Svar på tal.
Jag fick ett inlägg av en anonym person där han eller hon talar om hur pantad (blåst) jag är för att jag lämnat kommentarer i några personers bloggar där jag förklarat min situatuion & frågat om personerna skulle vilja ge mig något råd,tips eller kanske varit med om någon liknande situatuion & kanske vill stötta mig?.Personen tycker att jag även är blåst för att jag vill "ta hjälp" av personer jag inte ens känner & att jag borde skämmas för det. Han/hon skriver även att jag är både omogen & för feg för att skaffa barn & dels är orsaken för att jag tror att ni som stöttar mig(främlingar) kan lösa mina problem.
Jag brukar oftast inte bry mig om sånna kommentarer men jag kände att jag va tvungen att få förklara mig för den här personen som uppenbart skapat sig sin egen bild av saken då den inte vet bättre, så här får du ditt svar "anonym"
Att jag har lämnat kommentarer i personers bloggar är först & främst just för att jag skapade den här bloggen för att få tips & råd av folk, det var liksom själva poängen! Exempelvis unga mammor som vet vad jag går igenom eller andra personer som velat stötta mig & kanske varit i min sits som kan hjälpa mig, jag har även skrivit till riktigt kloka människor vars bloggar jag följt väldigt länge & som jag velat "lätta mitt hjärta" för. Det har blandannat varit lindablom & stinalee som jag bett om tips & råd. Lite större bloggartjejer. Men det betyder heller inte att jag kommer göra precis som en "främling" säger åt mig att göra men det kan alltid vara jätteskönt att höra andras åsikter & tips när man är bara 17 år & inte är så jätteerfaren & specielt om det är någon man på något sätt ser upp till.
När jag var 15 år och blev gravid hade jag önskat att jag hade haft någon att prata med om min situatuion och någon som stöttade mig & nu när jag blivit gravid igen så tänker jag inte göra samma misstag att hålla det för mig själv eftersom det fick mig att må dåligt så där har du ditt svar. Men självklart kommer ju jag att göra det som jag själv tycker känns rätt och följa mitt hjärta och jag kommer att berätta för Pappan att jag är gravid det är ju egentligen en princip, måste bara samla mig först.
Men jag har dock svårt att förstå hur du kan säga att jag är pantad för att jag bett andra om hjälp och dom valfritt valt att trycka på kommentera knappen och rådat mig. Dom har valfritt gjort det & det har verkligen hjälpt mig, tack även för ditt råd även om du valde att kalla mig för pantad & feg. Kram på dig!
ja okej, :)
om du vill.. ska skulle jag kunna fixa din bloggdesign lite mer ? Om du länkade mig i din blogg. Vore kul både för dig och förmodligen för mig. för båda tjänar på det. Om du är intresserad hör av dig.
och jag hoppas du får de råd och tips du är ute efter!
kram!
Om jag vore du... allvarligt nu. så skulle jag göra abort! Jag känner ju inte dig men kan nog ändå säga att man inte är mogen nog att uppfostra ett barn när man går gymnasiet. det brukar inte gå så bra. har en kompis som fick barn på studentveckan. utan vidareutbildning hankar hon sig nu fram på pappan till barnets lön. vet du ens vad ett barn kostar. asså innan det ens är fött så har man räknat ut det. forskare asså. googla får du se. det är över 1 miljon. sen har jag en kompis som blev gravid när hon var utomlands. hon åkte hem bara för att göra abort. hon blev gravid i sverige men kom på det på en jorden runt resa och avbröt allt. bara för att hon inte kände att hon kunde bli mamma vid 21 års ålder. det är så svårt. jag förstår. men tänk efter o följ magkänslan. kan du tänka dig att "ge upp din framtid" för ett barn vid 17 års ålder? det skulle isåfall bli hela din värld. jag talar från erfarenhet. jobba på och ut o res i världen istället. upptäck saker. sen kan du skaffa barn med en killer som du vill leva med. planerat oxå kanske är bäst :p .. hoppas det löser sig för dig. kram kram
javisst, om du vill så kan vi snacka över msn. enda som gäller är att du addar rätt msn i sånna fall. [email protected] e rätt msn :)
Och jag kommer inte ge ut din msn i sånna fall till någon. så du inte är rädd. eftersom jag vet du vill vara anonym. ^^
Hej!
Jag har just börjat skriva såkallade diskussions-inlägg i min blogg och jag har tänkt fortsätta med detta - gällande rätt starka ämnen som dagens ämne-Abort.
Skulle blir jätteglad om du kände för att kika in och lämna ett avtryck av din åsikt om just detta.
Tack på förhand!
Kram
Svar til: Sabina - 16 och mamma
Jo visst så har jag också tänkt att man inte vill döda ett barn och kan förstå dig liite om att du är emot abort och just för att jag gjort abort en gång innan har jag lite ångest för det men lärt mig handskas med det. Jag är nu gravid igen men du skrev att "Har man vart så duktig att inte skydda sig så anser jag att man ska stå för sina handlingar" men så är det inte för jag har skyddat mig och ätit ppiller och är nu gravid ändå. Jag ska imorgon till ungdomsmottagningen och kolla hur långt in i graviditeten jag är men jag vet inte än om jag ska behålla barnet eller inte. Jag vill inte döda ett barn, men jag vill heller inte döda min framtid, min karriär & ja vill ta studenten till nästa sommar som planerat. Det är svårt de där men du är välkommen att kolla vad resultatet blir för min del om jag gör abort eller inte. kram. BTw, tänk på dom som blivit med barn när någon har våldtagit dom,står du fortfarande fast vid att man inte ska göra abort då? Mhm.. där fick du dig en liten funderare. Och sen om man behåller barnet o barnet som äldre frågar vem pappan är vad ska man då svara. "ja din pappa är min låtsaspappa som våldtog mig när jag var 14 år gammal.." kul om du svarar på de. kram kram!! :)
Hej!
Såg din kommentar på en annan blogg. ville bara skriva några rader till dig, som svar på det du hade frågat i hans blogg.
Saken är den att ett barn är ett mirakel, nåt helt otroligt fantastiskt! Det är ju faktiskt en levande varelse vi pratar om, det ÄR en liten människa som redan nu kommit en bra bit i sin utveckling. För mig skulle det vara helt otänkbart att avsluta det livet. Jag skulle alltså inte göra nån abort.
Abort kommer ofta på tal som en slags "lösning" just för att man blir rädd, ställd, överraskad och liknande i den här typen av situationer. Men min erfarenhet är att man inte alls behöver känna den där paniken, för allt kommer att ordna sig, och abort är ingen "lösning"!
Du skriver att du inte vill förstöra din framtid - men gumman, barn förstör inte framtiden! Absolut inte. Du kommer ju kunna gå klart skolan och ha massa kul ändå (självklart!!), och du kommer kunna plugga vidare/jobba också, precis som andra i din ålder. Såklart! Tänk på alla som tar ett eller två års uppehåll från att plugga på gymnasiet, det spelar ingen roll - man tar ju igen det! Så svårare än så behöver det ju inte vara.
Och livet tar verkligen inte slut för att man får barn, inte alls!!
Och angående om man är mogen för barn eller ej - att bli mamma (eller pappa) är ju en roll man växer in i. Man gör verkligen det. Vem kan allt från första början, oavsett vad det gäller? Ingen! Ibland kan det bli fel, men man lär sig. Så är det!
Jag skulle vilja rekommendera en sida som jag tycker är bra i en sån här situation:
http://www.livlinan.nu
Kika in där, finns info för den som är ung förälder/gravid + massa stöd att få.
Jag säger det igen; ett barn är ett mirakel, en gåva. Ett underbart litet mirakel.
Kram!
Hej hej!
Har kikat igenom din blogg lite och jag förstår att du vill ha andras sikter osv. Min åsikt är, följ dit hjärta! Tvekar du det minsta till en abort då tycker jag inte du ska göra det. Jag är säker på att du blir en jättebra mamma, och det finns hjälp att få! Jag håller med om komentaren som berättade att barn är ett mirakel. Skulle du nu inte kunna tänka dig att behålla det, kanske du kan överväga till exempel adoption då det finns många barnlösa som skulle göra allt för att få ta hand om kanske just dit barn. Men som sagt, jag tycker du är otroligt stark men följ dit hjärta!
Kramar i massor<3
Hej (jag igen*) Den som går ut och sätter spåret i din blogg som anonym, vill endast hoppa på dig, säga att den personen har rätt och vet bäst.. kanske tycker sig att vara lite bättre än alla andra, En besserwisser i sin klass ?
Tycker bara att du skall " ta o skita i denna personen " som inte ens vågar gå ut med sitt namn, minst sagt, löjligt.
Önskar dig lycka till
[email protected]
HenrikLott.Blogg.se
//
Henrik, 22,
Lund, Skåne
jag tycker inte du ska fokusera på huruvrida de är att ta ett liv genom att göra abort, utan du ska endast fokusera på vad DU vill, rannsaka tankarna och fundera på om du är redo att ha ett barn, har du ekonomin? är du redo att ge upp så pass mkt av ditt ungdomliga liv? för det kommer du behöva göra, ett barn kräver mkt uppoffringar om man är i din ålder, skola, festa osv.
Jag tycker du är otroligt modig som skaffar en sån här blogg. Riktigt bra gjort. Även om alla är främlingar så har din blogg växt mycket och du får råd från alla sorters människor. Även om det kan vara negativa saker så är det folk som bryr sig om din situation. Som jag har läst av alla kommentarer i din blogg så verkar alla (dem flesta iaf) säga förnuftiga saker, även om det är riktat mot dem båda besluten på olika sätt. Alla som kommenterar och ger tips till dig är guld värda för deras ord hjälper nog mycket på vägen.
Tycker för övrigt att du verkar vara en bra och förnuftig tjej. Du kan kontakta mig genom mailen/msn om du känner för att ha någon att prata med, en ny vän kanske?
Mvh Frida, -91.
du fixar det hära, vad du än väljer å göra
lycka till! :)
Du ska absolut inte lyssna på folk som håller på med löjliga inlägg,de är bara du som kan bestämma.
Förstår dig med de här med skola o studier,men som sagt när barnet är större o går på dagis då har du all chans att plugga igen de du missade.Så gjorde jag efter jag fick min dotter,gick jätte bra. O nu pluggar jag medicinsk grundkurs på distans fast jag är mammaledig.Alla möjligheter finns.
Visst kan de vara skönt att prata med "främmlingar" som inte känner en o så,så de ser jag inget fel alls i. stå på dig tjejen,jag tror på dig.Du fixar detta!Kram
jag va 17 när jag bleb gravid, 18 när han kom.. tog ett år ledigt från skolan bara och gick klart sista året efter att jag varit hemma ett år bara, plugagde lite hemma med vissa kurser... men hur är din situation?
Ber om ursäkt att jag kallade dej pantad. Men när du skriver att du blir b e s v i k e n på folk att dom inte hjälpt dej,gett dej råd lr svarat på din kommentar så tycker jag det verkar något skumt eftersom du inte känner dessa människor och dom behöver inte ens svara på din kommentar.
Jag förstår absolut att du sitter i en svår situation som sagt. Och självklart är det viktigt att du som faktiskt är så ung behöver råd och stöd. Vart har du dina föräldrar? Har du inga nära vänner du kan prata med?
Nu säger jag inte det här just för bara dej, men jag förstår inte när människor förstorar upp saker så mycke och blandar in massa människor som inte ens behöver veta något.
Tror det blir svårt lr att du kanske blir helt förvirrad med massa människor som säger saker. När i slutändan är det bara du som kan avgöra vad du ska göra.
Som sagt. Du är ung, känner du att du klarar av att ta hand om ett barn själv om inte pappan vill va med i det hela? Har du jobb? Har du bra ekonomi så du kan försörja dej själv och barnet?
Men men, hoppas du får all svar och råd du behöver. Lycka till iaf!
Hej jag är också 17 år och gravid så jag vet hur det är :) Jag är nu i vecka 17 och vill du behålla barnet så tkr jag att du ska göra det skit i vad andra säger.. =) Om du vill så kan du gå in på min blogg och läsa om du vill (har nyss börjat med bloggandet så jag håller fortfarande på att lära mig) Och om du har bilddagboken kan du gå in där och kolla på bilder också :)
TannaNystrand
http://gravidatanna.blogspot.com/
Hehe där^^
Tycker inte att du ska tänka att du tar ett liv om du väljer abort. Jag tycker du ska tänka som så att du väljer att ge någon liv i fall du har kvar det. Ett liv som du valt för att du vill det! Många skriver att det är bara att ta igen tiden sen, att allt kommer gå så lätt. Det är inte så lätt att vara mamma även om man anser sig mogen för detta, även om det är planerat och även om barnen är mer än önskade. Det kommer vara jobbigt, det kommer innebära uppoffringar.Och det är inget man kan lämna tillbaka när man tröttnar på det. Samtidigt har jag själv alltid levt efter att livet blir vad man gör det till. Jag var inte lika ung som du men ändå rätt ung 24år när jag blev gravid. Barnen har inte hindrat mig från att göra saker däremot krävs det planering. Jag värderar anorlunda... Barnen betyder mest, allt annat kommer i andra hand. Visst finns det saker i dag som jag ångrar att jag inte gjorde innan, men ändå skulle jag aldrig vilja vara utan dom. vet inte vad jag vill säga med detta, eller vart jag vill komma. Ingen annan än du kan bestämma vad du ska göra. Men du bör va medveten om att det beslut du tar är för alltid! Den dagen du väljer att planera barn och det föds kommer du alltid tänka på detta barnet, vem hade det varit,hur hade det sett ut osv. Abort är inte roligt! Samtidigt som om du väljer att behålla barnet så måste du känna att du vill ge detta lilla liv allt!Att du är beredd att bli mamma med allt vad det innebär. Du kommer att hamna på en annan nivå än dina vänner, och dina vänner kommer inte förstå även om de försöker. För att förstå en mamma måste man själv vara en. Jag önskar dig all lycka vad du än beslutar dig för.
