Idag; 17 år gammal & gravid - igen.
Idag är jag nybliven singel, hade ett förhållande i cirka 6 månader som för cirka tre månader sedan tog slut. Dock träffar jag mitt ex fortfarande men han vill inte mer än att vara min vän - säger han. Men ändå så har vi sex då och då när vi är med varann och vi gullar & trivs i varanndras sällskap. Är det någon som kan förstå det?
Varför det tog slut mellan mig och honom var för att vi båda var för kontrollerande, och även för att han sa att han inte klarar av ett förhållande just nu, då han har annat att fokusera på som var Att gå ut skola,jobbet, skoluppgifter, problem hemma, & vänner. Allt det gjorde att han inte hade tid att hinna med & vara en bra pojkvän mot mig sa han och därför gjorde vi/ han slut.
Det säger sig självt att det är han som är Pappan till barnet som jag går och bär på just nu men om han inte ens vill vara ihop med mig, hur ska jag då kunna säga att vi väntar barn ihop? Jag skulle kunna tänkt mig att behålla barnet om jag inte var själv, om vi var ihop vill säga. Men nu vill jag inte att han kommer tillbaka till mig för barnets skull utan jag vill att han ska komma tillbaka till mig för att han vill vara med mig & inget annat. Att ett barn finns med i bilden ska inte påverka hans vilja att vara med mig.
Men en sak jag länge funderat på är att han säger en sak men gör en annan. Han säger att han bara vill vara min vän, men ändå så beter vi oss nästan som at vi är tillsammans när vi umgås. Vi gullar oss med varann & beter oss som när vi va tillsammans och ibland har vi sex. Det ända som skiljer sig från när vi var ihop är att han nu festar oftare och pratar med mer tjej(kompisar ?) än när vi var tillsammans och kanske är det de som gör att han vill ha det som det är, att vi har sex och ses som vanligt men att vi inte är ihop. Jag vet faktiskt inte, jag är förvirrad, känns redan som att jag har något svårt att ta itu med och så är det en massa annat jobbigt som jag måste gå omkring och tänka på. Ska träffa honom idag och umgås men om jag ska berätta något om graviditeten vet jag inte än. Vad tycker ni?
Uppdatering! Det var någon som ville veta hur gammal barnets Pappa är, han är 20 år & jag är 17 år. Dvs han är född 89 och jag 91.
Jag tycker att du och (pappan) ska vara vänner (och inte ha sex eller gulla med varandra utan bara vara vänner) eller bli ihop.
Du borde säga till (pappan) att du är gravid och att det är hans barn också.
Jag tror att han kommer att förstå dig, men desto längre du väntar desto svårare kommer det att bli.
Ring honom och säg att ni måste träffas och säg att det är viktigt, säg det öga mot öga och förklara för honom.
Han kommer att förstå och ni kan säker lösa det tillsammans.
Jag förstår att du gjorde abort när du var 15 år, det har säkert många andra också gjort men nu är du lite större så nu kan du välja både det ena eller det andra.
Kän dig INTE hemsk över att du gjorde abort när du var 15, många har gjort det och många kommer att göra det.
Du hade inte så stort val.
Du borde verkligen berätta för (pappan), det är rätt och du kommer säkert inte att ångra dig.
Kram!!
Jag tycker du först och främst borde ta reda på vad du själv vill ha för relation till den här killen. Om du vill vara hans vän eller om du vill vara tillsammans med honom. Just nu verkar ni vara någonstans mitt i mellan och du verkar ha mer känslor för honom än han har för dig. Kanske är det bäst att ni lägger ner allt gullande och all sex och försöker vara bara vänner i stället om ni inte ska satsa på ett förhållande ihop igen?
Låter inte som du är speciellt lycklig i det förhållandet ni har, eftersom du verkar förrvirrad och lite uppgiven.
Angående barnet tycker jag du ska berätta för honom som det är; att du väntar barn tillsammans med honom. Fråga honom vad han vill att ni ska göra och om han kommer ställa upp för er om ni väljer att behålla. Därefter kanske du vet lite mer om vad ni två kommer ha för relation till varandra och hur han ser på det hela.
Men glöm inte bort att varken HAN eller någon av ERA föräldrar kan tvinga dig till abort. Bara DU bestämmer, glöm inte det! Lycka till!
Du skrev att "pappan" har jobb. Vad är det för jobb han har? Bor han hemma eller har han egen bostad? Det spelar in lite det med i fall ni ska behålla, eftersom det blir mer inkomster för er alla.
Om du vill får du adda mig på msn om du vill ha någon att prata med.
Kram
Tack så jättemycket för tipsen! Jättesnällt att du svarade =)
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag kan ju inte säga att jag förstår dig, men jag kan tänka mig hur du har det.
Jag är själv en person som inte riktigt kan bestämma mig, och om jag hade varit gravid själv hade jag varit helt kluven.
Du är ju bara sjutton år så du måste ju verkligen, som du skrev, tänka över om du vill ha ett barn nu, det hade ju faktiskt begränsat ditt "ungdomsliv".
Men du har ju redan gjort abort en gång och frågan är ju om du vill genomgå det en gång till. Men jag tycker att om du ska göra abort så ska du göra det nu, innan det blir så stort att man faktiskt kan kallad det barn, det blir ju mycket jobbigare då.
Du får jättegärna prata med mig om du vill, vet inte riktigt vad jag kan komma med men ändå... Det kanske är skönt att ha någon att prata med!
Ha det bra!
Du frågar efter mitt råd och efter att ha läst din blogg är det spontana rådet: Abort.
Det låter säkert hemskt i mångas öron och säkert inte vad du själv vill höra. Men jag har barn och vet vad det innebär både känslomässigt, tidsmässigt och framför allt, ekonomiskt.
Det är helt fantastiskt att vara mamma! Något som jag önskar att alla kvinnor fick känna på. Men det är inte alltid så lätt. Ibland vill man bara krypa under täcket och försvinna. Ibland känns allt nattsvart och hur tungt som helst.
Och min tanke är så här: Hur skulle det kännas om jag inte hade;
En partner som fanns vid min sida jämt och älskade mig och barnet över allt annat.
En inkomst som räckte till mer än bara det absoluta nödvändigaste.
Support från vänner och familj skulle jag aldrig klarat mig utan.
Jag säger inte att man inte kan bli en bra förälder utan allt detta. Jag säger bara att det blir enormt mycket jobbigare. Och det är redan jobbigt att ha barn. Varför göra det svårare för sig om man inte måste?
Tänk också på vad du skulle kunna erbjuda ditt barn för framtid. Då du inte hunnit få en ordentlig utbildning och därför kanske måste ta jobb som är dåligt betalda, dåliga arbetstider och med dåliga arbetsvillkor.
Jag vill bara att du ska tänka dig för. Helst hade jag ju velat att du gjorde det INNAN du hade sex. Är man inte överens om att skaffa barn ska man skydda sig. Men gjort är gjort och det är inget man kan göra något åt nu.
Men jag tycker verkligen att du ska tänka igenom detta ordentligt. Prata med någon du har förtroende för och bolla tankar och ideér med denna. För genom att ha oskyddad sex har du tagit dig på ansvaret för ett till liv förutom ditt eget. Det är nog så svårt att vara ung i dagens Sverige. Kommer du klara det samtidigt som du blir mamma? För det är inte bara barnets framtid detta handlar om. Det är din framtid också. Och ni båda två ska ju ha det så bra som möjligt. Kommer du att klara det?
Jag säger det igen. Det är inget som säger att du inte kan bli en bra mamma under dessa förutsättningar. Jag känner ju inte dig personligen. Men min högst egna åsikt baserat på det jag läst här är att det kanske inte är det bästa valet att bli mamma just nu.
Jag önskar dig all lycka. Hoppas du kommer fram till ett beslut som är bäst för dig.
/Annica
tycker det är ganska tragiskt att behöva göra abort trots att det är det rätta att göra. Bättre att göra abort än att föda ett barn som man vet att man inte kan ge sitt fulla kärlek och ge barnet en trygg å glad uppväxt. Att ha ansvar över ett helt liv e en stor sak, barndomen kommer utgöra hur personen utvecklas å kommer vara hela sitt liv därför är det viktigt att alla barn får den bästa möjliga uppväxten. Sen att du råkat få två oönskade graviditeter känns lite dumt. Du kanske borde tänka på att använda skydd? Nu framgår det inte hur det är på den fronten, men man ska vara väldigt noga med sånt så man slipper allt detta jobbiga å ganska onödiga om man bara skyddar sig. Ni båda två verkar för unga å omogna för att ha barn, ditt ex verkar inte veta vad han vill å e inte redo att binda sig utan vill bara ha kul.
sv; tack så mycket! :) jag förstår dig att du inte vill göra abort igen .. men samtidigt så måste man ju tänka på framtiden, slutar du skolan nu så har du ju inte så stor chans att få ett jobb sen? du bör nog tänka på barnets bästa också, är du redo för att bli mamma? om du känner dig redo för att bli mamma nu och du känner att du vill offra allt för barnet så gör det =) men tänk först igenom allt det är endå en stor grej.
vilken hemsk situation du har just nu, du ska göra det som känns rätt för dig och inte för någon annan. Kram
skyll dig själv att du blev gravid, FINNS NÅGOT SOM KALLAS FÖR SKYDD! jävla tönt!
Jag har inget råd att ge dig egentligen, vill bara säga att jag tänker på dig!!! Min syster blev oplanerat gravid utan att ha ett förhållande med pappan, visserligen var hon 21 då. Men hennes tanke var att man kanske ångrar en abort, men man ångrar inte ett barn man får. Men det var ju som hon kände, du måste fatta ett beslut som känns rätt i ditt hjärta! Det förnuftiga är kanske att göra abort, men du måste känna efter, det är ju du som ska leva med ditt beslut. Det finns ju liksom inget rätt eller fel. Hoppas att det löser sig till det bästa för dig!!!
Kramar
Om du ska göra abort eller inte kan bara du och din pojkvän bestämma. Om du bestämmer dig för att behålla barnet så måste förmodligen dina föräldrar hjälpa till så att ni klarar er ekonomiskt, är de beredda att göra det ? Studierna går alltid att ordna men det mycket jobbigare för dig. Du får isådanafall prata med skolan och lägga upp en plan. Hur som helst måste du prata med pappan till barnet och dina föräldrar. Ni måste komma fram till ett gemensamt beslut eftersom det berör er alla.
du är stark! ska helt klart börja följa din blogg :)
ingen kan säga åt dig vad du SKA göra utan ge dig vägledning.
Jag vill bara säga att du är jätteung och har hela livet på dig att skaffa barn, sorry att säga det men det är inte värt att offra större delen av ditt "unga liv" på det. det är ett mycket, MYCKET större ansvar än du någonsin kan tänka dig. ja, det är ett liv som kommer behöva övervakning varje sekund de första åren. dom åren som du skulle kunnat utbilda dig och planera en framtid med en kille som du senare kan skaffa barn med. tror det bästa för dig, och fostrets barn är att vänta tills du är redo. men ingen människa är förberedd för ett barn vid 17 års ålder.
men lycka till, hur du än gör! <3
Heej :) Ja är 18 år o gravid fick reda på dt för några dagar sen, pappan o ja är inte tillsammans vi gjorde slut för 8 månader sen men håller fortfarande på som du o ditt ex .. Ja själv tycker inte att dt är nåt fel med dt! Ja ska behålla mitt barn o dt vill han oxå .. Bara du kan bestämma hur du vill göra ,ingen kan tvinga dej till Abort kom ihåg dt.. Hoppas dt löser sej o lycka till !
Du kan gärna skriva tibax till mej o så kan vi prata på mer på msn / Jennifer
Hejsan! Hamnade på din sida av en slump.Jag är 17 & mamma till två helt underbara barn.Mina barn är 1 år o 4 månader o den lilla 3 månader o dom är de bästa som har hänt mig.Jag är helt ensamstående med barnen o klarar de helt utmärkt.
Känner man att man är mogen o klarar att ta hand om ett barn så är de helt rätt,ingen kan tvinga en till något.//Ronja
Jag tycker att det "Sanna" skrivit där uppe är rent skitsnack!
Visst att det enligt lag är ditt beslut men bara en idiot till människa behåller ett barn som inte är önskat från båda hållen!
Vill inte han vara med dig så vill han inte det och då får du acceptera det. Man tr inte ett oönskat barn till världen för det blir bara fel.
Min killes ex fick reda på att hon va gravid efter att dem gjort slut och hon behöll ungen.
Man förstör inte ngn annans liv på det viset, man ska inte behöva tvingas bli pappa om man inte är redo. Killen får ju betala underhållsbidrag i 18 framöver så liksom beslutet ska ligga i bådas händer. Ett barn ska bli till av kärlek mellan två personer- det är det bästa för barnet
Jag och min pojkvän har gjort slut och blivit tsm 2 gånger och de va just så att när vi gjorde slut så fortsatte vi träffas, som vänner sa vi att de skulle vara, men vi bettedde oss som att vi var tsm, vi gullade och allt som du precis skriver att ni gör, och man blev helt förvirrad.
Men det är ett tecken på att känslorna fortfarande finns där, hos honom också.
Han kanske inte känner sig redo för ett förhållande eller vill vara fri eller något, men prata med honom om det, och säg till honom att ni beter er ju som ett par så varför vill han inte vara det..
Men berätta för honom måste du ju ändå göra.
