Kommer inte våga att..
Min närmaste tjejkompis i klassen sitter och tittar på min skärm titt som tätt och det känns som att hon börjar ana något så jag ska ligga lågt med bloggandet i skolan, men när jag är hemma så kommer jag att köra på som vanligt & det är verkligen kul att ni gillar min blogg, der gör mig jätteglad! För tro det eller ej så är det mestadels erat stöd som gör att jag orkar stå på benen, känns så kul att kolla statistiken & främst kommentarerna varje dag .- Att skaffa mig en blogg där jag kan skriva om mina problem och känslor var ett riktigt bra val av mig, för det har hjälpt mig!
Hade just muntligt prov i spanska & jag fick MVG, åh vad glad jag blir!
du skriver att du är besviken på mej, för att du skrev en kommentar till mej som aldrig kom fram..hmmm.. hur vill du att jag ska reagera?
hursom helst grattis till betyget och lycka till med allt
Jag vet inte riktigt vad jag ska ge dig för råd. Det beslut du står framför kan bara du, och ingen annan, fatta. Men jag kan åtminstone säga till dig att följa ditt hjärta. Sådana här beslut anser jag inte att man ska fatta rationellt utan emotionellt. Annars tror jag att risken finns att du kommer att ångra dig i resten av ditt liv.
Vilket beslut du än fattar önskar jag dig lycka till i livet!
Jobbig situation :(
Men det är helt enkelt bara DU som kan avgöra hur det här ska sluta. Kanske känns jobbigt att få barn när man fortfarande går i skolan, men sånt där löser sig! Det är ju bara att fortsätta plugga efter att barnet är fött. Och har du en familj som kan stötta dig och hjälpa till med barnet så ska det nog inte vara några problem. Världen är ju full av unga mammor, och man är inte en sämre mamma bara för att man inte är "vuxen". :)
oj vad jobbigt, ska du behålla barnet?
frågestund på min blogg just nu!
kika in och ställ dina frågor .
kramkram<3
Vilken bra blogg du har. Skriver jätte bra och ärligt. Lycka till tjejen tror på dig.
svar; jag vet inte riktigt vad min åsikt är om detta, men jag hoppas att du kommer fram till ett beslut och att det går bra för dig vad du än väljer att göra. kram!
va bra du skriver, kmr garanterat börja följa din blogg!! :)
Hej!
Jag e mamma ti två knattar i åldern 7 o 9 år.
Jag kan säga me handen på hjärtat att de e inte lätt o vara en ung mamma. Jag fick sluta o vara den unga tjejen som jag var, o sen växa upp på en gång. Tyvärr så förlora jag oxå några vänner på köpet med detta me att jag blev gravid. Men men.. Så mitt råd ti dig e att (detta kommer att låta känslokallt kanske, men hoppas att du inte tar illa vid dig) du tar bort barnet. Detta e för din egen skull, o sen verkar ditt Ex/pappan vara en liten player med (av de jag har läst, men kan oxå ha fel)
Tyvärr så e inte killar redo att bli pappor i den unga åldern (15-25 år) för dom har inte fått "leka" av sig o mogna upp. Jag hoppas inte att du blir ledsen nu, för de e inte min mening när jag skriver ti dig! Utan de e mer att ge dig Tips/råd, ja vad man nu kan kalla de.
Jag tänker bara på dig o din framtid.
Där e så mycket som jag har missat som jag önskar att jag kunde ha gjort, som ex. tagit K-kortet,rest, jobbat utomlands osv. jag kan mala på om en massa, men jag tror du förstår!
Massa varma kramar ti dig!
jag tycker att du ska läsa den här bloggen..
www.mammamarlie93.blogg.se
hon fick sin dotter när hon var 14! och nu är hon 15!hon skulle kunna vägleda dig, och sne fick min syster barn när hon var 16! och hon har nu två barn, och jobbar på en bank i göteborg hon gjorde en rivstart i karriären!
Hur många läsare har du dagligen?
Jag tycker du bör säga till ditt ex om barnet, vist det är jobbigt. Men att behålla barnet om pappan inte är villig att vara vid din sida och hjälpa till. vad är det för liv du ska föda upp då?
Barn utan sin egna pappa.
Och hur hemskt hade det inte varit om ditt ex aldrig fick veta om barnet. Nej.. elakt mot barnet och honom. Jag tror det blir bäst om du berättar så snabbt som möjligt. För både din, hans och barnets skull. Jag hoppas det ordnar sig. Det hoppas jag verkligen!
Bevakar din blogg för mer uppdate..
Men gud att du kör med den här kommentaren på folks bloggar!
"Men nu är jag lite besviken på dig eftersom du inte valde att publicera min kommentar sist jag skrev!! Jag skrev att jag skulle behöva hjälp med en svår sak som jag går igenom just nu, jag är en 17 årig tjej som just fått reda på att jag är gravid, blev gravid för första gången i 15 års åldern och jag gjorde då abort. känns fel att döda ett barn igen men samtidigt vill jag inte förstöra mina studier & framtid då jag bara går 2a året i gymnasiet. Nu behöver jag DITT råd eller gärna någon annan som läser det här att kanske tipsa eller vägleda mig till ett val? Vad skulle ni gjort om ni var i min sits? KRAM på er & ja e tacksam för svar :)"
Jag förstår att du sitter i en svår situation men att du ens tror att du kan tycka det är ok att köra en sån kommentar på personers bloggar som du inte ens känner verkar ju helt pantat. Du kan ju omöjigt tro att andra personer ska lösa ditt problem. Om du är vuxen nog att ha samlag är du vuxen nog att ta hand om dina egna problem. Och att du ens orkar va rädd för att berätta "ditt problem" för ditt ex och att du gått igenom hans mobil. Varför är du ens så rädd för han lr rädd för hans reaktion? Hade han visat att du kunde lita på han så skulle du inte behövt kolla igenom hans mobil. Det bevisar ju bara att han är en skit om han tror att han kan hålla på med dej och en annan tjej. Fast jag antar att er situation är mycke krångligare än vad jag ens orkar skriva om.
Ta tag i det viktigaste först istället å skit i allt annat. Antingen så behåller du om du tycker att du kan det själv samt ekonomiskt lr så kan du inte det.
Jag skulle själv aldrig sätta ett barn i världen på det sättet (om jag inte hade ett stabilt förhållande) lr om jag inte ens har råd till ett barn.
Och jag förstår att det är svårt med abort men det är ju olika från person till person.
Men vad jag märker på dej så verkar du för ung för det här lr för omogen, feg? Vet inte vad jag ska kalla det för ..
Lycka till iaf ..
Hej.Kom in på din sida av en slump. Jag är 17 och mamma till två helt underbara barn på 1 år och 4 månader & 4 månader.Dom är de bästa som någonsin har hänt mig och är stolt ung mamma.Är ensamstående.
Du kan bara följa ditt hjärta,lyssna till dig sj.
Är man bara mogen och kan ta ansvar för sig sj och ett barn så är de ju bra.Vill du så fixar du de lätt!!Lycka till // Ronja
Jobbig situation! Jag skulle råda dig att följa ditt hjärta. Lyssna på ditt samvete. Låter kanske töntigt, men ingen annan än du kan bestämma vad som ska hända. Låt dig inte påverkas av vad andra säger! Ha det super bra :)
