vad sa Pappan till barnet?
att berätta om graviditeten för mitt ex/pappan till barnet, förstår att ni
har väntat på det & här kommer det äntligen..
Vi träffades utanför ett köpcentrum i "destination okänd" och han betedde sig konstigt hela tiden, han va helt tom med ord & sa knappt något till mig. Det ända han fick ur sig när han såg mig var ett "hej", sen kollade han ner i marken, han gick ju och träffade mig med vetenskapen om att allt handlade om mejlet jag skickade till honom om att jag visste om hans KK, så han skämdes under hela tiden och han sa knappt förlåt. Jag sa åt honom att inget av det jag skulle prata med honom om hade med hans KK att göra, jag sa att jag rent utsagt struntade i det nu oavsett hur mycket det hade sårat mig, eftersom vi hade allvarligare problem att ta itu med. "vadå för problem, vad ska du skälla ut mig för nu då?" frågade han. "Jag är trött på att skälla ut dig för dina tabbar som du begår om & om igen eftersom du uppenbarligen aldrig lär dig av dina misstag, det jag ska säga nu är allvarligare än så" svarade jag. Han hade fortfarande blicken fäst ner i marken och reagerade inte alls på det jag sa, jag vart så förbannad att jag tillslut bara kläckte ur mig meningen "Jag är gravid"..
Då släppte han blicken från marken och kollade rakt in i mina ögon, han såg hur tårarna hade samlat sig i mina ögon och tog sedan min hand. Efter att ha varit gravid i snart 9 veckor så var det inte föräns nu som jag för första gången kände mig så levande, det var inte föräns nu som jag kände att jag verkligen var gravid! Det var en så otroligt mäktig känsla att få säga det till honom & vi sa inte ett ord till varann på kanske 10 minuter utan vi satt bara där på en bänk helt tysta efter att jag hade berättat.. Jag satt ett tag & funderade om han ens hade tänkt säga något överhuvudtaget & då plötsligt fick han ur sig "är det jag som är Pappan?" han kollade på mig med en orolig blick & jag svarade att det där bara var en onödig fråga eftersom jag aldrig skulle kunna röra någon annan samtidigt som vi träffades, att det var helt uteslutet ur min lista & då kom förlåtet för KK:n, han bad om förlåtelse kanske 5 gånger under den kvällen & sa att det var ett misstag att ta kontakt med henne igen & att den enda han ville ha sex med var mig och ingen annan. Men det var inget jag kunde köpa för även om jag ville tro på hans ord - så gick det inte..
Jag frågade iallafall om han känner sig redo för att bli Pappa & om han skulle finnas där för barnet och mig, ja frågade även om han skulle hjälpa till oss ekonomiskt & även ta hand om lillen när han föds, hans svar var något i stil med:
Jag har mitt eget liv att ta hand om, har så mycket grejer jag måste ta itu med, jag vill resa,upptäcka världen och njuta av min frihet så länge jag kan, jag vill bli pappa en dag men inte just nu. Kan du inte bara göra en abort då?"
Det som for upp i min hjärna var ett stort frågetecken, vadå "kan du inte bara göra en abort" som att det vore världens lättaste grej att gå igenom, jag menar lätt för en kille att säga så när det inte är dom som måste gå igenom aborten, nej aldrig att jag tänker låta det gå på det viset, jag är snart i nionde veckan och det kommer snart att bildas ett foster, det som finns inuti min mage just nu. Magen har börjat växa och det är faktiskt något livslevande som ska bildas i min mage.
Ett blivande foster som jag ska döda, bara sådär..? Nej usch, det känns så otroligt fel..Vet inte om jag kommer att klara av att göra en abort, känns så ansvarslöst om jag skulle gå igenom en abort igen..
Sen till er små jäklar.. (ta åt er endast ni som har gjort detta)
Är riktigt irriterad på er som säger att min blogg är fake & att jag hittar på en massa historier för att få besökare, jag säger bara en sak till er som skriver så: Besök aldrig min blogg om ni så förbaskat stör er och tror att ni vet sanningen. Visserligen har jag ett så otroligt spännande liv som bara måste vara osanning eftersom ni tror att det inte kan hända i det verkliga livet, men vet ni? Tro vad ni vill för jag bryr mig ärligt talat inte längre. Jag skriver om mitt liv & precis om vad jag vill i bloggen & varför gör jag det? Jo för att det är MIN blogg!
Ni andra människor är guld så ta inte åt er! KRAM!
FÖRSTÅR DIG PRECIS, KILLEN VET INTE HUR DET ÄR ATT GÅ IGENOM NÅGOT SÅ HEMSKT OCH DÄRFÖR HAR DOM HAGE ATT SÄGA SÅ. JAG TYCKER DU SKA BEHÅLLA BARNTE FÖR DU KMR ATT KLARA DIG, DU ÄR KLOK & STARK DET ÄR ALLT SOM BEHÖVS FÖR ATT KLARA AV DET!!! :)
oj, jag vet knappt vad jag ska säga. Men asså om du känner dig redo för att behålla barnet, så gör det. Känner du att du kan ge barnet ett bra o tryggt liv, så behåll barnet. Väldigt lätt för en kille att säga så, men samtidigt förstår jag att du bhöver ekonomiskt stöd. Det här var svårt det..
förlåt men den killen kommer inte vara där för dig över huvudtaget, det finns en chans dock att han ändrar sig antingen innan barnet födds eller efter men det är tveksamt, fast nu låter det som du tänker behålla barnet trots allt!
Har du bestämt dig om att behålla barnet alltså, ELLER`? Svara, vi vill veta! Du är så dålig på att uppdatera, förlåt men det e sant.
KRAM!''
Nej, behåll inte "barnet". Det är inget foster ännu. Det finns inte ens ett hjärta i det lilla du har i livmodern. Så nej, det är inte mord. Det är ungefär lika mycket mord varje gång en man runkar och spolar ner spermierna i toaletten eller när vi kvinnor har mens....
Jag anser att det är fel mot inte bara dig själv, utan även din familj, killen och barnet att föda det. Varför? För att ett barn förtjänar att födas in i en familj med en mamma och en pappa/två mammor/två pappor! Inte med en mamma som inte är myndig och en pappa som inte är intresserad.
Det är inte heller rätt mot dig själv. Du har ju precis börjat ta en litet kliv in i vuxenvärlden i och med gymnasiet! Du har massor att gå igenom innan du startar familj. Och dessutom behöver du mer erfarenheter för att kunna uppfostra...
Jag tycker att du ska göra en abort, prata ut om det med en kurator. Gå färdigt skolan. Gör allt man gör INNAN man startar familj... Och gör det med någon som vill, kan och har varit med om att ta det beslutet.
tror inte han kommer finnas där för er om du väljer att behålla barnet, tänker du föda det iallafall?!
Det är så svagt av han att bara säga sådär..
Att göra en abort..
usch!
Jag personligen gillar inte alls aborter!!
Menmen..
Hur tänker du göra? Har du tänkt på det?
www.hallonmamma.blogg.se
Ung ensamstående mamma.
ALLTSÅ!! Vad arg jag blir! Hur kan han bara säga en sådan sak som att han vill göra andra saker? Man är väl två i att göra ett barn liksom? Han skall stå för vad han gjort. Män alltså. Kill them all.
Känns som du bestämt dig? Lycka till!
Killar förstår inte hur det är, och inte heller vi som inte genomgår det som du gör.
Hoppas ni kan komma fram till ett beslut tillsammans.
Om du behåller, hoppas han står vid din sida.. det är inte lätt och vara ensam mamma tror jag.
Herregud ni som tycker att killen är en idiot tänk er sjävla att vara i HANS SITS! Han är ju ärlig och säger som det är. Det är väl ganska självklart att någon i hans ålder inte vill ha barn och det var väl DU acceptera. Behåller du barnet är det DITT ansvar och DITT egoistiska val. Räkna inte med att han kommer finnas där. Gnäll inte sen när han inte ställer upp för han har sagt fråga början vad han vill!
Och en LITEN sak till hur vet du att det är en pojke i magen jag citerar det du själv har skrivit "även ta hand om lillen när han föds"
JAG TYCKER ATT DU ÄR FRUKTANSVÄRT EGOISTISK OM DU VÄLJER ATT BEHÅLLA BARNET ! DU FRÅGADE OM HANS ÅSIKT OCH HAN SVARADE ATT HAN INTE VAR REDO. DET ÄR INTE ENS ETT BARN ÄN I DIN MAGE.
BEHÅLL DU BARNET FÖR DIN EGEN SKULL, MEN BEGÄR INTE NÅGOT UNDERHÅLL ELLER NÅGOT EKONOMISKT STÖD AV HONOM NÄR HAN NU HAR SAGT NEJ TILL ETT BARN. I SÅ FALL FÅR DU HONOM ATT AVSÄGA SIG FADERSKAPET OCH LÄMNAR HONOM UTANFÖR DIN GRAVIDITET OCH DITT BARN.
så länge du känner att du kan ge barnet ett tryggt liv, all din kärlek och respekt så borde det ju inte vara några problem. Men sedan om du är osäker på det? Om du kommer att ha ett liv då du vill festa eller uppleva nya saker samtidigt då du ska uppfostra ett litet liv... Eller vill hinna uppleva och lära dig mer om livet innan du ska lära en människa av dina uppleverser och erfarenheter. Så ser jag det. Sedan kan bara du avgöra hur pass redo du själv är och kan göra ett nytt liv till det bästa! Lycka till kramar
Så här är det... Han är nog ganska chockad just nu. Han har nog inte varit i den här situationen förut och det är klart som fan att han är asrädd. Nu försöker jag inte ursäkta honom, för jag tycker också att det är helt idiotiskt att uttrycka sig på det sättet, men det är inte konstigt om han inte riktigt fattar vad som händer just nu. Vad han än väljer att göra tycker jag i och för sig är skit samma. Det är ju DU som ska må bra av ditt beslut. Det är det som är viktigt. Med eller utan honom. Oavsett vad du väljer.
vilken fin blogg du har, verkligen spännande att du tänker behålla barnet. ( om du nu skall de ) :)
du kommer klara dig det hoppas jag. Du har familjen vid dig och barnet sen när det kommer och du kanske till och med träffar någon ny som kan hjälpa dig och bli som en ''pappa'' för barnet med. om du förstår vad jag menar? :) hopppas allt löser sig, en stor kram till dig
Håller med "Angelica".
du kommer fan bli en dålig mamma tror jag, behåll ta mig fan inte barnet, om du tänker göra det så rekomenderar jag dig att adoptera bort det!!
till andrea : HUR FAN KAN DU SKRIVA NÅTT SÅNT! E DU HELt SJUK I HUVED ELLER! HUR KAN DU SKRIVA ATT HON SKA ADOPTERA BORT DE! LÅT BLI ATT SKRIVA SÅ JÄVLA ONÖDIGA KOMMENTARER! OCH VAFAN BARA FÖR ATT IDIOTEN BESTÄMT SIG ATT INTE VILJA VA ME I HENNES LIV FÖR ATT HON SKA HA BARN BETYDER DE INTE ATT HON KOMMER BLI EN DÅLIG MAMMA!
BLIR SÅ JÄVLA SUR!!!!!
HUR KAN DU VETA ATT HON INTE KOMER O KLARA DE!
DET ÄR HENNES BARN OCH KROPP!
VADÅ TYCKTE HAN INTE OM ATT HA SEX OCH HA DE BRA?! FAN SNUBBEN BORDE TA ANSVAR DÅ MEN OM HAN NU INTE VILL FUCK IT!
MEN ATT GÖRA ABORT ÄR DITT EGET BESLUT, SKIT I ALLA ANDRA SOM SÄGER ATT DU SKA GÖRA ABORT OM DU INTE VILL! JAG HAR SÅ MÅNGA KOMPISAR SOM HAR GJORT DE OCH ÄN IDAG MÅR DOM SÅ DÅLI ÖVER DE, DE LIKSOM DITT EGET BARN... SÅ OM DU HAR BESTÄMT DIG ATT BEHÅLLA GÖR DE!
BARA SÅ DU VET VID 5 VECKAN BULTAR REDAN HJÄRTAT, OCH VID 7 HAR DEN REDAN BYGGT UPP ALL SOM SKA BLI LITE FRAMÅT SKELET, SÅ DE HÄR ME ATT DEN KNAPPT HAR ETT HJÄRTA E SKIT SNACK... OM DU NU BESTÄMT DIG ATT GÖRA ABORT OK GÖR DE, DE ÄR DITT BESLUT, GÅ INTE UT PÅ VAD NÅN ANNAN SÄGER, OM HAN INTE VILL VARA MED I BARNETS LIV SÅ KOMMER DU ÄNDÅ KLARA DE, HUR MÅNGA HAR INTE GJORT DE?
JAG SKREV TILL DIG INNAN I ETT ANNAT INLÄGG OM HUR DE HADE GÅTT FÖR MIG, SÅ SKIT I ALLA ANDRA, DET ÄR ETT BESLUT DU MÅSTE TA, FÖR ATT OM DU NU SKA GÖRA EN ABORT BARA FÖR ATT HAN SÄGER DE OCH DU VILL INTE DE, SÅ E DE BARA DU SOM KOMER MÅ DÅLI TILL SLUT. MÅNGA SÄGER ATT DU ÄR EGOISTISK LIKSOM, MEN VADÅ! DET ÄR INTE HAN SOM KOMER BÄRA DEN I 9 MÅNADER! VARFÖR SKA HAN DÅ FÅ SOM HAN VILL! SOM SAGT GUMMAN! DET ÄR DITT LIV, DITT BESLUT! DU BESTÄMER! DE ÄR INGEN ANNAN SOM KAN TA DEN BESLUTEN INTE ENS PAPPAN TILL BARNET... LYCKA TILL!
Men oj vad jobbigt! Du är precis som jag, nu har jag aldrig vart gravid. Men skulle jag råkat bli det så skulle jag aldrig kunna göra abort, det är något bland det värsta jag vet! .. Men förstår att om du behöll barnet, måste han som är pappan också hjälpa till lite ju! Kan ju bidra med något, och det hade han säkert gjort! Bara att han inte kan se sig som pappa just nu men när du väl fött det så kanske han ändrar sina tankar. Om du vill prata så har du mig här! Inte för att jag känner dig, men förstår att du har det jobbigt just nu och jag är en person man kan prata med. Allt stannar hos mig och jag hjälper alltid till, mina vänner går före mig själv! Bara så du vet. Men hoppas det ordnar sig iaf! :)
Hej ta ett beslut som du är nöjd med men tänk på att hela ditt liv ska du älskaoch kunna finnas där för barnet du kan ju liksom inte ongra dig sen. men tänkochså hur mnyckt glädje du kommer få av barnet och hur mycket nytt det kommer bli för dig Tänk igenom ordänkligt
Kram hoppas det lösersig
Jag vet hur det känns, vart med om samma sak. Så vill du ha råd får du gärna skriva via msn. Vi båda kan vara anonyma! Så vill du ha bra råd, och prata ut dig så skriv i bloggen så länkar jag min msn! Och för guds skull, bestäm dig snart! Lättare att göra abort nu än om flera veckor. Och en sak till, det du har i magen är inget foster ännu, ett embryo kallas det. Det livnär sig inte ens på dig ännu så det är inte "ditt" än sålänge.. Men tänktänktänk efter innan du bestämmmer dig! Du kan komma att ångra dig, även fast "ingen" gör det så kan man faktiskt göra det..take care
Av erfarenhet sedan min syster och jag har levt med en ensamstående mamma i hela 19 (lillasyster) och 21 (jag) år, så är det ett fruktansvärt jobbigt ansvar. Det är väldigt sött i början och man kan säkerlige få hjälp från många olika håll.
Nu är vi iofs två tjejer, som kom in i tonåren samtidigt, och det blev dramatiskt till 1000. Vi ville ha lika mycket uppmärksamhet, vi ville ha samma från mammas sida hela tiden, ALLT skulle varit rättvist.
Nu handlar detta bara om ett barn, men BARA ETT BARN är INTE SÅ BARA det i heller.
Du måste verkligen ha i baktanken hela tiden ; Detta är jag och detta är på mitt ansvar. Kommer jag klara av det? Om jag inte gör det, hur löser jag situationen? Är det rätt att blanda in andra i mitt och mitt barns liv om det skulle vara att jag inte kan bära ansvaret själv?
Sociala myndigheter, dina egna föräldrar, släktingar, vänner osv.
Sen, vad är dina framtida planer?
Skulle du kunna stoppa allt och ta itu med detta senare i livet, eller är det något du börjat kämpa hårt för redan nu?
Det jag vill ha sagt med detta, är inte att motarbeta detta på något sätt alls.
Men vi i vår familj har haft 19 och 21 TUFFA år med ensam stående mamma.
Det ser till att man kämpar för varje dag, även om den är god eller ond.
Jag skulle inte tveka en sekund på att du skulle bli en bra moder.
Jag skulle inte i heller tveka en sekund på att du skulle slippa min och min familjs historie, tillsammans med ditt barn!
Allt jag säger är att TÄNK EN EXTRA GÅNG.
Och sist men inte minst;
DET ÄR BARA DU SOM KAN TA BESLUTET.
OCH DET BESLUTET TAR DU UT I FRÅN DITT HJÄRTA, INTE NÅGON ANNANS!
Lycka till :)
En annan sak ;
DU FÅR INTE påverkas av någon annans tycke.
Om du gör det, kommer du ha detta på medvetandet i resten av ditt liv!
Hej läste igenom detta inlägg precis.
För det första, skit i de idioter som tror du ljuger för o få läsare, vi andra som läser e positivt ställda till din blogg och dej som person, vi läser för vi vill veta hur de går för dej, kanske komma me positiva eller lugnande ord o tröst (om de nu hjälper), en kille kan allri förstå va en tjej går igenom när de bär på ett barn, ett liv. De e väldigt lätt för dem o säga de, antagligen för de ente vet bättre,för de lär allri uppleva de på samma sätt, dock jävligt onödigt o säga på de viset.
Jag önskar dej all lycka till.
Stå på dej o gör de som känns rätt.
Mvh Skåne
Jag la märke till din blogg igår och läste lite, och har läst mycket idag. Och vad ska jag säga, du fasinerar ( hur det nu stavas ) mig verkligen. Du skriver intressanta saker och jag tycker synd om dig. Liksom du verkar inte ha haft så himla lätt i ditt liv! Och jag fattar mig inte på dem som ska traka ner dig, det är bara så omoget! Men är bra att du står på dig! Hoppas verkligen det går bra för dig med barnet och dig sen att din mor kan acceptera dig och ditt barn. det va hemsk det hon gjorde på nationaldagen. Jag ser fram emot att läsa mera om dig och ditt väntande barn. Lycka till!
