Sanningen bakom "baarabaarnet"
Varför just detta namn då? När jag blev gravid för första gången som 15 åring vart jag helt livrädd över att ha hamnat i den situatuionen. Jag var orolig över att människor skulle få reda på att jag var gravid och framförallt mina föräldrar. Jag tvekade inte en sekund på abort då jag knappt hade börjat gymnasiet. Jag minns en dag då Jag, Mamma och Storebror satt vid matbordet och kom in i samtalsämnet om bebisar och Mammor. Mamma tyckte det var på tiden att min storebror skulle skaffa sig några barnbarn åt Mamma men storebror bara skrattade till, han är och har alltid varit en riktig partypingla som älskar festlivet, barn var ju ingenting för honom. Helt plötsligt drog jag ett osäkert skämt om att "ja men mamma, du kan ju få barnbarn av mig" sen log jag genast tillbaka mot mamma med ett osäkert flin. Mamma blev nästan skräckslagen men eftersom hon trodde sig veta hur mitt liv såg ut, att jag aldrig hade rört en kille på det viset utan trodde att jag drog skämtet eftersom jag älskar barn så skattade hon till och sa "Men lilla gumman du är ju bara barnet själv, inte kan du gå och skaffa dig egna ungar nu inte, om 10 år får du gärna skaffa barnbarn åt mig men då ska du ha en man som älskar dig & som hjälper dig."
"Bara barnet själv.". upprepade jag för mig själv, orden hade satt sig i hjärnan på mig. Jävla dumma älskade Mamma, om hon bara visste vad "bara barnet" (jag) hade gått igenom... Mamma trodde väl aldrig att jag som 15 åring ens visste vad sex var, hon trodde väl antagligen att jag fortfarande inte visste hur barn blev till vid den åldern, stackars jävla Mamma, om hon ändå bara visste. Men nej, hon fick aldrig veta om att jag var gravid i 15 års åldern och nu, två år senare är jag gravid igen, ska jag låta min Mamma få klara av det? Hon kommer se ner på mig och jag kommer aldrig kunna se henne i ögonen igen utan att skämmas. För i hennes ögon har jag alltid varit den snälla flickan som hon alltid haft stora framtidsplaner om. Mamma tror väl säkert att jag kommer att plugga till advokat eller något liknande, men nej. "Mamma, jag ska inte bli advokat, jag ska bli Mamma. " Skulle det funka om jag sa så till henne? Näe skulle inte tro det, iallafall skulle det inte vara utan att knäcka henne totalt vilket jag inte klarar av. Jag gör henne en tjänst när jag väljer att inte berätta för henne, för det man inte vet - det lider man inte av. Eller hur?
Mer bilder på magen :) Det är kul att se hur magen förändras :D Jag tycker att du är otroligt modig och har respekt för liv! Du kommer bli en toppen mamma! XD
BRAA BLOGG! Skitspännande vet inte varför men ja kikar in här varje dag, haha :) kram
vet du vad? Jag tycker att du ska behålla barnet, och jag tror att du kommer att bli en bra mamma :)
JAG GILLAR BLOOGGEN! :D för typ hundrande gången :D
jag tror att du kommer bli en jätte bra mamma, och jag tror att din mamma kommer att stötta dig till hundra! hon kanske blir typ chockad först, men det kommer nog gå bra :D du har massa stöd härifrån mig iaf, och många andra som läser din blogg.
en fråga också, hade du tänkt att "avslöja" din identitet någon gång i framtiden (haha nu låter det som värst FBI eller nått x)hahha men har du tänkt nått på det? :) ännu en gång, din blogg är grymt bra! ha de gött!
Du borde berätta för din mamma genast! Jag trodde inte att man fick göra abort utan föräldrars tillåtelse som man är typ under 16..?
Man får visst göra abort utan förälders tillåtelse, oavsett ålder. Mottagningen kommer vilja prata med ungdomens föräldrar, men inte kräva det.
Jag blev också gravid första gången då jag var 15, gjorde abort. Och blev gravid igen då jag var 17.
Ska fylla 18 snart och har en underbar liten son :)
Mitt liv är otroligt! Jag älskar varje sekund.
Jag tror du kommer klara det här galant :)
Jag vet inte vad du har för relation till din mamma men skulle jag ha blivit gravid vid 17 års ålder så hade jag nog pratat igenom det med min mamma om ja va osäker om ja skulle behålla det. om du bestämemr dej för att behålla det så måste hon ju få reda på de förr eller senare. Ja hade en tjej i min klass på gymnasiet som blev med barn, hon behöll det, tog paus ett år och går nu ur skolan med jättebra betyg. Det bästa vore ju att vara 2 om det, att ha en pappa med i leken, men livet blir aldrig riktigt som man har tänkt sej. Och man får ta det som det kommer o göra de bästa av det man har. Jag är 20 år o ha sambo, får jag bestämma vill jag vänta ca 5 år innan ja får barn men skulle jag bli gravid skulle jag behålla barnet för jag skulle aldrig klara av att ta bort det. Du gör som du tycker själv, men de kan hjälpa att ha nån att diskutera med.
Oj vad det här blev långdraget. Lycka till med vad du än bestämmer dej för.
