17 år & Gravid

Jag tycker personligen att jag har lite mer vett i mitt huvud än de flesta ungdommar i 17 års åldern, vad min grund till det är, beror nog på att jag började "leva livet" lite väl tidigt. Redan som 13 åring började jag med mina alkoholintag och redan i 14/15 års åldern hade jag lärt känna det motsatta könet på ett intimt sätt. Jag ångrar ingenting, ångest är bara onödigt har jag lärt mig. Att göra misstag och att fela är att lära sig , det är inget vi behöver ursäkta oss för och känna ångest över! Hade du sex med någon igår som du ångrar dagen efter? Tänk om. Ångest är bara en obehaglig känsla i vår kropp som får oss att må dåligt, vi känner oss dumma i oss själva istället för att fokusera på det positiva i händelsen. Om du gjort ett misstag, grubbla inte över ditt misstag, lär dig av det istället. För några år sedan tänkte jag annorlunda, när något gick fel för mig så fastnade jag i problemet och jag gick aldrig vidare. Jag blev dumpad av mitt livs stösta kärlek och tänkte, vad gjorde jag för fel? Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Varför dög jag inte i hans ögon? Det hela blev en enda stor och ond cirkel och jag krympte som människa.

När jag börjat tänka och filosoferat såhär avancerat som jag nu gör så har jag växt som människa, jag sitter inte och gråter över killar som lämnat mig, ångrar saker jag gjort och liknande, tvärtom! Allt vi gör nu, bra eller dåliga saker, det blir lärdom för livet! Jag blev klokare i tidig ålder, hade jag exempelvis tapapt min oskuld som 17 åring så hade det varit svårare för mig att läsa av situatuioner såsom killar och veta vad dom går för nu. Senast idag för någon timem sedan,  satt jag på tunnelbanan påväg hem och en kille som är jämngammal med mig sätter sig mittemot mig, hans kompis sätter sig vid säterna tvärs över och killen som satt sig mittemot mig slänger en "jag ska haffa henne" blick till sin vän och sen börjar han prata med mig. Han frågar efter mitt nummer, är allmänt flörtig & störig samtidigt som jag ger honom nobben eftersom jag då kunde läsa av situatuionen, han ville impa på sin kompis genom att lägga in en stöt på mig och antagligen om han hade fått chansen att få till det med mig så skulle han inte bangat.

Hade denna händelse utspelat sig för cirka 3 år sedan så hade jag nog gett ut mitt nummer till killen och tyckt att det var jättespännande att han ville ta kontakt med mig. Jag menar inte att man är hjärndöd när man är 14 år men däremot är man inte så erfaren och tror att alla människor har ett hjärta av guld vilket inte stämmer. Alltså som sagt, för varje sak man går igenom i livet så kan man alltid vända det till något positivt senare.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kände att jag ville lätta på trycket lite och det fick jag, kanske finns det yngre tjejer som läser min blogg? Sug då åt er det jag skrev, kan vara nyttgt! Btw på tal om något helt annat. Michael Jackson var inte mer än en människa, precis som jag och du,  jag slår på tvn,datorn öppnar tidningen eller sätter mig på bussen så finns han där, hyllningar hit och hyllningar dit, han var en människa - inte GUD!

KRAM!