Idag träffade jag mitt ex - Pappan till barnet.
Ni som läste mina tidigare inlägg vet att jag skulle träffa mitt ex (Pappan till barnet) idag. Jag gick över till honom för en stund sen och vi satt & kollade på tv ihop, vi hade inte sex idag men vi pratade som vanligt. Han va verkligen jättesnäll och gullig mot mig och tog min hand och sa vackra saker och det kändes så bra. Jag blev så lycklig i det ögonblicket,så otroligt lycklig och jag tänkte; tänk om han har ångrat sig och vill vara mer än min vän, det måste han ju eftersom han beter sig gulligare än någonsin. Han hade gått upp tidigt imorse för att jobba så han var trött, så trött att han somnade i min famn. Jag gick efter en stund kramandes på toa och när jag kom tillbaka satt jag bara där i sängkanten och kolla på honom och kände att han va det vackraste jag någonsin sett, både på insidan & utsidan. Att se honom ta sina djupa andetag, se honom snarka, allt var så fint. Jag gick iväg och hämtade ett täcke och la det på honom så att han inte skulle frysa, sen satte jag mig bredvid honom där han låg och började stryka honom över pannan. Då kommer det.
Jag får syn på hans mobiltelefon och känner att handen på mig börjar darra..Tanken slår mig att jag vill kolla igenom hans mobil lite snabbt & se om jag hittar något skumt som han inte berättat om, men jag blir genast osäker. Känslan fanns i mig att jag kanske skulle hitta något i hans mobil som skulle få mig ledsen, men samtidigt har han ju berättat om dom tjejer han pratar med - så i hans mobiltelefon fanns väl inget som han kan dölja?
Så jag börjar kolla igenom hans telefon - hur fel ni än läsare kommer tycka att det är så gjorde jag det, först kollade jag samtalslistan där jag inte hittade något specielt och sen började jag kolla igenom hans sms inkorg. Där hittar jag en massa sms från hans killkompisar som jag hoppade över, sen var de sms från mig, några av hans tjejkompisar och inget farligt.. Jag bläddrar och bläddrar tills jag börjar få kramp i handen & just när jag är påväg att lägga av så ser jag det. Namnet, (vi kan kalla henne Victoria) som är namnet på en tjej som varit hans KK till & från då han varit singel. Jag minns att när vi blev tillsammans så hade jag otroligt svårt för att han hade haft en KK precis innan han träffade mig & att hon var så mycket äldre, men han lovade mig att han ändå inte skulle träffa henne längre och jag bad honom ta bort hennes nummer från mobilen, så han gjorde det.
Men nu fanns nummret där på hans mobiltelefon igen, Victoria.. tjejen som han brukar träffa för att få sex som är ungefär 4 år äldre än han. Och inte nog med att han fixat tillbaka hennes nummer, dom hade börjat prata igen och troligtvis börjat ha sex igen med tanke på vad som stod i sms:en. Där satt jag, tjejen som just trott att saker och ting skulle bli som förr och att vi skulle bli lyckliga ihop,såg jag mina drömmar försvinna. Mitt hjärta krossades i tusen bitar... Även om vi inte längre är ihop så är det ju mig han träffar, det är mig han har sex med och det är mig han har den där "magiska" kemin med som man bara har med någon man är förälskad i. Varför i förbannade ******** går han då & har sex med en annan på annat håll och samtidigt håller på med mig som han gär? Hur kan han göra såhär mot mig? Jag går och bär på HANS barn och han ger mig falska förhoppningar samtidigt som han sätter på någon annan. (ursäkta språket)
Jag kunde inte förstå eller begripa, men jag kände dock hur min hand förflyttades hastigt från hans panna och jag blev yr, det kändes inte längre som att det var min lilla älskling som låg och sov där utan det kändes som jag just upptäck att min hand låg på ett hemskt spökes själ och jag förflyttade mig fort från sängen. Pulsen gick i 260 och jag tog mina saker och gick hem. Jag ringde min närmaste vän och grät som en tok. Allt är så fruktansvärt jobbigt just nu, men jag antar att jag måste vara stark & fortsätta, vet dock inte vad jag ska ta mig till...
Skulle verkligen uppskatta om ni gav mig något tips på hur jag ska göra, han vet inte om att jag vet det och jag vet heller inte om han borde få veta om att jag snokat i hans telefon.. ni som läser och kommenterar ni är guld och jag menar det! Bloggen & era kommentarer har hjälpt mig något otroligt och jag tackar varenda en av er för det.. Nu måste jag försöka sova men tror inte det kommer att gå nå vidare då det enda jag tänker på är det jag just fick veta.. Det enda jag kan få ur mig är VARFÖR?
Sv ; Taack själv :) Ja förstår exakt hur du känner dej ,har haft samma problem med mitt ex! Prata med ditt ex o berätta allt du känner så kanske allt blir bra mellan er o berätta oxå att du bär på hans barn.. Hoppas på dt bästa för din skull o även om han inte vill ha barn med dej o du skulle behålla så skulle du bli en underbar mamma :) Kram <3
Hej igen.
Jag känner igen det där beteendet. Man "vet" att det är fel att rota igenom någons privatliv, men intuitionen säger annat.
Jag har själv varit i din sits, killen fick dock aldrig reda på att jag var gravid. Han gick bakom ryggen på mig flera gånger och efter nästan 2 års helvete vågade jag lämna den jäveln. nu hoppas jag verkligen att ert förhållande inte är i närheten så destruktivt som vårat var. men ändå. så ta detta från någon som varit där:
tänk om du inte hade fått reda på detta-och fortsatt leva i ovisshet?
Du VET du ju att han inte går att lita på och att en framtid med honom inte är på tapeten... väldigt synd att han måste ge dig falska förhoppningar. :(
Det här är ingen bra idé, varken för dig eller fostret. Om han inte är kvar i ditt liv kan han inte såra dig mer, föder du hans barn måste du ha kvar honom i ditt liv vilken tjej han än bangar, och tro mig, det kommer ta så otroligt mycket energi av dig, även vad dina känslor för honom är, så är det fortfarande pappan till ditt barn.
Mycket hemsk sits hörrudu. Många styrkekramar.
Om det skulle vara min situation så skulle jag inte berätta att jag snokat i mobilen tror jag.. Jag hade nog försökt skippa allt som hade med han att göra. och jag fattar att det inte ät lätt men jag hade försökt. Så länge som du fortsätter träffa honom så kommer dina känslor aldrig svalna..och som du såg så verkade han redan ha gått vidare. Risken om du berättar för honom att du är gravid är väl antingen att han blir tillsammans med dig pga barnet och då är ingen lycklig, och det skulle knappast hålla en längre tid. Eller så blir han dödskraj och tror att du är en subba som gjort det med flit för ett desperat försök att få honom tillbaka :P.nejmen fan alltså det finns så många rätt och fel du kan göra så det inte är sant..Vad känns rätt för dig? Antingen kan du sätta dig ner och prata ut om allt hur ni vill ha er relation och sen om att du är gravid. Eller så kan du med hjälp av vänners stöd ta dig igenom en abort och gå vidare och tillslut hitta en kille som bryr sig lika mycket om dig som du gör om honom. Håll fast vid dina vänner, vilket beslut du än tar så är det dom som kommer stå vid din sida. kram
vet han att du är gravid?
Gick in i din blogg och läste ditt inlägg. först o främst grattis till barnet, jag vet exact hur du mår!
När jag blev gravid så hade jag också redan gjort slut me min kille (pappan till min dotter), han sa till mig att han inte ville ha barn, men en dag hade vi ändå sex och några veckor efter fick jag reda på att jag va gravid me hans barn, och de värsta va att han hade behandlat mig som skit, han hade redan skaffat sig en annan tjej, de va så hemsk! jag visste inte vad jag skulle göra! jag ville inte berätta till han att jag va de jag ville bara skippa de och behålla mitt barn! men jag kunde inte så jag berättade till han, och innan han ens fick säga nått sa jag till honom att jag skulle behålla barnet oavsätt om han ville de elr inte, och att han fick vara där om han ville men jag skulle behålla! visst han blev chokad o så men han forsatt me den här andra tjejen, jag fick stå ut ett helvete under min grav, vi hade så många tjaffs flera gånger, han kunde till o me säga att jag bara förstörde hans liv me barnet jag bärde, jag trodde alldrig det skulle förändra, men jag älskade mitt barn ändå så jag kunde o ville inte göra abort! jag fick stå ut att se han sms henne, ringa henne, och samtidi hade jag och han sex. men jag älskade han så mycke att jag tog all skit, jag grätt sönder mig! tills en dag då jag inte pallade mer, jag sa till honom att jag älskade honom jag grät och sa bara ut allt! han sa då ingenting, de gick några dagar och jag bestämde mig att prata me han, liksom jag va så död att jag fick en tanke om att göra abort, så jag pratade me han en än gång grät som fan och sa att liksom jag inte orkade mer att jag skulle göra abort, och så hände de, han sa att han hade gjort slut me andra tjejen, att de va me mig han ville va me och att han inte ville att jag skulle göra abort för han ville att jag skulle flytta in me han. jag blev så glad då, visst va de svår att kunna tro o lita på han, men tiden gick vi skaffade vårt eget, han började mogna och för varje dag som gick älskade han mig o barnet mer o mer, nu har jag fått min dotter, och jag skulle inte kunna va mer lyckli, jag älskar honom och han älskar mig, vi är en lyckli familj helt enkelt, och han kan än idag fort säga till mig hur mycke han ångra sig för allt han gjorde mot mig, så jag säger till dig, ge inte upp säg till din ex vad som pågår, tiden kommer mogna upp han tro mig, och jag skrev till dig för att man vet helt enkelt inte vad som kan hända imorrn, plötslig kan allt bli bra, du måste bara ge de tid, och vara 100 procent om att nu gäller de inte bara dig utan barnet som du bär också. så lycka till och jag hoppas min inlägg kan hjälpa dig lite mer.
puss !
Det är verkligen inte lätt sånt där. Men jag tycker du är ärlig och säger att du har kollat hans mobil, eftersom att du kände dig osäker. Ärlighet varar längst gumms! Jag har precis varit i den sist du är nu, förra gången jag var gravid så gjorde jag som du. och jag berättade det även för honom, eftersom att jag inte kände riktigt att det var "ärligt" mellan oss. han tog det med att han aldrig ville se mig. Och det bevisade bara hur oduglig han var! Han skulle aldrig kunna bli en bra pappa. (så¨jag gjorde abort)
Så mitt råd är att du är ärlig med han, och ser efter om han kan vara desamma. Annars så bestämmer du dig för ett svårt beslut, att antagligen behålla det eller inte! Eller om du vill klara av allt på egen hand! Jag hade inte gjort det, och jag är på ett sätt glad att jag inte behöll det! Men du måste verkligen tänka genom vad du verkligen vill, och inte behålla det för någon annna, det är faktiskt din kropp och ingen annans!
Kram
Ja jag älskar henne jätte mycket fortfarande :(. Och jag hoppas du inte tror att alla killar bara är skitstövlar :P.
Jag önskar jag kunde komma med något råd i din situation men tyvärr inte. Det måste vara jätte jobbigt för dig! Det jag gör är att försöka glömma det som har hänt och istället försöka få henne tillbaka. Alla kan begå misstag och det ska inte behöva förstöra resten av livet.
Gumman, du gjorde rätt om jag ska vara ärlig så har jag suttit i samma sits som du men mitt barn var fött då.. Men jag tycker att du ska berätta.. De gjorde jag att du känner dig osäker och de kändes lockande att läsa det.. Om han blir arg så är de ju konstigt de är ju han som har gjort fel inte du.. DU är gravid och sårbar.. Och min nuvarande sambo/sonens far och jag bor ihop nu efter att vi har varit särbo och inte varit ihop i ca 2 år så har vi hittat tillbaka nu för han har ändrats sig till den han var innan otroheten..
Tänker på dig<3
Läste du sms:et? Där det stod att de hade sex. Är du 100% säker liksom? Hoppas det ordnar sej för er. :) Vet han om att du är gravid?
Oj jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort. Så svårt läge när det blir sådär. Hoppas det löser sig med allt för dig. kram
Berätta för honom. Skrivna ord har en tendens att förvränga saker och ting, och det är inte alltid som det verkar. Jag har själv varit med om det där. Med sanningen kommer man alltid längst,även om den är svår att klämma fram ibland.
Jag förstår att det är jobbigt, svårt, hemskt osv. Men det värsta är att du är gravid med hans barn. Jag tycker ABSOLUT att du ska göra abort vännen, jag är säker på att du inte vill att ditt barns far behandlar dig som skit. Jag är också säker på att du vill att ditt barn ska ha en far, som han/hon kan se upp till och lita på. Och om inte du kan lita på barnets far, hur ska då barnet kunna göra det? Jag förlorade min far för lite mer än två år sedan och om jag ska vara helt jobbig tror jag ingen kan förstå hur jobbigt det är. Min pappa valde bort mig, och mina syskon, eftersom han valde att ta sitt eget liv. Jag är därför ganska säker på att ditt barn också kommer känna sig sviken om inte pappan kan finnas där och stötta, speciellt inte när han/hon kommer få en sådan ung mor. Sen är du 17år också. Jag tillhör dom som tror att barnet inte får en lika bra uppväxt om föräldern inte har en fast inkomst, eget boende osv osv. Självklart finns det många undantag, men jag tror att du vet vad jag menar. Jag hoppas faktiskt innerligt att du tar abort. Både för ditt eget bästa, och även för barnet. Personligen hade jag iallafall inte kunnat ha ett barn utan att lita på pappan, och jag vet som sagt hur det känns att inte ha en pappa. Jag hoppas även att du läser det jag skrivit, då jag tycker att det är ganska känsligt att gå ut med detta. Ta hand om dig!
mysigt att vara gravid =)
Hej, snubblade in på din blogg bara av en slump. Vill först och främst säga Grattis till barnet, vad mysigt! :) Och sen tycker jag verkligen att du ska dumpa honom och leta dig en bättre pojke! Du förtjänar absolut en pojkvän du kan lita på, och som BARA har ögon för dig och ingen annan! Du ska tänka på dig själv i första hand, vad Du vill ha, vad Du behöver, vad Du mår bra av. Tänker du på dig själv så är jag övertygad att du kommer veta vad du ska göra, för då kommer du må bra! Ta hand om dig! Kram
Hej, Lyd gärna mitt råd, samt alla andras råd som jag har läst här igenom med andras kommentarer,
Det jag tror du borde göra, är väl så att du får han till att själv erkänna hur det ligger till, om han är intresserad av dig, och vill ta uppnågot nytt med dig. Vill han eller vill han inte ?
Det är helt upp till han, vill han då inte så har han alltså inga känslor för dig och vill snoka runt och söka nya utmaningar i livet, skulle han säga ja, ta det mer som att han vill, men kanske är lite rädd samtidigt.. ge han lite tid kanske, kanske ni båda behöver vara ifrån varandra en stund och verkligen få lov att känna saknaden till varandra.. inte varit så tidigare att ni stått och trampat varandra på tårna för jämnan ?
Jag får önska dig lycka till med ditt beslut..hur du än väljer att göra.
Du är välkommen att höra av dig
Henrik, 22 år fr. Lund/Skåne.
[email protected]
http://HenrikLott.blogg.se
Best wishes.. =D
