17 år & Gravid

Idag är en ny dag, ny vecka med nya möjligheter! Idag ska jag på bio med min storesyster, hon har fixat förhandsvisningsbiljeter till filmen "baksmällan" som börjar klockan 18:00. Jag älskar att gå på förhandsvisningar,gratis är alltid bäst!  
                          

Innan filmen ska jag ta mig en runda på stan och köpa lite babytillbehör så som nappar,nappflaska,strumpor & sånt som går att köpa även om man inte vet könet på barnet än, ska även själv unna mig något fint! Idag ska min nya kamera också ha kommit som jag beställde från internet, ska bli väldigt skönt att få ha sin egen, blir även roligare med fler personliga bilder i bloggen, eller hur? Men jag har dock inte fått själva fakturasaken som man behöver för att kunna hämta ut den i posten. Fast i och för sig kanske den har kommit, jag har inte hunnit kliva up ur sängen ännu, måste helt enkelt fråga Mamma, återigen en dialog med Mamma, usch det känns alltid jobbigt nu för tiden..
 
                  

Jag älskar H&M;s sortiment, dom har alltid så söta saker till bebisar,billigt & bra precis som det ska va! Tråkigt dock att man inte kan köpa exempelvis rosa hellokitty kläder om det skulle vara så att det blev en liten pojke. Men jag menar, man kan ju alltid chansa sig fram? Det är ju fifty fifty på att det antingen blir en flicka eller en pojke, haha! :)

Jag har alltid blivit så faschinerad av barn som är talangfulla, jag älskar barn och har alltid gjort det och kanske är det därför som jag smälter så otroligt när barn har en talang. Är det bara jag som missade vinnaren av talang 2008 förra året? Jag satt just och "youtubade" lite och hittade denna otroligt duktiga flicka på bara 10 år som har en så otroligt mäktig röst!



Visst är hon duktig som få?

Sverige har något att åtstadkomma ändå, duktiga och talangfulla barn vill vi ha mer av, när min pojke eller flicka föds så ska jag försöka göra den till min lilla talang, fast i och för sig så kommer den lille knatten ändå att vara en talang, iallafall ett mirakel, och det är ju en talang? ;)

Jag kommer hem från jobbet, sätter mig vid datorn & möts av proppfullt med elaka kommentarer som blandannat att jag/bloggen är fejk, och en av anledningarna just för att bilden på mitt förra inlägg som mitt ex/ pappan till barnet är med på står daterat 2007/05/07. När jag lade upp bilden & inlägget så lade jag också märke till att datumet inte stämde, och en tanke for upp i min hjärna att "det kommer säkert var någon jäklig typ som kommer att kommentera det" och JA , titta så rätt jag hade! Vissa av er letar alltid efter fel för att dömma dom som redan är i en jobbig situatuion, vissa skriver tex "skyll dig själv att du knullar runt & inte använder kondom" när dom egentligen inte vet ett skit om hur det gick till, ta reda på fakta innan ni kommenterar så dömmande & nedlåtande annars kan ni fan låta bli att trycka på kommentera knappen och sluta läsa min blogg, idioter! 

Sen är jag glad att jag på något sätt kan bevisa min sanning, återigen tack vare bildbevis, vart så upprörd över att några trodde att jag bara tagit någon fejkad bild på några studenter och publicerade den, och att jag dessutom gjorde bort mig genom att ta en bild från 2007 och inte märkte att den var märkt med det när jag la ut bilden.

Så jag satte mig ett tag och letade bland mitt ex/ pappan till barnets bilder i hans album som kanske kunde visa att det var taget nu 2009 och ja , jag hittade något som bevisar min sanning, den kan ni suuga på länge!!!


          Här e bilden ni klagade på & sa att den var fejkad pga
          datumet i hörnet som ej stämmer.


Här är en till bild på mitt ex & tjejen med samma datum ...


Och här e bilden som bevisar min sanning! Hur då? Aah men kolla på
 mössan då angelica lillan, kameror kan faktiskt strula!

På vissa av mössorna stod det endast deras klass utan årtalet men jag hittade denna bild på en tjej från deras flak som hade datumet på sin mössa, mer än såhär orkar jag inte lägga energi på att bevisa min sanning, jag är inte fejkad , nu har jag annat för mig än att sitta och förklara mig för er, väljer nu att granska kommentarerna innan dem publiceras för hur mycket skit som helst ska inte min blogg och jag få stå ut med! Tack för mig!

God eftermiddag,eller ja god & god vet jag inte om den är men hur som helst så ska jag snart iväg till jobbet men innan det tänkte jag slänga iväg ett inlägg som inte alls kommer vara så glatt, men dock är det ganska intressant , så lystring kära läsare!

Som många av er kanske vet så tog mitt ex studenten i fredags, jag velade fram & tillbaka på om jag skulle ta mig till hans student eller inte, men till slut kom jag fram till att det inte var en bra idé av mig att dyka upp där så jag bestämde mig för att inte gå, dock gick jag hem till hans Mamma så att hon kunde hänga några nallar från mig runt hans hals. Detta var inte vilka nallar som helst utan några som hade stor betydelse i vårat förhållande, missade ni det inlägget så läs det  HÄR!  Hur som helst så satt jag ju och hoppades på att han skulle bli överlycklig för nallarna och så vidare, jag hoppades på att han skulle ringa upp mig på direkten och säga att han älskar mig & att han vil att vi är tillsammans eller något i den stilen, men nej - inga samtal fick jag den dagen! Inte dagen efter det och inte dagen därpå heller. Jag började bli orolig över att hans Mamma kanske hade glömt att ge dom från mig, men nej det hade hon inte. Och hur vet jag det? Jo kära läsare - bildbevis!



Här är dom tre älskade nallarna


Och här är nallarna runt hans hals, sen kan man ju fråga sig vad f'n dom sysslar med!


Utdrag från inlägget

"Jag hoppas att han ska börja gråta, ringa upp mig & säga att han älskar mig, Men nej, det lär ju aldrig ske för på hans student kommer han väl antagligen supa sig så full att han dagen efter vaknar upp med någon random brud bredvid sig i sängen...Tragiskt"

---

Ja, jag chansar på att jag hade rätt om den saken, visserligen säger en bild mer än tusen ord men det där var droppen av honom.. Att se den här bilden gö så himla ont i mitt hjärta, vet inte om någon förstår de.. Men liksom på bilden är det Pappan till vårt blivande barn som starkt visar hur mogen han är, och sen lägger han ut bildjäveln på facebook, jag gråter just nu, det här känns så tungt för mig, det ända denna människa har varit duktig på är att krossa mitt hjärta, och nu har han gjort det igen, förstår han inte att det här sårar mig? Usch, jag känner inte att jag vill ha med honom i mitt & lillens liv, han kommer bara förstöra för oss. Men samtidigt är han ju Pappan, så kan ju inte bara stänga han ute om han nu vill inta Papparollen..

När bör man egentligen vara på jakt efter en barnvagn ?



Ni Mammor som läser min blogg, när var ni det?
 Och ni blivande Mammor, har ni kollat barnvagn än?
När ska man egentligen vara på jakt efter en sådan?

Usch vad mycket frågor jag ställer, måste börja ha koll på detta snart känner jag!

Mamma kom hem för ett långt tag sen & jag orkade helt enkelt inte argumentera med henne, vi pratade knappt vid matbordet om inte "skicka ketchupen" räknas.. Men det gör inget, jag kan förstå henne till viss del, dock borde hon försöka smälta det nu, jag har gjort mitt val, hon måste försöka acceptera det för nu är det ingen återvändo.

Och nej jag har inte skaffat mig någon pojkvän, älsklingen i rubriken är min lillebror, vi har varit till willys & köpt godsaker och vi ska se en thrillerfilm som heter "The uninvited" , ska vara lite spännande & läskig på samma gång! Jag älskar den här plutten, min lillebror - han har blivit så stor! Jag minns när han föddes & jag minns när jag alltid tog hand om honom, jag spenderade mer eller mindre hela dagarna med att byta blöja,mata & leka med honom. Jag klarade det galant & jag minns att mamma tyckte att jag gjorde hennes jobb alldeles för mycket och hon sa även att "du kommer bli en bra mamma när du blir stor" dock räknade hon inte med att hag skulle bli Mamma såhär tidigt. Men en komisk sak som alltid kommer att göra mig lycklig är att det första ordet som min lillebror sa var mitt namn! Hjälp, nu höll jag på & skriva mitt namn, gaaah - snacka om att göra bort sig, nästan!


Colan ligger i kylen så den fick inte vara med på bild!

HA EN MYSIG LÖRDAG KÄRA LÄSARE!

Vi startar 5 juni med detta underbara klipp, så underbar liten pojke, det här klippet har jag alltid älskat. Behöver något som gör mig på lite bättre humör just nu eftersom saker och ting inte är i sin ordning här hemma..



Får man inte lust att bara äta upp sötnosen? Han gjorde mig genast glad!

Ja nu har jag vaknat igen, sov i 2 timmar till men nu får det vara nog för annars kommer jag att få ångest om jag sover bort hela dagen. Jag drömde väldigt konstiga drömmar blandannat att jag var tillsammans med mitt ex (pappan till barnet) och att han var otrogen mot mig med tjejen han var ihop med före mig, jag kom på dom i sängen och fick se allt mitt framför ögonen på mig, Det gjorde så verkligt ont i hjärtat och det krossades i tusen bitar. Ja började slå tjejen och n säga att hon var en falsk subba eftersom hon hade försökt bli vän med mig (vilket hon har försökt på riktigt) och nu ser jag det här. Sen började jag slå på mitt ex och sa att jag hatade honom.. Jag grät så mycket att allt kändes så verkligt, varenda tår och varje ord. Sen vaknade jag helt kallsvettig och insåg inte förens många minuter senare att det var en dröm. Jag låg kvar i sängen och var fortfarande arg och ledsen för att han hade gjort så, men det hade han ju inte för det var ju bara en dröm, visst är det sjukt? Har ni också kännt så någon gång? En annan gång då jag drömde att någon försökte mörda min lillebror och jag grät i sömnen, när jag sedan vaknade till så fortsatte jag att fälla tårar många minuter till trots att jag redan hade insett att det var en dröm.. Kanske sitter känslorna kvar trots att man har vaknat eftersom man fruktar detta?

Nu ska gå till ICA och köpa mig något gott & sen plugga klart det allra sista, för imorgon gäller det!

- man grisar alltid ner sig under tiden man äter!



Jag älskar att äta vattenmelon på sommaren, dock spiller jag & sörplar ner mig själv jämt och ständigt efteråt, så typiskt mig! Men när det gäller vattenmelon kan jag väl inte vara ensam om att grisa ner mig? Ingen kan väl äta vattenmelon på ett snyggt & fint sätt, eller?



Detta är jag förra sommaren efter att ha ätit vattenmelon, det gick inte så bra.
Jag tro att orsaken till att man alltid spiller / grisar ner är att man bara äter denna
frukt cirka en gång om året & när man väl får äta den så är man så pass ivrig att
man spiller & grisar ner efter sig, ligger det något i det jag säger eller är det bara
pajasfasoner över det hela? haha! Nåja, nu ska jag sova en timme,måste passa på!

KRAM!

För några dagar sedan var det 27 grader plus ute och sjukt varmt, idag är det 4 grader plus och sjukt kallt plus att regnet öser ner, det tackar vi inte för Sverige! Här i detta avlånga och skumma land bör vi verkligen ta vara på våran sommar, för när den väl är här så vet vi inte om den tänker försvinner imorgon. Dumma dumma Sverige, jag är inte en klagfia i vanliga fall men det är ju synd att Sverige är ett så bra land när det gäller så mycket dock när det kommer till vädret så hamnar det längst ner i listan. Nej usch, imorgon går jag ut skolan och då kommer regnet ösa ner då också, jag som har köpt en jättefin gräddvit klänning som jag förmodligen nu måste ställa tillbaka i garderoben, usch & fy! Idag är det varken jobb eller skola för min del ialalfall,en vilodag med andra ord : underbart! Måste dock få klart med en essä i svenska innan jag kan luta mig tillbaka och bara slappa. Men det ska nog gå att fixa.

Hoppas ni får en bra dag!

Studenten närmar sig för vissa och när jag tänker på studenten så tänker jag på mitt ex, alltså Pappan till barnet som tar studenten nu på fredag, får ont i magen när jag tänker på honom, inte den där känslan i magen när det pirrar & man känner sig kär utan den här känslan är ungefär som då jag ska ställa mig och redovisa för hela klassen i skolan (vilket jag avskyr) det är ingen behaglig känsla längre. Vad kan det bero på? Vi har inte träffats på ungefär två veckor nu och inte heller pratats vid, undantag när han ringde upp mig för några dagar sedan och skällde ut mig för att han trodde att jag hade gått och blivit vän med hans ex men så var inte fallet.

Hur som helst, jag har varit helt inställd på att gå på hans student utan att tveka, tills igårnatt då jag låg i sängen och tänkte på om det verkligen var en sånn bra idé att gå på hans student. Jag menar, dyker jag upp där så kommer han ju tro att allt är frid och fröjd mellan oss och att jag har förlåtit honom för det som jag fick reda på angående hans KK.. och det är inte förlåtet. Jag försöker bara inte att bry mig om det längre men det betyder heller inte att han är förlåten för att han gick bakom min rygg.

Jag kom iallafall fram till ett beslut och jag har nu bestämt mig för att inte gå. Det känns jättejobbigt men det är nog det bästa för mig. Jag måste sluta tänka på alla andras bästa och vad dom skulle uppskatta - jag måste tänka på mig själv i första hand. Jag kom faktiskt nyss hem ifrån hans Mamma, jag var där och lämnade några nallar som jag hade satt sånnadär gulvita studentsnören runt och bad henne att hon skulle sätta dom runt hans hals på studenten och det skulle hon absolut göra, hans mama är så underbar och gillar mig så otroligt mycket, önskar att han kunde vara likadan!



Här e dom kära älsklingarna. Dessa nallar har en liten historia bakom sig, under tiden jag och han var tillsammans så köpte jag dessa nallar till honom en efter en. Jag hängde upp dom lite överallt i hans rum och sa till honom att "Dom här nallarna dom är som övervakningskameror, dom kommer alltid ha koll på dig & ser allt du gör, och meddelar allt till mig, så våga inte ta hit någon annan tjej" Och jag minns alltid hur han brast ut i skratt och sa att jag va knäpp, gullig men knäpp! En dag när vi hade ett otroligt stort gräl så fick jag ett så stort utbrott att jag tog alla våra kära nallar (som vi kallade våra barn) och kastade ut dom genom fönstret, jag skrek att det var slut och sen gick jag hem. Han vart helt förtvivlad men inte över att jag sa att det var slut - Utan främst för att jag kastade ut nallarna. Så på vägen hem så gick jag omkring i vinterkylan och letade efter nallarna bland snön, tillslut tog jag hem dom alla och satte dom på tork vid elementet och sen dess har dom bott här hemma hos mig. Han vet inte om att jag plockade upp dom igen utan han tror ju att dom försvann ute i kylan, så nu kommer han verkligen bli överaskad när han får dom runt sin hals på fredag, tror ni inte det?

Det hoppas jag verkligen! Jag hoppas att han ska börja gråta, ringa upp mig & säga att han älskar mig, Men nej, det lär ju aldrig ske för på hans student kommer han väl antagligen supa sig så full att han dagen efter vaknar upp med någon random brud bredvid sig i sängen...Tragiskt.

Vill ni veta vad jag håller på med för plugg just nu? Nämlingen ämnet filosofi, en uppgift om etik & moral, olika situatuioner som vi får läsa om och sen besvara som olika etiker. Komiskt att denna påhittade situatuion fanns med, verkligen passande!

En 18-årig kvinna vid namn Marion får en dag reda på att hon är gravid. Hon har inget fast förhållande och har träffat en del killar de senaste månaderna men inget har varit särskilt seriöst. Hon bestämmer sig dock för att behålla barnet och inte försöka ta reda på vem pappan är förrän barnet är fött. Marion vill inte heller berätta för sina föräldrar att hon väntar barn förrän det är ett måste. På väg hem från jobbet på Statoil råkar Marion ut för en svår olycka och när hon kommer till sjukhuset förklaras hon hjärndöd. Kvinnans föräldrar får nu reda på att deras dotter inte kommer att överleva och att hon är gravid i trettonde veckan. De ställs nu inför valet att låta dottern ligga kvar i respirator och på så sätt kanske rädda livet på sitt barnbarn eller stänga av maskinerna och både Marion och fostret i magen skulle dö.

Min uppgift är att agera som en pliktetiker, konsekvensetiker & sinneslagsetiker , kändes konstigt att i något av tillfällena skriva "ni måste låta barnet dö eftersom.." när jag egenltigen inte tycker så men här måste man vidga sina vyer. Jag personligen tycker att dom måste rädda barnet i denna situatuion, vad tycker ni?

---

Föresten, jag kommer att berätta om mitt val som jag gjort och fortsättelsen om misstänkandet från Mammas sida om min graviditet, det kommer inom kort till er som ville veta det, kram!

Patetiskt men underhållande, någon som kollar?

Själv sitter jag och har tvn på den kanalen och småkollar samtidigt som jag sitter med fullt av hemtentor och inlämningsuppgifter som ska vara klara innan fredag då jag går ut skolan, snacka om att jag känner mig stressad. Borde egenltigen bara stänga av tvn och fokusera på arbetet men jag klarar inte av när det är helt lugnt och stilla omkring mig när jag pluggar, då börjar jag genast pilla med annat. Paris hilton avgudade jag föresten som 13 åring, men det var tider då jag trodde att livet gick ut på att vara så fin som möjligt men det visade sig at livet gick ut på mycket mer än så.

Hej Malin, jag förstår precis vad du går igenom och hur du känner dig just nu och jag vill börja med att säga till dig att du kan vara lugn. Om du känner att abort är det du vill göra så ska du absolut överväga till att göra det men kom ihåg att det är endast ditt val och ingen annans. Har du inte redan varit hos ungdomsmottagningen så bör du söka upp dom omedelbart för att boka tid för en abort så att det inte går så pass långt att en medecinsk abort inte går att genomföra.

 När jag var 15 år och blev gravid för första gången så gjorde jag en medicinsk abort vilket innebar att man gjorde abort genom att blandannat äta några tabletter. Jag gick igenom denna abort utan att berätta för mina föräldrar och dom fick heller aldrig reda på något. Ungdomsmottagningen har alltid tystnadspilkt vilket jag inte visste då jag var där när jag fick beskedet om att jag var gravid, dom frågade mig om dom fick informera mina förlädrar men jag protesterade på en gång och då höll dom sitt ord och sa inget. Början av processen när man ska göra abort så får man först ta två tabletter man ska svälja några dagar innan själva aborten ska genomföras. Av dessa tabletter fick jag inga symptom, inte värk eller något annat men under själva aborteringsprocessen så fick jag ont, ungefär som en kraftig mensvärk där både mage och rygg gjorde väldigt ont. Under aborteringen när man ligger där i cirka 7-8 timmar för obesravtion så får man välja om man vill ha morfin mot smärtan,alvedon,iprem eller kanske en varm vetekudde vilket dämpar smärtan. Oftast får man gå och göra en abort tidigt på morgon och sen gå hem vid ungefär 16:00 på eftermiddagen.

 När jag kom hem så hade jag den här mensvärk liknande smärtan och Mamma frågade mig hur det var, jag sa att jag hade mensverk och hon misstänkte inget mer. Det jobbiga är att man blöder i klumpar i cirka 3 veckor, vilket kan göra att dina föräldrar blir lite misstänksamma, det vart iallafall min Mamma då hon frågade om varför jag blödde så mycket men då talade jag om att min mens blivit oregelbunden och sen var det inget mer med det. Smärtan blir mindre och mindre ju fler dagar från abortdagen som går.

Innan man gör abort så brukar en gynekolog undersöka en för att kolla hur långt gången man är, det är viktigt att om du känner dig obekväm med personen som ska kolla dig - säg ifrån! Vill du inte ha en manlig gynekolog, protestera!

Jag råder dig tjejen att du tar med dig en vän eller kanske din partner när du ska göra abort, det kan vara skönt att ha någon vid sin sida, lycka till och hoppas detta var till någon hjälp, jag håller tummarna för dig härborta. kram!

Nu är jag trött men innan jag kryper ner under täcket så vill jag berätta om en incident som skedde på tåget. tjugo minuter innan jag skulle kliva av tåget så drog jag fram min lilla necessär för att leta fram min foundation. Jag drar fram den för att täcka en liten jobbig jäkel till finne som sänkt mit självförtroende dagen lång och när jag ska leta efter korken till den som har försvunnit så pooff råkar jag komma åt mannens ärm som sitter bredvid mig och ser hur hans kostym blir nerkladdad med en liten gnutta foundation. Mannen upptäcker inte att jag har råkat kladda ner hans kostym och jag börjar desperat att pula ner alla mina saker i väskan igen och känner hur paniken börjar stiga inom mig! Vad gör jag då da? Jo jag gör som jag alltid gör i pinsamma situationer, drar fram mobilen och börjar knappa på den. Som tur var så dämpade paniken en aning då och jag kunde slappna av, men så fort jag kollade mot mannens håll och såg den fula fläcken på hans mörka kostym fick jag panik, men lite kul var det, dock inte för honom när han upptäcker fläcken, Förlåt käre farbror, det var verkligen inte meningen!

Jag är ingen rikemansunge. Jag har aldrig varit en bortskämd unge som har fått allt jag pekat på och sett pengar som en självkalrhet i mitt liv, tvärtom! Jag har alltid kämpat för mina pengar och tagit saken i egna händer. Även om jag allra helst hade önskat att jag växte upp i en familj där mina föräldrar hade ett jobb där man hade möjligheten att bada bland pengar så har aldrig ifrågasatt det. När jag var 13-14 år umgicks jag med vänner vars föräldrar skämde bort sina ungar totalt, det berodde på att dom antingen var ensam barn eller så hade dom en god ekonomi där hemma. För mig var det annorlunda, dom gånger vi skulle hitta på saker ihop, gå på bio, ut & äta eller kanske resa bort någonstans så var alltid pengar ett problem. Jag bekymrade mig alltid om att "skulle jag ha råd" och "skulle jag verkligen tjata på Mamma om pengar  när vi var 5 syskon och Mamma gick på socialbidrag? " Nej, jag struntade oftast i att göra dom saker som handlade om pengar, och hittade oftast på dåliga ursäkter till att slingra mig ur, varför? Jo för att jag skämdes o säga att jag inte hade råd med att lägga ut 200:- på att gå ut & äta, eller vad det nu kunde vara.

Vid 15 års åldern bestämde jag mig för att ta saken i egna händer, jag var otroligt trött på att inte ha råd med saker och ting då allt oftast handlade om pengar när jag och mina vänner skulle göra saker ihop. Ibland lånade jag stora summor pengar av mina vänner dom gånger vi åkte till grönalund eller liknande, men då stod jag oftast kvar där självs sen efteråt med en förmögen skuld att betala tillbaka, vilket jag inte hade råd med.

I samband med min dåliga ekonomi så förlorade jag även dessa såkallade "vänner" och hängde för mig själv, jag tänkte att det var lika bra så att ajg slapp känna press varje gång vi skulle hitta på något, jag menar var dom riktiga vänner så skulle dom ju förstå min situation och gjorde dom inte det så var dom inga riktiga vänner. Det var skönt att jag förlorade dom för min familj kom alltid i första hand, jag slapp höra dörrplingan en gång i veckan där mina tjejkompisar stod och krävde tillbaka summor som varierande allt ifrån 22,50 :- till 400:-

Vid 15 års åldern lärde jag känna en tjej som kom att bli min vän,hennes livssituatuion liknade min och vi började prata om jobb, hon berättade att hon hade jobbat på ett callcenter där dom sålde produkter via telefon och tjänade stora summor pengar varje månad. Jag nappade på en gång och följde med henne dit en dag och ja, det flöt verkligen på!
Jag hade rösten,övertalningsförmågan & var säker på min sak, det resulterade i att jag tjänade flera tusen kronor varje månad vilket jag aldrig hade smakat på tidigare, jag behövde inte längre bekymmra mig om pengar, pengar var inte längre ett bekymmer i mitt liv.

Så ni därute som säger att jag är en rikemansunge bara för att jag skriver att jag ska köpa ny mobiltelefon eller klippa mig hos en dyr, känd & framförallt duktig frisör, till er kan jag berätta att: Jag har förtjänat det! Och jag har kämpat mig dit alldeles ensam.
.
 


Så nu ni, ska jag ut och köpa mig en ny klänning med mitt nystylade hår och senare mot kvällen ska jag iväg till min bästa väns 18 års fest. Får dock bli en nykter kväll för min del, snuskigt tråkigt eftersom alla säkerligen kommer vara lulliga utom jag men det kan nog bli kul ändå! Det blir vad man gör det till, eller hur?

God morgon, hur mår ni mina kära läsare? Jag mår bara bra dock har jag endast fått 1 timmes sömn inatt pågrund av att jag hade ett sällskap som höll mig vaken natten lång, det var verkligen jättemysigt och jag tänkte inte på mitt ex/Pappan till barnet en enda sekund, det behövdes verkligen - underbart! Nu då? Gissa vart jag ska ta vägen? Jag ska åka in till Centralen och klippa mig hos Bobby och fixa frillan, har aldrig klippt mig där innan men har hört att han ska vara jätteduktig! Dock är han lite dyr, men man måste få skämma bort sig ibland, eller hur? :)



Hörs lite senare när jag kommer hem ifrån
min lilla shoppingrunda,
ut och njut av solen& helgen medans !!

Hej på er läsare, tänkte berätta att jag ska åka bort idag och kommer tillbaka på söndag. Stockholm här kommer jag, gjorde just ett impulsbeslut och bestämde mig för att åka till Stockholm och bli kvar där hela helgen! Ska klippa mig hos Bobbys hårstudio, köpa nya kläder & ny mobiltelefon, gud va mysigt det ska bli - detta är något jag verkligen behöver just nu! Skämma bort mig själv och njuta för en stund. Kommer självfallet att blogga därborta också eftersom jag har min käre far som bor i Stockholmsstad! Tingeling tingeling hoppas ni får en trevlig helg!


  Det här är snyggingen Bobby som ska klippa mig!

Oh jisses tåget jag ska med åker om mindre än en timme, stressa, stressa!!!!

Tänkte ägna mig en kort stund till att berätta om varför jag valde just namnet www.baarabaarnet.blogg.se till min blogg eftersom några av er har undrat över det i mail. Till en början hade jag tänkt heta endast "bara barnet" men namnet var tyvärr upptaget så jag fick helt enkelt låta fantasin flöda och ta med två A:n i början på varje ord så det fick duga gott & väl.



Varför just detta namn då? När jag blev gravid för första gången som 15 åring vart jag helt livrädd över att ha hamnat i den situatuionen. Jag var orolig över att människor skulle få reda på att jag var gravid och framförallt mina föräldrar. Jag tvekade inte en sekund på abort då jag knappt hade börjat gymnasiet. Jag minns en dag då Jag, Mamma och Storebror satt vid matbordet och kom in i samtalsämnet om bebisar och Mammor. Mamma tyckte det var på tiden att min storebror skulle skaffa sig några barnbarn åt Mamma men storebror bara skrattade till, han är och har alltid varit en riktig partypingla som älskar festlivet, barn var ju ingenting för honom. Helt plötsligt drog jag ett osäkert skämt om att "ja men mamma, du kan ju få barnbarn av mig" sen log jag genast tillbaka mot mamma med ett osäkert flin. Mamma blev nästan skräckslagen men eftersom hon trodde sig veta hur mitt liv såg ut, att jag aldrig hade rört en kille på det viset utan trodde att jag drog skämtet eftersom jag älskar barn så skattade hon till och sa "Men lilla gumman du är ju bara barnet själv, inte kan du gå och skaffa dig egna ungar nu inte, om 10 år får du gärna skaffa barnbarn åt mig men då ska du ha en man som älskar dig & som hjälper dig."

"Bara barnet själv.". upprepade jag för mig själv, orden hade satt sig i hjärnan på mig. Jävla dumma älskade Mamma, om hon bara visste vad "bara barnet" (jag) hade gått igenom... Mamma trodde väl aldrig att jag som 15 åring ens visste vad sex var, hon trodde väl antagligen att jag fortfarande inte visste hur barn blev till vid den åldern, stackars jävla Mamma, om hon ändå bara visste. Men nej, hon fick aldrig veta om att jag var gravid i 15 års åldern och nu, två år senare är jag gravid igen, ska jag låta min Mamma få klara av det? Hon kommer se ner på mig och jag kommer aldrig kunna se henne i ögonen igen utan att skämmas. För i hennes ögon har jag alltid varit den snälla flickan som hon alltid haft stora framtidsplaner om. Mamma tror väl säkert att jag kommer att plugga till advokat eller något liknande, men nej. "Mamma, jag ska inte bli advokat, jag ska bli Mamma. " Skulle det funka om jag sa så till henne? Näe skulle inte tro det, iallafall skulle det inte vara utan att knäcka henne totalt vilket jag inte klarar av. Jag gör henne en tjänst när jag väljer att inte berätta för henne, för det man inte vet - det lider man inte av. Eller hur?

Kära läsare, är ni uttråkade? Det är iallafall jag, ja känner att jag måste få vila ut mig & bara slappna av utan att bli störd av något eller någon. Jag var just inne på tankafett och letade film & jag hittade en som jag ska bänka mig framför.


Diary of a sex addict - En sexberoendes dagbok

Handling:

Ända sedan hon förlorade oskulden vid 15 års åldern, har sex varit den enda vägen för Val att uttrycka sig. Hon har inga hämningar och älskar det. Lite för mycket kanske? Hon börjar skriva dagbok om sina upplevelser och lämnar efter sig sina mest intima tankar och minnen. Val har dock aldrig varit förälskad. Så när hon blir kär för första gången får hon uppleva något för henne obegripligt, det är bättre än sex. Men kärleken har en mörk sida och detta vänder upp och ner på Val’s hela tillvaro.

Lät väldigt tjejigt & spännande, troligen en film för mig! :)