17 år & Gravid

Nu är jag hemma igen efter 3 dagar hos min kusin och hennes två barn, jag är helt slut i kroppen, barn tar verkligen på krafterna! Att vara barnvakt var bland det jobbigaste jag gjort, att passa en unge gick bra men två vart för mycket. När dom började slåss med varann, springa ifrån mig åt varsitt håll, ville att jag skulle bära dom bägge två samtidigt så pallade jag inte trycket, men jag sa ändå åt dom lugnt och sansat att " ajjabajja så får man inte göra," men dom gjorde bara som jag sa när jag höjde rösten, annars tog dom mig inte på allvar, så ja ni kära läsare,det funkar att använda en hög torn mot barn när dom gör fel, ni hade fel! Fast de klart att alla barn inte funkar på samma sätt. Men det var självklart värt pengarna, så klaga borde ja icke göra!

På tåget hem slog det mig att det kommer bli mycket mer jobb än jag anar att få en liten knatte, jag blev helt slut efter 3 dagar med barnen, tänk er att jag ska orka med 18 år som ensamstående. Min kusin klarar sig jättebra med sina barn, men ändå kan det bli för mycket ibland, hon får oftast för lite sömn, hinner inte städa hemma eftersom barnen stökar ner lika fort som det blir städat & känner sig stressad, ändå är hon inte ensamstående. Kan bara tänka mig hur det kommer att bli för mig då jag kommer vara ensamstående, usch det känns så himla jobbigt, är glad att Mamma står på min sida, det kunde jag dock aldrig tidigare föreställa mig. Liksom min Mamma av alla människor? Hon som typ är strängast på jorden (näst efter pappa) , trodde aldrig hon skulle acceptera ett barnbarn nu. Jag känner att jag borde ta & ringa mitt ex/ Pappan till barnet och säga att han borde vara delaktig i vårat barns liv när han eller hon föds, det kommer behövas.. Jag måst börja vidga mina vyer och sluta bete mig omoget när der gäller honom, visst han har betett sig som ett svin mot mig men han borde ändå få chansen att bli Pappa om han nu har ändrat sig och vill bli det. Jag har dessutom börjat smälta allt dumt han gjort mot mig och känner att jag kan förlåta honom, det beror nog på att jag börjat komma över honom nu.  Ska nog ta och slå en pling till honom imorgonbitti och prata med honom om det, även kolla om han överhuvudtaget är kvar i Sverige fortfarande...

---

På tal om något annat så förföljde en mörkhyad indier mig idag när jag var påväg hem, han åkte framför mig i rulltrapporna och smygkollade bakåt på mig cirka 5 gånger på 30 sekunder, när han sedan var framme i bostadsområdet  så svängde han höger och jag vänster,skönt tänkte jag, då blev man av med det psykot! För säkerhetsskull så kollar jag bakåt igen och ser att han står och gömmer sig bakom buskarna, vad i helvette tänker jag, och blir skitskrajj. Killen som var i ungefär 30 års åldern börjar röra sig i buskarna när han märker att jag får syn på honom så skriker jag " vad fan vill du din jävla idiot?!?!!" Killen blir skrajj och springer sedan ut från buskarna och in i bostadsområdet, jävla idiot säger jag bara! Det finns gott om sjuka människor i världen, man måste vara på sin vakt. specielt vi tjejer!

KRAMAR!