17 år & Gravid

Nu är jag hemma igen efter 3 dagar hos min kusin och hennes två barn, jag är helt slut i kroppen, barn tar verkligen på krafterna! Att vara barnvakt var bland det jobbigaste jag gjort, att passa en unge gick bra men två vart för mycket. När dom började slåss med varann, springa ifrån mig åt varsitt håll, ville att jag skulle bära dom bägge två samtidigt så pallade jag inte trycket, men jag sa ändå åt dom lugnt och sansat att " ajjabajja så får man inte göra," men dom gjorde bara som jag sa när jag höjde rösten, annars tog dom mig inte på allvar, så ja ni kära läsare,det funkar att använda en hög torn mot barn när dom gör fel, ni hade fel! Fast de klart att alla barn inte funkar på samma sätt. Men det var självklart värt pengarna, så klaga borde ja icke göra!

På tåget hem slog det mig att det kommer bli mycket mer jobb än jag anar att få en liten knatte, jag blev helt slut efter 3 dagar med barnen, tänk er att jag ska orka med 18 år som ensamstående. Min kusin klarar sig jättebra med sina barn, men ändå kan det bli för mycket ibland, hon får oftast för lite sömn, hinner inte städa hemma eftersom barnen stökar ner lika fort som det blir städat & känner sig stressad, ändå är hon inte ensamstående. Kan bara tänka mig hur det kommer att bli för mig då jag kommer vara ensamstående, usch det känns så himla jobbigt, är glad att Mamma står på min sida, det kunde jag dock aldrig tidigare föreställa mig. Liksom min Mamma av alla människor? Hon som typ är strängast på jorden (näst efter pappa) , trodde aldrig hon skulle acceptera ett barnbarn nu. Jag känner att jag borde ta & ringa mitt ex/ Pappan till barnet och säga att han borde vara delaktig i vårat barns liv när han eller hon föds, det kommer behövas.. Jag måst börja vidga mina vyer och sluta bete mig omoget när der gäller honom, visst han har betett sig som ett svin mot mig men han borde ändå få chansen att bli Pappa om han nu har ändrat sig och vill bli det. Jag har dessutom börjat smälta allt dumt han gjort mot mig och känner att jag kan förlåta honom, det beror nog på att jag börjat komma över honom nu.  Ska nog ta och slå en pling till honom imorgonbitti och prata med honom om det, även kolla om han överhuvudtaget är kvar i Sverige fortfarande...

---

På tal om något annat så förföljde en mörkhyad indier mig idag när jag var påväg hem, han åkte framför mig i rulltrapporna och smygkollade bakåt på mig cirka 5 gånger på 30 sekunder, när han sedan var framme i bostadsområdet  så svängde han höger och jag vänster,skönt tänkte jag, då blev man av med det psykot! För säkerhetsskull så kollar jag bakåt igen och ser att han står och gömmer sig bakom buskarna, vad i helvette tänker jag, och blir skitskrajj. Killen som var i ungefär 30 års åldern börjar röra sig i buskarna när han märker att jag får syn på honom så skriker jag " vad fan vill du din jävla idiot?!?!!" Killen blir skrajj och springer sedan ut från buskarna och in i bostadsområdet, jävla idiot säger jag bara! Det finns gott om sjuka människor i världen, man måste vara på sin vakt. specielt vi tjejer!

KRAMAR!

Igårkväll ringde min kusin och frågade om jag kunde vara barnvakt åt hennes två små småttingar eftersom hon skulle iväg på en arbetsintervju idag. (imorse) Egentligen hade jag ingen lust men eftersom hon var i desperat behov av någon som kunde passa hennes ungar så tänkte jag ställa upp för laget, sen tänkte jag även att det kunde bli en prövning för mig så att jag får se hur det är att ha ansvar om ett barn, (i detta fall två) Jag kan säga er att det är lättare sagt än gjort, när min kusin ringde mig och frågade tänkte jag "hur svårt kan det egentligen vara att passa två ungar" Men det visade sig att det var svårare än jag trodde!

Jag har varit vaken sen klockan sju imorse, på dom timmarna har jag hunnit göra frukost åt barnen, bytt blöja på bägge,badat dom, ritat, sjungit/dansat och ätit mat. Nu sitter dom och kollar på toon disney, som två söta änglar. Men det var dock mer jobb än räknat, men det får jag faktiskt vänja mig vid för om inte så lång tid kommer jag själv att få en liten ängel, kan fortfarande inte fatta att det är sant, det kommer bli otroligt mycket jobb för mig som ensamstående har jag insett, men det är något jag får lära mig att leva med.

Nu hinner jag inte skriva mer, är så trött och utmattad att jag egentligen bara vill lägga mig under täcket och sova men nu har lillpojken bajsat i blöjan, så den måste bytas!

Hälsningar från en sömnig blivande morsa!

Jag och min vän Natta kände oss uttråkade så vi gick ner till Konsum och köpte hallon,mjöl & margarin, kan ni gissa vad vi ska göra? Hallonpaj såklart! Yummi! ;) Till det har vi även köpt vaniljglass och hyrt en film - Mys söndag med andra ord!



KRAM!

---

Föresten jag börjar bli lite trött på er som tror att mitt liv och mina val angår er, det är okej att ni ger mig råd och tycker till men tyck inte till utan fakta! Ni anar inte hur mycket jag har trappat ner med rökandet, jag har gått från att röka ungefär 1 paket om dagen till att röka 1-2 ciggaretter om dagen, det är en himla stor förbättring om ni frågar mig. Vissa dagar röker jag inte alls, men när jag känner mig stressad/deppig så kan det hända att jag tar en ciggarett, men för det mesta motstår jag, så keep your mouth shut om ni inte vet hur det exakt ligger till. Jag är ledsen att jag blivit så bitter men det kan bli så ibland. Det är endast riktat till er som säger att jag "röker & dricker " utan att ens veta hur det ligger till. Jag dricker inget alls längre och röker gör jag då och då, väldigt lite dock!

Hur gick det för dig att berätta om att du är gravid för din Pappa,
hur reagerade han och  vad sa han?

Faktum är att jag aldrig berättade för Pappa om graviditeten, rättare sagt så hann han kasta ut mig innan jag ens fick chansen att berätta. För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur besviken jag var på en av mina föräldrar och det var som många av er trodde riktat mot Pappa. Jag hade som beräknat tänkt vara hos Pappa i en vecka och under tiden hinna samla mod till att berätta för honom. Efter att ha varit hos honom i 4 dagar så kastade han ut mig, varför han gjorde det var för att han kom på mig sitta ute och röka i balkongen 02:00 på natten. Pappa vet inte att jag röker, han skulle aldrig tro något sånt om mig, i hans ögon var jag hans lilla flicka fortfarande. Jag är snart 18 år men Pappa ser inte det,istället för att behandla mig som en vuxen blir han flyförbannad när han ser ciggen i min han och ger mig en örfil sen går han och lägger sig igen. Förväntar han sig att jag ska vara kvar dagen efter och att jag ska tolerera hans reaktion? Hell no! Jag vägrar ta skit från någon,oavsett om det är en vän eller någon i familjen.

Pappa blev jättearg över att han såg mig röka, kan ni tänka er hur hans reaktion skulle varit om jag hade berättat att jag var gravid? Jag är glad att jag inte gjorde det, för det kunde ha slutat illa både för mig och för min älskling i magen. 05.00 på morgon tog jag mitt pick & pack och tog tunnelbanan  till en tjejkompis här i stockholm, och här befinner jag mig fortfarande sen några dagar tillbaka. Jag känner mig mer hemma här hos min vän än vad jag gjorde hos Pappa, jag berättade för min tjejkompis att jag är gravid och hon vart sjukt faschinerad, men mest chockad. Hennes Mamma är jätteglad för min skull och visar mycket kärlek, här tänker jag bo ett tag innan det blir dax för hemfärd till min Mamma. Min mamma vet inte om bråket mellan Pappa och mig, hon tror att jag fortfarande bor där och det är lika bra. Jag vill inte oroa henne i onödan, jag har det bra här hos min vän, varför oroa mamma? Det Mamma inte vet, det lider hon inte av.

Och som avslut, att jag ska berätta för Pappa är uteslutet,
han har förlorat sin chans att bli Morfar!

Min älskling i magen är stark, han/hon kommer att klara sig utan både Pappa och Morfar, men det är lika bra, varför ska två skitstövlar få vara delaktiga i mitt barns liv när de beter sig som skit? Jag ska försöka ge mitt barn den bästa barndomen och uppväxten som möjligt, med eller utan Pappa. 

---

PS, Snart är det dags för ultraljud, inte långt kvar alls,
längar längtar längtar!!

Jag kan inte låta bli att le när jag ser barn, trots att dom pajjat sönder mitt liv så är dom ändå så gulliga och oskyldiga på något sätt. Men jag står dock ändå fast vid att barn ska disciplineras, hur ska dom annars veta vad som är rätt och fel om man inte lär dom det när dom är små? Vissa av er säger att barn inte lär sig av att man skäller på dem när dom har gjort något fel, men jag måste tyvärr konfrontera er och säga att det bara är skitsnack! Era barn kanske inte gör det men jag gjorde det iallafall när jag var liten. När jag kastade ut oboy över mattor, rensade damsugarpåsen eller kissade i sängen så visste jag att det väntade mig en ordentlig utskällning efteråt, därför vågade jag aldrig göra om det. Jag kommer uppfostra mitt barn på de sätt jag tycker är bäst, och så är det bara. Men tack för ert råd.

- Nu lämnar vi det här ämnet och jag bjuder på lite bilder istället!


Sweetiepie som förstörde min kamera.




Varför har barn gåvan att vara fotogeniska? Avis!


Nu ska jag åka och handla mat, vad ska man äta idag då? Tänk vad jobbigt att man varje dag måste äta! Lat som jag är så blir det väl säkert nudlar eller något annat billigt och enkelt, höhö!

Många av er har frågat om hur det gick med blödningarna och vad det var för något, faktum är att jag ringde till en barnmorska som sa att det är normalt att blöda under graviditeten, att många kan ha mens som vanligt och att jag säkert inte skulle behöva oroa mig. Få hjärnceller som jag just i den stunden hade, så ifrågasatte jag ingenting utan lyssnade lugnt och sansat på vad hon hade att säga,det var inte föräns efter vi hade lagt på som jag insåg att jag inte alls har haft mensliknande blödningar, utan det kom blod en natt, sen kom det inget mer. Just nu blöder jag inget alls, men ändå har jag en jäkla mensvärkliknande smärta i magen. Jag ska ta och pallra mig dit personligen istället och prata med dom, för i telefon tappar jag ord ibland och kan inte uttrycka mig lika lätt.

---

Och angående mitt förra inlägg om kameran, det är klart som fasen att man blir förbannad, jag la ner flera tusen kronor (som jag jobbat sönder mig för) på kameran och den räckte knappt i en månad. När jag är riktigt irriterad på någon/något så kan jag uttrycka mig på de mest sjukaste sätten,och jag tänker inte behärska mig bara för att ni läsare ska se mig som en förebild. när jag bråkar med Mamma kan jag säga att hon är världens kärringjävel och att jag avskyr henne men i själva verket vet jag att det inte är sant, jag älskar ju min Mamma, liksom älskar jag barn också, men när jag blir arg, då är jag inget att leka med. Man ska lära barn att disciplineras och inte låta dom gå lätt undan bara för att dom är barn, för det är just ni som säger att "herregud det var ju bara ett litet barn, skäll inte på ungen", det är ni - som uppfostrar era barn på fel sätt. När ett barn har gjort något fel så ska man skälla på dom ordentligt, annars tror dem att det är okej att kasta omkring saker och förstöra dom.

Och nej de går inte på garantin när man ställer fram en söndersmälld kamera i disken, fel som man själv orsakat går aldrig på garanti, tro mig - jag har varit med om det tidigare...

Min kusins barn har förstört min digitalkamera som var sprillansny, ungjävlar! Den gick på flera tusen och har knappt haft den i en månad, Hatar barn! :@

Ni anar inte hur förbannad jag är..

Jag fashineras av unga mammor, ser upp till dom och inspireras av dom. Om mindre än en timme ska jag ta bussen till södertälje, ska åka och träffa min tjejkusin som jag nyligen tagit kontakt med igen efter många år. Hon är 21 år och har 2 barn, fick sin första när hon var 17 år och har klarat det galant, trots att det har funnits både upp och ner gångar som ung mamma så har hon klarat det, det är viljan som räknas, därför vet jag att jag kommer lyckas. Hennes barn är så otroligt söta, en liten flicka på 4 år och en pojke på 3 år, kameran åker garanterat med, vi får höras senare kära läsare!

Kram!

Tjocka revbensspjäll med potatissallad.

Och som "efterrätt" blir det.....



                                      D O N U T S !

Mumsfillibabba, köket väntar!

        
Jag satt och "facebookade" lite samtidigt som jag fastnade för någon reklam på sidan, och vet ni vad? En ny & dunder gratissida har anlänt bland gratis sidorna! Gratis-fashion heter sidan där man samlar poäng och kan växla in dom mot björn borg trosor och kallingar!! Bästa trosan ever säger jag bara! Jag älskar björn borg, inte bara för att dom är snygga utan för att dom även är sköna och bekväma. Såg även att man kan byta in poängen mot märkesparfymer, äkta gucci väskor och en massa andra dyra märkessaker. Men jag är mest hajj på björn borg trosorna, gratis är bäst, i love it!

                              
Vill du också ha snygga underkläder eller kanske Armanis nyaste parfym?
Bli då medlem genom att klicka HÄR! och börja samla poäng. Blir du medlem via min länk får du alltså 20 extra poäng. Lycka till!

---

En annan gratissida som är min favorit är gratis bio, därifrån har jag fått presentkort på sammanlagt 2000:- genom att bara värva 2 vänner plus dom i min familj, för dom presentkortet köpte jag blandannat en ny vinterjacka förra året, betalade inte ett öre själv, lovely! :) Antar att många av er redan är medlem på gratisbio, men är ni inte redan det så kan ni bli det nu genom att klicka HÄR. Du får 75 gratis poäng av mig.

Jag tycker personligen att jag har lite mer vett i mitt huvud än de flesta ungdommar i 17 års åldern, vad min grund till det är, beror nog på att jag började "leva livet" lite väl tidigt. Redan som 13 åring började jag med mina alkoholintag och redan i 14/15 års åldern hade jag lärt känna det motsatta könet på ett intimt sätt. Jag ångrar ingenting, ångest är bara onödigt har jag lärt mig. Att göra misstag och att fela är att lära sig , det är inget vi behöver ursäkta oss för och känna ångest över! Hade du sex med någon igår som du ångrar dagen efter? Tänk om. Ångest är bara en obehaglig känsla i vår kropp som får oss att må dåligt, vi känner oss dumma i oss själva istället för att fokusera på det positiva i händelsen. Om du gjort ett misstag, grubbla inte över ditt misstag, lär dig av det istället. För några år sedan tänkte jag annorlunda, när något gick fel för mig så fastnade jag i problemet och jag gick aldrig vidare. Jag blev dumpad av mitt livs stösta kärlek och tänkte, vad gjorde jag för fel? Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Varför dög jag inte i hans ögon? Det hela blev en enda stor och ond cirkel och jag krympte som människa.

När jag börjat tänka och filosoferat såhär avancerat som jag nu gör så har jag växt som människa, jag sitter inte och gråter över killar som lämnat mig, ångrar saker jag gjort och liknande, tvärtom! Allt vi gör nu, bra eller dåliga saker, det blir lärdom för livet! Jag blev klokare i tidig ålder, hade jag exempelvis tapapt min oskuld som 17 åring så hade det varit svårare för mig att läsa av situatuioner såsom killar och veta vad dom går för nu. Senast idag för någon timem sedan,  satt jag på tunnelbanan påväg hem och en kille som är jämngammal med mig sätter sig mittemot mig, hans kompis sätter sig vid säterna tvärs över och killen som satt sig mittemot mig slänger en "jag ska haffa henne" blick till sin vän och sen börjar han prata med mig. Han frågar efter mitt nummer, är allmänt flörtig & störig samtidigt som jag ger honom nobben eftersom jag då kunde läsa av situatuionen, han ville impa på sin kompis genom att lägga in en stöt på mig och antagligen om han hade fått chansen att få till det med mig så skulle han inte bangat.

Hade denna händelse utspelat sig för cirka 3 år sedan så hade jag nog gett ut mitt nummer till killen och tyckt att det var jättespännande att han ville ta kontakt med mig. Jag menar inte att man är hjärndöd när man är 14 år men däremot är man inte så erfaren och tror att alla människor har ett hjärta av guld vilket inte stämmer. Alltså som sagt, för varje sak man går igenom i livet så kan man alltid vända det till något positivt senare.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kände att jag ville lätta på trycket lite och det fick jag, kanske finns det yngre tjejer som läser min blogg? Sug då åt er det jag skrev, kan vara nyttgt! Btw på tal om något helt annat. Michael Jackson var inte mer än en människa, precis som jag och du,  jag slår på tvn,datorn öppnar tidningen eller sätter mig på bussen så finns han där, hyllningar hit och hyllningar dit, han var en människa - inte GUD!

KRAM!

Imorse vaknade jag av att det var en blodfläck i sängen, wtf? Kan man ha mens när man är gravid eller var det möjligtvis blödningar av något slag? Det läskiga var att jag drömde en jättehemsk mardröm där  jag högg ihjäl en kille som försökte döda mig, hans ansikte vad dolt och i ena handen bar han en kniv som han riktade mot mig. I ögonvrån såg jag den höjas mot mig, snabbt som blixten fångar jag kniven och lyckas vinna den från hans hand, jag hugger honom i hjärtat - sedan dör han. Jag känner hur panikslagen jag blir av att ha en döing liggandes bredvid mig samtidigt som jag ser honom vakna upp igen och denna gång har en revolver i handen. Han riktar den mot mig och skjuter, men vapnet saknar skott.. Jag vinner den igen från hans hand och trycker in den så hårt in i hans mun att den går rakt in i halsen på honom och bloder börjar forsa, då vaknar jag upp och ser blodet i sängen, kan ni gissa om jag blev rädd?

En sak är säker, jag ska inte se skräckfilmer! Drömmen måste ha slagit till eftersom jag såg my bloody valentine på bio igår. Jag är inget för skräckfilmer men ändå är man så naiv att man ser klart på en skräckfilm från början till slut och sedan sitter man där livrädd och panikslagen... Något riktigt häftigt var att jag såg den i 3D format, jag fick yxor i skallen, skott i huvudet & blodstänk på kläderna, läskigt - men en riktig upplevelse! Filmen i sig var inte så bra, men 3D effekterna var grymma, när dom väl var igång!

Nu ska jag ringa min barnmorska och fråga om blödningarna, för jag har nämligen aldrig hört någon som är gravid blöda/ ha mens?!

Har ni någonsin känt att ni avskyr era föräldrar? Det har jag. Dock inte så mycket att jag skulle önska dom deras död men däremot har man känt sig så djupt besviken på dom att man själv får ont i hjärtat, så känner jag nu. Jag vill åka hem..

Min mamma tycker att det är på tiden att jag berättar för Pappa att jag är gravid, hon tycker att jag ska passa på att åka dit nu i några dagar och få umgås med honom samt berätta, men det tycker inte jag. Dock kommer han ju ändå få redan på det förr eller senare, jag menar det går ju tamigfasen inte att undanhålla ett barn från honom vare sig jag vill det eller ej. Så om en timme åker jag iväg, så se upp Stockholm, here i come! =)

Jag är dock nervös över hru kan kommer att ta det, vilken tur att det finns t-shirtar & tunikor att dölja magen i utifall att jag fegar ur, haha!

Det är nog dags att inse fakta för min del, jag är gravid & kan inte tro att det är okej att gå omkring med tröjor & linnen i storlekarna XS, nej nej!!! Kläderna sitter ju bedrövligt konstigt på mig nu och jag liknar med än knubbis än en gravid kvinna! Jeans kan jag inte längre ha riktigt, ja menar, kolla bara på bilden nedan, man ser ju "bilringarna"

---

På tal om en annan sak, idag klev det på två killar på tåget som satte sig bredvid mig, han som satt närmast mig hade ben släta som siden, utan hår & gyllenbryna (slätare än mina ben) det skriker bara bögigt bögigare bög för min del, hår på benen är manligt & snyggt, så killar - ta inte bort håret på benen det är så omanligt som det bara kan bli, snälla!! På ett konferensmöte såg jag även att min chef hade non hair på sina ben, varför? Det är så himla fult, ni liknar ju tamefasen som hårlösa chichuahuor!

KRAM!