17 år & Gravid

Igårkväll ringde min kusin och frågade om jag kunde vara barnvakt åt hennes två små småttingar eftersom hon skulle iväg på en arbetsintervju idag. (imorse) Egentligen hade jag ingen lust men eftersom hon var i desperat behov av någon som kunde passa hennes ungar så tänkte jag ställa upp för laget, sen tänkte jag även att det kunde bli en prövning för mig så att jag får se hur det är att ha ansvar om ett barn, (i detta fall två) Jag kan säga er att det är lättare sagt än gjort, när min kusin ringde mig och frågade tänkte jag "hur svårt kan det egentligen vara att passa två ungar" Men det visade sig att det var svårare än jag trodde!

Jag har varit vaken sen klockan sju imorse, på dom timmarna har jag hunnit göra frukost åt barnen, bytt blöja på bägge,badat dom, ritat, sjungit/dansat och ätit mat. Nu sitter dom och kollar på toon disney, som två söta änglar. Men det var dock mer jobb än räknat, men det får jag faktiskt vänja mig vid för om inte så lång tid kommer jag själv att få en liten ängel, kan fortfarande inte fatta att det är sant, det kommer bli otroligt mycket jobb för mig som ensamstående har jag insett, men det är något jag får lära mig att leva med.

Nu hinner jag inte skriva mer, är så trött och utmattad att jag egentligen bara vill lägga mig under täcket och sova men nu har lillpojken bajsat i blöjan, så den måste bytas!

Hälsningar från en sömnig blivande morsa!