menar - hur många gånger har man inte hört det där nu? Fast å andra sidan försökte hon väl bara göra sitt jobb.
Barnmorskan satt med ett block och noterade saker samtidigt som jag berättade om min situatuion, och när jag nämde att det inte fanns någon Pappa med i bilden så började hon trycka riktigt ordentligt på bläckpennan och det gjorde mig riktigt nervös, fick nästan ångest över att jag sa så, tänk om han nu vill bli Pappa men inte får det eftersom jag sa så? Men jag gjorde det helt enkelt eftersom det kändes rätt just den stunden, mitt ex har ju inte ens visat att han vill bli Pappa, ända gången han har sagt något om barnet var på fyllan då sa han "vi ska ha barn ihop" men det var ju såsom jag trodde, mycket snack och lite verkstad eftersom det är knappt så att vi har pratats vid sen dess.
Idag efter jobbet exempelvis, så var jag förbi hem till honom för att låna ut pengar till hans Mamma och eftersom jag inte kunde hålla mig så frågade jag hans mamma om han var hemma, då svarade hon att han var ute på någon fest med sin kompis, jag kände bara att jag suckade inombords men drog fram med täckmanteln och log. Jag blir så less & trött, och vadå för kompis? Han känner ju ingen i den här staden, förutom mig,sin mamma & en gammal kompis till honom som dessutom sitter inne i fängelset. Det känns så konstigt, när vi var tillsammans så var han aldrig ute, han sa att han föredrog hemmakvällarna med mig än att springa omkring och supa sig full, men icke! Återigen mycket snack och lite verkstad...
Nu spårade jag ur och bytte ämne helt omedvetet, kan bli så ibland när man känner att det finns så mycket inombords som man aldrig får ur sig, aggrition, funderingar & frågetecken som det känns som att man aldrig kommer få svar på, men jag antar att man helt enkelt måste visa sig stark & fortsätta leva, man kan inte lägga sig ner och dö när allt känns jobbigt även om det känns som den lättaste utvägen ibland, utan vi måste fortsätta kämpa!
Hur som helst, jag fick göra några tester på MVC också vilket jag inte alls var förberedd på, fick ta blodprov & nå stick i fingret sen fick jag även lämna kissprov. När barnmorskan kom tillbaka frågade hon om jag har haft urinvägsinfektion nyligen, "näe" svarade jag. Varför undrade hon det tänkte jag. Hon svarade då något i stil med att mitt urin såg grumligt ut och att det kunde vara spår på att jag har klamydia. Vadfaaaan pratar hon om!? tänkte jag. Vadå klamydia, jag har ju hållt mig till samma partner i cirka 9 månader nu, jag har inte haft oskyddat sex med någon annan än mitt ex/pappan till barnet !? Detta är jävligt skumt, jag kan omöjligt ha klamydia när jag varit med samma kille så pass länge, och innan jag & han började träffas så testade jag mig till och med... Mitt blodtryck var ialalfall ganska normalt så det var ju skönt & höra! Dock sa hon ganska och det vet man ju aldrig vad de kan betyda..
Dom skulle iallfall kontakta mig angående klamydian snarast,
ska bli intressant & höra vad dom har att säga!
Besöket gick väl i det stora hela ganska bra, eller ja - det kunde ha gått värre om man får säga så. Barnmorskan jag fick var ganska trevlig & snäll, men jag antar att det är deras jobb att uppföra sig trevligt så ja, det var väl tur de.. Hon frågade hur jag mådde om jag känt mig illamående och rätt så allmänna frågor kring graviditeten, jag sa som det var och hon sa att det var normalt att känna så som jag har känt mig, blandannat illamående & nedstämdhet. Den kanske lustigaste delen var när hon frågade om Pappan till barnet. Vad har hon med det att göra? Var min första tanke, jag vart genast obekväm och fick ur mig något jag kanske inte borde ha sagt, jag drog nämligen en lögn.. Jag sa till barnmorskan att jag inte riktigt visste vem som var Pappan till barnet och att jag inte har funderat så mycket över det eftersom jag vill uppfostra barnet själv. Hon började predika om att det var ett stort ansvar och att det kommer bli mycket jobb för mig, behandlade mig helt enkelt som ett litet barn, jag menar - hur många gånger har man inte hört det där nu? Fast å andra sidan försökte hon väl bara göra sitt jobb.
Barnmorskan satt med ett block och noterade saker samtidigt som jag berättade om min situatuion, och när jag nämde att det inte fanns någon Pappa med i bilden så började hon trycka riktigt ordentligt på bläckpennan och det gjorde mig riktigt nervös, fick nästan ångest över att jag sa så, tänk om han nu vill bli Pappa men inte får det eftersom jag sa så? Men jag gjorde det helt enkelt eftersom det kändes rätt just den stunden, mitt ex har ju inte ens visat att han vill bli Pappa, ända gången han har sagt något om barnet var på fyllan då sa han "vi ska ha barn ihop" men det var ju såsom jag trodde, mycket snack och lite verkstad eftersom det är knappt så att vi har pratats vid sen dess.
Idag efter jobbet exempelvis, så var jag förbi hem till honom för att låna ut pengar till hans Mamma och eftersom jag inte kunde hålla mig så frågade jag hans mamma om han var hemma, då svarade hon att han var ute på någon fest med sin kompis, jag kände bara att jag suckade inombords men drog fram med täckmanteln och log. Jag blir så less & trött, och vadå för kompis? Han känner ju ingen i den här staden, förutom mig,sin mamma & en gammal kompis till honom som dessutom sitter inne i fängelset. Det känns så konstigt, när vi var tillsammans så var han aldrig ute, han sa att han föredrog hemmakvällarna med mig än att springa omkring och supa sig full, men icke! Återigen mycket snack och lite verkstad...
Nu spårade jag ur och bytte ämne helt omedvetet, kan bli så ibland när man känner att det finns så mycket inombords som man aldrig får ur sig, aggrition, funderingar & frågetecken som det känns som att man aldrig kommer få svar på, men jag antar att man helt enkelt måste visa sig stark & fortsätta leva, man kan inte lägga sig ner och dö när allt känns jobbigt även om det känns som den lättaste utvägen ibland, utan vi måste fortsätta kämpa!
Hur som helst, jag fick göra några tester på MVC också vilket jag inte alls var förberedd på, fick ta blodprov & nå stick i fingret sen fick jag även lämna kissprov. När barnmorskan kom tillbaka frågade hon om jag har haft urinvägsinfektion nyligen, "näe" svarade jag. Varför undrade hon det tänkte jag. Hon svarade då något i stil med att mitt urin såg grumligt ut och att det kunde vara spår på att jag har klamydia. Vadfaaaan pratar hon om!? tänkte jag. Vadå klamydia, jag har ju hållt mig till samma partner i cirka 9 månader nu, jag har inte haft oskyddat sex med någon annan än mitt ex/pappan till barnet !? Detta är jävligt skumt, jag kan omöjligt ha klamydia när jag varit med samma kille så pass länge, och innan jag & han började träffas så testade jag mig till och med... Mitt blodtryck var ialalfall ganska normalt så det var ju skönt & höra! Dock sa hon ganska och det vet man ju aldrig vad de kan betyda..
Dom skulle iallfall kontakta mig angående klamydian snarast,
ska bli intressant & höra vad dom har att säga!
vecka 10 eller vecka 11 ?
Det här med veckor har jag haft så svårt att förstå mig på, men tydligen så är det så att när jag är i vecka 10 så är jag egenltigen i vecka 11 med 0 fulla dagar eftersom inga fler dagar gått. Jag begriper det inte? Någon som är bra på att förklara? Har nämligen läst lite och kollat runt, ringa MVC ska jag också göra men innan de så vill jag ha lite bättre koll på det här med veckor. Varför säger man tillexempel att man är i vecka 11 när det gått 10 v + 4 dagar? Svar uppskattas verkligen!
10 Veckor + 0 dagar
Det känns inte som att magen har växt något - tvärtom! Vad kan det bero på? Kanske har de att göra med att "svullnaden" har lagt sig nu, för svullen vart jag verkligen ett tag, fråga mig inte varför för de har ja inge aning om.. Trodde det var för att jag var gravid men ingen kan nog ha så stor mage redan efter vecka 8 som jag var på då.. Aja, nu är den borta iallafall, skumt! Måste verkligen kontakta MVC, har ingen koll på något längre, de va visst mycket man måste veta & kunna innan man ska föda, det hade jag ingen aning om men lärorikt är det iallafall.
10 Veckor + 0 dagar
Det känns inte som att magen har växt något - tvärtom! Vad kan det bero på? Kanske har de att göra med att "svullnaden" har lagt sig nu, för svullen vart jag verkligen ett tag, fråga mig inte varför för de har ja inge aning om.. Trodde det var för att jag var gravid men ingen kan nog ha så stor mage redan efter vecka 8 som jag var på då.. Aja, nu är den borta iallafall, skumt! Måste verkligen kontakta MVC, har ingen koll på något längre, de va visst mycket man måste veta & kunna innan man ska föda, det hade jag ingen aning om men lärorikt är det iallafall.
Dom stänger mig ute
Jag är så fruktansvärt förbannad just nu, så ledsen & besviken på min familj att det inte är klokt.. Idag är det ju sveriges nationaldag och vi här hemma skulle fira det med att åka iväg till en jättefin park som ligger några kilometer ifrån där vi bor & grilla, där skulle det även ha annordnats någon cirkus & annat skoj,främst för barn då men eftersom jag har en lillebror på 9 år så blir det altid roligt. Hur som helst så fick jag höra Mamma & hennes man prata om det igårkväll och min lillebror kom springandes in till mitt rum & sa "Imorgon ska vi gå på cirkus och sen ska vi grilla , ska du följa med" .. Den enda informationen jag hade fått var d¨å ifrån min lillebror, jag kollade frågandes på min Mamma och väntade på en "inbjudan" ifrån hennes håll men hon kollade bort och började pyssla med annat. Så jag struntade i det och gick in till mitt rum igen, tänkte att jag ändå skulle få följa med imorgon.. Så imorse när jag vaknade vid ungefär tolvtiden så är ingen hemma, ingen lapp, ingenting finns liggandes. Men det behövdes inte, för jag fattade hela grejen på en gång, dom hade ju självklart åkt utan mig. Tack mamma, tack!
Inte nog med att jag gått igenom rätt jobbiga saker i livet som Mamma mestadels vet om och då tänker jag att hon om någon person borde förstå mig att jag just nu har det jobbigt, istället för att stötta mig så stöter hon praktiskt taget bort mig, och det är de som gör mig förbannad.. Vad tänker du med kvinna? Orkar egenltigen inte ens bry mig men det är klart att det tar på en när ens egen Mamma gör så mot en. Jag ska sätta mig på träningscykeln som vi har här hemma och svettas bort min aggrition..
KRAMAR!
9 veckor + 5 dagar
Jag är i vecka 9 plus 5 dagar (dvs lite mer än 2 månader) just nu och det känns väldigt overkligt, men samtidigt kul! Nu i vecka 9 så har det såkallade embryot blivit till ett foster i min mage, tänk att jag, lilla jag - går och bär på ett foster i magen, amazing! Börjar undra när jag kommer att inse att jag är gravid, kan fortfarande inte fatta det, jag ska ha barn!
Jag hade ingen aning om vad
som hade utvecklats i min mage
förens nu, jag blev chockad, LÄS själva!
Helt sjukt otroligt vad mycket som har hänt på så kort tid, såg att det var några som skrev att "gör abort, de är bara en cell som inte bildats till något än, hjärtat börjar slå i vecka 12 osv" Men så är det inte, redan i vecka 6 så börjar den lilles hjärta slå sina första slag, så jag lär nog tro på riktiga källor nästa gång. Jag kommer att uppdatera om vad som sker för varje vecka som kommer, det kanske blir kul för er att läsa & det blir även nyttigt för mig som blivande Mamma att vara kunnig om mitt blivande barns utveckling!
KRAM!
Jag hade ingen aning om vad
som hade utvecklats i min mage
förens nu, jag blev chockad, LÄS själva!
Helt sjukt otroligt vad mycket som har hänt på så kort tid, såg att det var några som skrev att "gör abort, de är bara en cell som inte bildats till något än, hjärtat börjar slå i vecka 12 osv" Men så är det inte, redan i vecka 6 så börjar den lilles hjärta slå sina första slag, så jag lär nog tro på riktiga källor nästa gång. Jag kommer att uppdatera om vad som sker för varje vecka som kommer, det kanske blir kul för er att läsa & det blir även nyttigt för mig som blivande Mamma att vara kunnig om mitt blivande barns utveckling!
KRAM!
att prioritera på rätt sätt !
Idag var det min skolavslutning och skolavslutningskvällen = party party. Det har de alltid varit för mig, sen ungefär 5 år tillbaka så har jag alltid festat på min skolavslutningsdag, det måste ju firas att man nu har sommarlov, och det brukar alltid firas med alkohol. Mina vänner skulle idag ut och grilla & "supa skallen av sig" och dom frågade om jag skulle med. Vet ni vad jag gör istället? Jag ligger i min säng och kollar på talang 2009 ensam, det känns rätt! Jag ska bli vuxen nu och ta ansvar för en annan människas liv, får räkna med att avakta från sånt ett tag, visst kan man grilla & mysa ändå, men jag vet va den här dagen går ut på för dom , ALKOHOL. Inget för mig längre på ett tag!
Ni hade rätt!
Det blir ingen abort för min del igen, en gång är ingen gång - två är för mycket!
Jag kommer att behålla barnet, är det inte fantastikt? Det här är en sånn
obeskrivligt mäktig känsla, men ja kan fortfarande inte fatta det, att jag ska
ha ett litet barn, herregud nu gråter jag.. men det är glädjetårar!!!
GRATTIS TILL MIG , HURRA HURRA HURRA HURRA! :D
Jag citerar en klok människa som lämnade en kommenter i min blogg, "En abort kan man ångra, men ett barn kommer man aldrig att ångra" så klokt så rätt så sant! Jag fick ångest efter jag gjorde första aborten och jag mådde psykiskt dåligt väldigt länge, därför tänker jag nu inte gå igenom samma sak igen, hur många som än är emot mig så spelar det ingen roll, Ensam är stark! Men tillsammans är man starkare, så det kommer att bli plutten i magen & jag mot världen!
Mamma vet om det nu...
I måndags berättade jag för Mamma om att jag var gravid, jag kände att det var de ända rätta med tanke på att hon även misstänkte något då jag hade glömt att radera bilderna på magen från hennes kamera. Hon vart chockad och såg ut som att hon skulle gå under jorden och sen sa hon "när hade du tänkt att göra abort, jag kan följa med dig om du vill." Det räckte för att jag skulle veta att det var en dum idé att berätta för henne, hon fattar ju inte ett skit, tänk om jag inte ville göra abort, hur kunde hon vara så säker på att jag skulle göra abort? När hon sa så, svarade jag inte på hennes fråga och låste in mig i mitt rum och började med tävlingsinlägget för att tänka på annat , ni trodde säkerligen att allt var bra just då eftersom jag inte nämnde något om det som hade hänt men så var inte fallet. Mamma och jag har pratat om graviditeten dom senaste dagarna som har gått och hon säger åt mig att hon inte vill att jag ska förstöra min framtid och utbildning eftersom jag har så bra betyg, hon började gråta & sa att hon alltid trott på att jag ska bli något stort och plugga högskola, ta körkort osv, jag förstod henne till en viss del och jag kunde inte annat än att bli ledsen jag också.. Men samtidigt hade jag hoppats på att hon skulle förstå mig mer än vad hon gjorde med tanke på att hon blev ung Mamma då hon var 19 år när min storebror föddes. Stackars jävla Mamma, jag skulle inte ha sagt något för nu är hon förkrossad & ser inte mig på samma sätt känns det som, dock är det skönt att hon vet om det nu så jag inte behöver hålla det för mig själv. Mamma vill inte att jag ska bli mamma, hon säger att jag är "bara barnet" det kanske är sant, men jag är ändå mogen och kan ta ansvar för mina handlingar. Men hur som helst så ät det valet redan gjort, tror ni att mitt val blev som Mamma tyckte, att jag skulle göra abort?
Lämna en kommentar med ert svar.
KRAMAR!
Lämna en kommentar med ert svar.
KRAMAR!
Tack för allt!
Tack för erat stöd och visat intresse i min situatuion, det har verkligen hjälpt mig och gjort mig starkare. Ensam kan vara stark men tillsammans är man starkare eller hur? Tack så mycket till er som har läst, lämnat kommenterer och även ni som har tagit er tiden och skickat fina mejl till mig och ni som verkligen tror på mig! Detta är inget avsked till er som fick för er det. detta är bara ett tack till er engagerade människor därute. Jag kommer nog inte att sluta blogga fören om lång tid eftersom bloggandet har varit min terapi kan man säga, för några dagar sedan var jag ju hos en psykolog som ni kanske minns att jag skrev? Ja bloggen hjälpte mig ju mycket mer än vad han gjorde även om han var duktig och professionell. Sen vill jag skriva att det inte var någon annan som kom fram till beslutet åt mig, utan det var jag själv, detta beslut som jag tog är nog för allas bästa. Det var en smart pojk som lämnade en kommentar här i bloggen som verkligen tog på mig. Det var väldigt klokt skrivet och inspirerade mig mycket!
Nu måste jag iväg till skolan och göra dom sista grejerna som jag har kvar att göra innan skolavslutningen.
KRAM!
Skrämmande
Jag hittade denna bild på nätet och...
Bilden fick mig i chocktillstånd, är det såhär det ser ut när man gör en abort,
är det den här lilla cellen/fostret som inom kort bildas till en...
Sånnhär:
Som man bara helt nonchalant väljer att "döda" det är hemskt, för hemskt.
Det är ju ett underbart litet oskyldigt liv. Det förtjänar att leva.
Bilden fick mig i chocktillstånd, är det såhär det ser ut när man gör en abort,
är det den här lilla cellen/fostret som inom kort bildas till en...
Sånnhär:
Som man bara helt nonchalant väljer att "döda" det är hemskt, för hemskt.
Det är ju ett underbart litet oskyldigt liv. Det förtjänar att leva.
Jag har redan gjort valet..
Och det gjorde jag idag. Har inte velat blogga om saken ännu eftersom jag inte känner mig redo, men valet är gjort och jag kommer inom kort att informera er. Det är absolut inte så att jag sitter och värdesätter en massa tävlingar och fläckar foundation på främlingars kavajer,hårklippningar osv framför fostret jag går och bär på, absolut inte! Men jag kommer att informera er om mitt beslut som jag tagit när jag är redo och kan förstå det själv.
TACK!
TACK!
Mamma misstänker..
Gud vad skönt att man är utvilad denna morgon, sov väldigt länge eftersom jag kom hem väldigt sent inatt, misslyckad kväll kan jag endast säga, människor som inte tål alkohol ska heller inte dricka alkohol, så varför tusan gör ni då det?! En tjej började bråka med mig eftersom jag försvarade en annan tjej som dom satt och hånade. Dom satt och sa att "herregud har du lösögonfransar men inge mascara på dom, hahaha fan va fult" & kommenterade även hennes dialekt och hur fult hon pratade, vilket gjorde mig flyförbannad! Varför är man så elak? Varför väljer vissa tjejer mörkret framför ljuset? Vi tjejer borde hålla ihop och inte stöta bort varanndra på det viset. Åkte på mer eller mindre en smäll, men äsch det vare värt, smällde tillbaka! Dock var det svårt att försvara sig när 4-6 huggande tjejer hoppar på en..aja jag lever & lillen också!
Mamma ringde mig imorse och frågade när jag skulle komma hem, jag svarade att jag kommer hem strax före midnatt eftersom det inte gick några andra tåg. Hon frågade ovanligt mycket konstiga frågor vilket gjorde mig fundersam och jag frågade då om det var något hon ville säga och då kom det; "Varför har du tagit kort på din mage med min kamera?" "Är du gravid eller bara blivit mullig eller vad.." Och så höll hon på i flera minuter. Ack Ack Ack hur dum får man vara att man glömmer radera bilderna från kameran!? Jag lyckades slingra mig ur och hon sa att vi skulle prata nära jag kommer hem, vilket jäkla tur att jag kommer hem sent så att vi slipper stöta på varanndra!! Måste komma på en bra ursäkt nu så att hon inte får veta något.
Lystring kära läsare! Imorgon (måndag) så drar jag till med en liten enkel tävling så håll utkik - den är till för er blivande Mammor, ni som ska få syskon eller kanske ni som känner någon som ska få en liten knatte?
Imorgon har jag även till Psykologen som ungdomsmottagningen har annordnat, dom tycker tydligen att jag behöver det, så jag får väl ta och pallra mig dit, "psykologen kan inte fatta ditt beslut men hjälpa dig att komma fram till ett" Så imorgon blir det att välja..
Mamma ringde mig imorse och frågade när jag skulle komma hem, jag svarade att jag kommer hem strax före midnatt eftersom det inte gick några andra tåg. Hon frågade ovanligt mycket konstiga frågor vilket gjorde mig fundersam och jag frågade då om det var något hon ville säga och då kom det; "Varför har du tagit kort på din mage med min kamera?" "Är du gravid eller bara blivit mullig eller vad.." Och så höll hon på i flera minuter. Ack Ack Ack hur dum får man vara att man glömmer radera bilderna från kameran!? Jag lyckades slingra mig ur och hon sa att vi skulle prata nära jag kommer hem, vilket jäkla tur att jag kommer hem sent så att vi slipper stöta på varanndra!! Måste komma på en bra ursäkt nu så att hon inte får veta något.
Lystring kära läsare! Imorgon (måndag) så drar jag till med en liten enkel tävling så håll utkik - den är till för er blivande Mammor, ni som ska få syskon eller kanske ni som känner någon som ska få en liten knatte?
Imorgon har jag även till Psykologen som ungdomsmottagningen har annordnat, dom tycker tydligen att jag behöver det, så jag får väl ta och pallra mig dit, "psykologen kan inte fatta ditt beslut men hjälpa dig att komma fram till ett" Så imorgon blir det att välja..
Min mage just nu
Jag har snart kommit in i vecka 9 och såhär ser min mage ut just nu:
Normalt är min mage rätt så "platt" så jag personligen tycker det är en extremt stor skillnad på hur min mage ser ut nu och hur den såg ut vecka noll. Det ser dock ut som att jag putar ut med magen och det gör jag verkligen inte, min mage är lite konstig,den formar sig lite hur den vill.. Iallafall så ser det ut såhär, kan inte fatta att det är ett livslevande barn som kommer att bildas därinne, men va tusan det är på tiden att jag får försöka inse det nu & ta ett beslut!
KRAMAR!
Föresten jag läser alla kommentarer som ni skriver varje dag, korta som långa - Tack så jättemycket ska ni ha för att ni kommenterar, ni är somsagt guld, det ska belönas med en tävling inom kort, så håll utkik!
Normalt är min mage rätt så "platt" så jag personligen tycker det är en extremt stor skillnad på hur min mage ser ut nu och hur den såg ut vecka noll. Det ser dock ut som att jag putar ut med magen och det gör jag verkligen inte, min mage är lite konstig,den formar sig lite hur den vill.. Iallafall så ser det ut såhär, kan inte fatta att det är ett livslevande barn som kommer att bildas därinne, men va tusan det är på tiden att jag får försöka inse det nu & ta ett beslut!
KRAMAR!
Föresten jag läser alla kommentarer som ni skriver varje dag, korta som långa - Tack så jättemycket ska ni ha för att ni kommenterar, ni är somsagt guld, det ska belönas med en tävling inom kort, så håll utkik!
Jag är inte redo..
Idag satt jag och funderade lite angående Mammarollen och det slog mig att jag inte är redo för att bli Mamma, Jag menar, lilla jag? Som suttit och längtat i åratal på att fylla arton år och det har varit mitt största mål, ska jag helt plötsligt bli Mamma och få ett barn, ta hand om någon annans liv & mata en bebis med mitt bröstmjölk, VA? Hur gick det till, när hände der här? Det känns så overkligt och jag kan inte fatta det. Det handlar inte om att jag är för omogen för att skaffa barn för när misstar ni er, det känns bara så overkligt. Jag kan lämna festandet bakom mig ett bra tag, inga problem - jag festar knappt ändå. Och när barnet blivit 1-2 år kan man alltid fixa barnvakt någon gång ibland för att gå ut på krogen eller festa loss lite, den fronten är inget bekymmer.
Det som gjorde mig så ledsen idag var när jag läste i någons sida att när den tionde veckan börja träda igång så kan det som finns i magen på mig börja uppleva ljus och der har nu bildats till ett foster. Jag är just nu i nionde veckan och det är inte mycket kvar tills dess att det verkligen utvecklas till något livslevande i min mage, det känns som att om jag ska göra abort, så måste jag göra det innan det blir ett foster i mig mage, annars måste jag låta barnet födas. Man kan adoptera bort barnet? Javisst kan man det, men det kommer jag absolut inte att göra. Ingen ska få ta mitt barn, om det ska komma till världen så ska det få vara med mig, oavsett vad!
Mamma sa idag att hon tycker att jag har blivit tjock, när vi var inne i affären och köpte vindruvorna imorse så sa hon att jag absolut inte skulle stoppa i mig mer choklad utan att det var jättebra att jag hade köpt frukt/vindruvor eftersom jag blivit tjock.. Om du bara visste kära mamma vad det berodde på, ack ack vad du skulle flippa ur på mig!!
Vill ni att jag lägger ut bild på min mage?
Uppdatering: ikväll efter jag kommit hem från jobbet så lägger jag upp bilder på magen, ska sno til mig Mammas kamera! =)
Det som gjorde mig så ledsen idag var när jag läste i någons sida att när den tionde veckan börja träda igång så kan det som finns i magen på mig börja uppleva ljus och der har nu bildats till ett foster. Jag är just nu i nionde veckan och det är inte mycket kvar tills dess att det verkligen utvecklas till något livslevande i min mage, det känns som att om jag ska göra abort, så måste jag göra det innan det blir ett foster i mig mage, annars måste jag låta barnet födas. Man kan adoptera bort barnet? Javisst kan man det, men det kommer jag absolut inte att göra. Ingen ska få ta mitt barn, om det ska komma till världen så ska det få vara med mig, oavsett vad!
Mamma sa idag att hon tycker att jag har blivit tjock, när vi var inne i affären och köpte vindruvorna imorse så sa hon att jag absolut inte skulle stoppa i mig mer choklad utan att det var jättebra att jag hade köpt frukt/vindruvor eftersom jag blivit tjock.. Om du bara visste kära mamma vad det berodde på, ack ack vad du skulle flippa ur på mig!!
Vill ni att jag lägger ut bild på min mage?
Uppdatering: ikväll efter jag kommit hem från jobbet så lägger jag upp bilder på magen, ska sno til mig Mammas kamera! =)
Ett beroende!
I ett av mina allra första inlägg skrev jag om mitt beroende till vindruvor, jag hade då ätit ett paket vindruvor varannan dag. Ett tag försvann mitt beroende då jag valde själv att inte äta mer eftersom det var någon som skrev att de sprutar någort giftigt på vindruvorna innan dom packas ner i lådorna, men det dröjde inte länge innan jag fick tillbaka beroendet.
Imorse när mamma & jag gick iväg för att handla så möttes jag av 2 paket för 30:- så vad gjorde jag? Jo jag köpte med mig 4 lådor vindruvor, mmuummaah! Får bli att äta lite ikväll efter jag slutat jobbet!
Dom fick sin egen lilla plats i frysen, dom pryder så fint, inte sant?
Har ni något beroende? Kom det i samband med graviditeten kanske?
Imorse när mamma & jag gick iväg för att handla så möttes jag av 2 paket för 30:- så vad gjorde jag? Jo jag köpte med mig 4 lådor vindruvor, mmuummaah! Får bli att äta lite ikväll efter jag slutat jobbet!
Dom fick sin egen lilla plats i frysen, dom pryder så fint, inte sant?
Har ni något beroende? Kom det i samband med graviditeten kanske?
vad sa Pappan till barnet?
Nu ska jag äntligen ta mig mig tiden att skriva om hur det gick för mig
att berätta om graviditeten för mitt ex/pappan till barnet, förstår att ni
har väntat på det & här kommer det äntligen..
Vi träffades utanför ett köpcentrum i "destination okänd" och han betedde sig konstigt hela tiden, han va helt tom med ord & sa knappt något till mig. Det ända han fick ur sig när han såg mig var ett "hej", sen kollade han ner i marken, han gick ju och träffade mig med vetenskapen om att allt handlade om mejlet jag skickade till honom om att jag visste om hans KK, så han skämdes under hela tiden och han sa knappt förlåt. Jag sa åt honom att inget av det jag skulle prata med honom om hade med hans KK att göra, jag sa att jag rent utsagt struntade i det nu oavsett hur mycket det hade sårat mig, eftersom vi hade allvarligare problem att ta itu med. "vadå för problem, vad ska du skälla ut mig för nu då?" frågade han. "Jag är trött på att skälla ut dig för dina tabbar som du begår om & om igen eftersom du uppenbarligen aldrig lär dig av dina misstag, det jag ska säga nu är allvarligare än så" svarade jag. Han hade fortfarande blicken fäst ner i marken och reagerade inte alls på det jag sa, jag vart så förbannad att jag tillslut bara kläckte ur mig meningen "Jag är gravid"..
Då släppte han blicken från marken och kollade rakt in i mina ögon, han såg hur tårarna hade samlat sig i mina ögon och tog sedan min hand. Efter att ha varit gravid i snart 9 veckor så var det inte föräns nu som jag för första gången kände mig så levande, det var inte föräns nu som jag kände att jag verkligen var gravid! Det var en så otroligt mäktig känsla att få säga det till honom & vi sa inte ett ord till varann på kanske 10 minuter utan vi satt bara där på en bänk helt tysta efter att jag hade berättat.. Jag satt ett tag & funderade om han ens hade tänkt säga något överhuvudtaget & då plötsligt fick han ur sig "är det jag som är Pappan?" han kollade på mig med en orolig blick & jag svarade att det där bara var en onödig fråga eftersom jag aldrig skulle kunna röra någon annan samtidigt som vi träffades, att det var helt uteslutet ur min lista & då kom förlåtet för KK:n, han bad om förlåtelse kanske 5 gånger under den kvällen & sa att det var ett misstag att ta kontakt med henne igen & att den enda han ville ha sex med var mig och ingen annan. Men det var inget jag kunde köpa för även om jag ville tro på hans ord - så gick det inte..
Jag frågade iallafall om han känner sig redo för att bli Pappa & om han skulle finnas där för barnet och mig, ja frågade även om han skulle hjälpa till oss ekonomiskt & även ta hand om lillen när han föds, hans svar var något i stil med:
Jag har mitt eget liv att ta hand om, har så mycket grejer jag måste ta itu med, jag vill resa,upptäcka världen och njuta av min frihet så länge jag kan, jag vill bli pappa en dag men inte just nu. Kan du inte bara göra en abort då?"
Det som for upp i min hjärna var ett stort frågetecken, vadå "kan du inte bara göra en abort" som att det vore världens lättaste grej att gå igenom, jag menar lätt för en kille att säga så när det inte är dom som måste gå igenom aborten, nej aldrig att jag tänker låta det gå på det viset, jag är snart i nionde veckan och det kommer snart att bildas ett foster, det som finns inuti min mage just nu. Magen har börjat växa och det är faktiskt något livslevande som ska bildas i min mage.
Ett blivande foster som jag ska döda, bara sådär..? Nej usch, det känns så otroligt fel..Vet inte om jag kommer att klara av att göra en abort, känns så ansvarslöst om jag skulle gå igenom en abort igen..
Sen till er små jäklar.. (ta åt er endast ni som har gjort detta)
Är riktigt irriterad på er som säger att min blogg är fake & att jag hittar på en massa historier för att få besökare, jag säger bara en sak till er som skriver så: Besök aldrig min blogg om ni så förbaskat stör er och tror att ni vet sanningen. Visserligen har jag ett så otroligt spännande liv som bara måste vara osanning eftersom ni tror att det inte kan hända i det verkliga livet, men vet ni? Tro vad ni vill för jag bryr mig ärligt talat inte längre. Jag skriver om mitt liv & precis om vad jag vill i bloggen & varför gör jag det? Jo för att det är MIN blogg!
Ni andra människor är guld så ta inte åt er! KRAM!
att berätta om graviditeten för mitt ex/pappan till barnet, förstår att ni
har väntat på det & här kommer det äntligen..
Vi träffades utanför ett köpcentrum i "destination okänd" och han betedde sig konstigt hela tiden, han va helt tom med ord & sa knappt något till mig. Det ända han fick ur sig när han såg mig var ett "hej", sen kollade han ner i marken, han gick ju och träffade mig med vetenskapen om att allt handlade om mejlet jag skickade till honom om att jag visste om hans KK, så han skämdes under hela tiden och han sa knappt förlåt. Jag sa åt honom att inget av det jag skulle prata med honom om hade med hans KK att göra, jag sa att jag rent utsagt struntade i det nu oavsett hur mycket det hade sårat mig, eftersom vi hade allvarligare problem att ta itu med. "vadå för problem, vad ska du skälla ut mig för nu då?" frågade han. "Jag är trött på att skälla ut dig för dina tabbar som du begår om & om igen eftersom du uppenbarligen aldrig lär dig av dina misstag, det jag ska säga nu är allvarligare än så" svarade jag. Han hade fortfarande blicken fäst ner i marken och reagerade inte alls på det jag sa, jag vart så förbannad att jag tillslut bara kläckte ur mig meningen "Jag är gravid"..
Då släppte han blicken från marken och kollade rakt in i mina ögon, han såg hur tårarna hade samlat sig i mina ögon och tog sedan min hand. Efter att ha varit gravid i snart 9 veckor så var det inte föräns nu som jag för första gången kände mig så levande, det var inte föräns nu som jag kände att jag verkligen var gravid! Det var en så otroligt mäktig känsla att få säga det till honom & vi sa inte ett ord till varann på kanske 10 minuter utan vi satt bara där på en bänk helt tysta efter att jag hade berättat.. Jag satt ett tag & funderade om han ens hade tänkt säga något överhuvudtaget & då plötsligt fick han ur sig "är det jag som är Pappan?" han kollade på mig med en orolig blick & jag svarade att det där bara var en onödig fråga eftersom jag aldrig skulle kunna röra någon annan samtidigt som vi träffades, att det var helt uteslutet ur min lista & då kom förlåtet för KK:n, han bad om förlåtelse kanske 5 gånger under den kvällen & sa att det var ett misstag att ta kontakt med henne igen & att den enda han ville ha sex med var mig och ingen annan. Men det var inget jag kunde köpa för även om jag ville tro på hans ord - så gick det inte..
Jag frågade iallafall om han känner sig redo för att bli Pappa & om han skulle finnas där för barnet och mig, ja frågade även om han skulle hjälpa till oss ekonomiskt & även ta hand om lillen när han föds, hans svar var något i stil med:
Jag har mitt eget liv att ta hand om, har så mycket grejer jag måste ta itu med, jag vill resa,upptäcka världen och njuta av min frihet så länge jag kan, jag vill bli pappa en dag men inte just nu. Kan du inte bara göra en abort då?"
Det som for upp i min hjärna var ett stort frågetecken, vadå "kan du inte bara göra en abort" som att det vore världens lättaste grej att gå igenom, jag menar lätt för en kille att säga så när det inte är dom som måste gå igenom aborten, nej aldrig att jag tänker låta det gå på det viset, jag är snart i nionde veckan och det kommer snart att bildas ett foster, det som finns inuti min mage just nu. Magen har börjat växa och det är faktiskt något livslevande som ska bildas i min mage.
Ett blivande foster som jag ska döda, bara sådär..? Nej usch, det känns så otroligt fel..Vet inte om jag kommer att klara av att göra en abort, känns så ansvarslöst om jag skulle gå igenom en abort igen..
Sen till er små jäklar.. (ta åt er endast ni som har gjort detta)
Är riktigt irriterad på er som säger att min blogg är fake & att jag hittar på en massa historier för att få besökare, jag säger bara en sak till er som skriver så: Besök aldrig min blogg om ni så förbaskat stör er och tror att ni vet sanningen. Visserligen har jag ett så otroligt spännande liv som bara måste vara osanning eftersom ni tror att det inte kan hända i det verkliga livet, men vet ni? Tro vad ni vill för jag bryr mig ärligt talat inte längre. Jag skriver om mitt liv & precis om vad jag vill i bloggen & varför gör jag det? Jo för att det är MIN blogg!
Ni andra människor är guld så ta inte åt er! KRAM!
Idag åker jag & berättar för honom
Här sitter jag & är långt ifrån utvilad efter att ha suttit uppe natten lång. Jag har nu duschat mig & fixat mig och packat min väska - för nu är jag redo att berätta för honom att jag bär på hans barn! Om ni undrar varför jag måste packa väskan för det, så är det för att han går i skolan/bor i en annan stad & kommer inte att komma hit på några veckor så därför tar jag mig tummen ur & åker dit för att berätta om att jag är gravid. Ja visst, telefon finns ju alltid, men detta är inget jag vill ta på telefon utan jag vill se honom öga för öga när jag berättar det.
Jag är verkligen jättenervös & rädd över hur han ska reagera.. Men jag måste vara stark för det är de enda som kan hålla mig vid liv! Jag kommer att bli kvar därborta tills på söndag efterson det inte är en resa som tar kort tid, utan det kommer att bli en lång resa! Jag kommer inte att övernatta hos honom eftersom det kommer endast att ta skada på mig, så som tur är så har jag en tjejkompis i den staden som kommer att ta emot mig med öppna armar!
Jag vet inte om hon jag åker till har fungerande internet vilket kommer göra det svårt för mig att blogga & uppdatera under fredagen & lördagen, men om det är så - får ni komma tillbaka på söndag in hit & se hur allt gick eftersom jag då är hemma igen. När det är helg ska ni väl ändå inte sitta inne & läsa min deprimerande blogg? Ut i det fina vädret & njut av långhelgen. :)
När jag är tillbaka väntar även en tävling för er mammor till små knattar!
KRAMAR!
JAG MAILADE HONOM..
Klockan är snart fyra på morgonen & här sitter ja vaken.
Jag har suttit & gjort klart ett arbete till mitt ex/pappan till barnet & det var riktigt jobbigt. Trots att jag fått reda på att han tagit kontakt med ett gammalt KK samtidigt som vi har träffats & haft sex så bet jag ihop och skrev klart det..starkt av mig tycker jag..Jag gjorde det eftersom jag hade lovat honom och för att jag vill att han ska ta studenten med ett slutbetyg! Även om jag är arg på honom så önskar jag honom all lycka i livet, men det betyder inte att jag inte tog ut lite av min aggrition på honom i mejlet som arbetet är skickat i- för det gjorde jag. här har ni ett litet utdrag!
Gud vad skönt det kändes att äntligen få berätta att jag vet om henne, nu har jag verkligen lättat på hjärtat, kvar står bara att berätta om att vi väntar barn ihop - den svåraste biten..
Kommer nog sova riktigt länge & gott inatt!!
Jag har suttit & gjort klart ett arbete till mitt ex/pappan till barnet & det var riktigt jobbigt. Trots att jag fått reda på att han tagit kontakt med ett gammalt KK samtidigt som vi har träffats & haft sex så bet jag ihop och skrev klart det..starkt av mig tycker jag..Jag gjorde det eftersom jag hade lovat honom och för att jag vill att han ska ta studenten med ett slutbetyg! Även om jag är arg på honom så önskar jag honom all lycka i livet, men det betyder inte att jag inte tog ut lite av min aggrition på honom i mejlet som arbetet är skickat i- för det gjorde jag. här har ni ett litet utdrag!
Gud vad skönt det kändes att äntligen få berätta att jag vet om henne, nu har jag verkligen lättat på hjärtat, kvar står bara att berätta om att vi väntar barn ihop - den svåraste biten..
Kommer nog sova riktigt länge & gott inatt!!
Större bröst på köpet
I samband med graviditeten har mina bröst börjat växa mer än vanligt och jag kan inte mer än att jubla, jag menar ingen tackar väl nej till större bröst utan att behöva betala 30.000 kr för silikon? Jag har alltid velat ha större bröst & nu är jag på väg dit tack vare graviditeten. Vet inte riktigt varför hysterin för större bröst har drabbat mig, för jag hade önskat att jag var nöjd med min kropp som den ser ut nu - men det är jag tyvärr inte.. Jag blir så besviken på mig själv att jag känner såhär om mig själv men jag vet dock på ett ungefär vad som har drivit mig till dessa tankebanor.
Min första pojkvän jag hade, förstörde mig psykiskt...Han var så fruktansvärt elak mot mig & sa nedlåtande saker om mig & om min kropp. Han kunde kläcka ur sig att jag "borde skaffa större bröst, att mina va så konstiga" , att jag skulle färga håret blondt, fixa smalare lår, sola mer osv.. Det gjorde så ont i mig att få höra detta av en person man älskade, men han var ett svin helt enkelt & förtjänade inte att bli älskad så jag gjorde tack & lov slut, va kan ja säga till mitt försvar att jag träffade denna kille? - ung & dum.
Dessa saker han sa om mig har satt sig kvar i mitt huvud & jag tänker på det så fort jag är med en kille intimt. Jag tänker att jag inte duger så som jag ser ut & att jag måste fixa dom där "perfekta brösten & den där platta magen." för annars så duger jag inte i killens ögon, Men så är det ju inte och ändå fortsätter jag att tänka på det viset! Dumma dumma hjärna.. känns som ett ärr som kommer att sitta kvar där för evigt. Jag vill vara nöjd med mig själv & min kropp, en vacker dag kommer jag förhoppningsvis att bli det.
Hoppas ni tjejer är klokare än jag & inte tänker så om er själva, KRAM!
