17 år & Gravid

Nu tänkte jag ta mig tiden att skriva om första gången jag blev gravid och även om hur min situation är idag, 2 år senare och gravid - igen!

För lite mer än två år sedan så träffade jag en kille som va helt underbar. Innan honom hade jag haft en pojkvän som behandlade mig illa och var blandannat otrogen mot mig med mina närmaste vänner, sa nedlåtande saker och fick mig att känna mig som en oduglig människa på alla sätt. Han kommenterade min kropp, vad jag skulle behöva bättra med den och var allmänt elak mot mig helt enkelt. Detta stod jag ut med i hälften av vårat förhållande sen fick det vara nog och han slutade att beté sig på det viset han tidigare gjort. Men allt dumt han hade gjort mot mig satte sina spår och jag klarade inte av att fortsätta ihop med honom så efter 1 år ihop tog det slut.

Efter den här killen trodde jag aldrig att jag skulle hitta en kille igen, då jag hade så himla svårt att lita på killar efter det förhållandet men cirka 5 månader senare så hittade jag en kille som jag efter några månader ihop som kompis blev ihop med. Han va så fin både på utsidan och insidan, gjorde otroligt mycket för mig, fanns där för mig när jag behövde honom och uppskattade mig tillskillnad från killen innan. Den här killen var guldvärd i mina ögon, vi älskade varann och jag trodde så otroligt stort på att det skulle vara jag och han förevigt. Vi hade till och med kommit på namn på våra barn som vi skulle skaffa oss i framtiden och jag var super säker på att våra barn skulle bli dom finaste barnen och hoppades på att dom skulle få hans vackra ögon. Men det blev tidigare än väntat att jag blev gravid, redan efter att vi varit ihop i ungefär 4 månader så kände jag att ett obehag/ont i äggstockarna när vi hade sex och mina bröst vart även ömma, att jag var gravid anade jag inte alls - då vi endast hade haft oskyddat sex en gång då han kom i mig, och en gång är väl ingen gång trodde jag? Men det räckte tydligen för att jag skulle bli gravid.

Vi gick till ungdomsmottagningen ihop en vecka senare efter besväret med vetenskapen om att jag hade klamydia då symptomen liknade dom man har när man är smittad och det var illa nog tyckte jag. Jag fick gå in i ett rum med en barnmorska där jag fick förklara mitt problem medan min dåvarande kille satt utanför i väntrummet. Barnmorskan tyckte att jag skulle ta ett klamydia test och även ett graviditetstest för att vara på den säkra sidan så jag fick gå iväg med henne och lämna ett kissprov. Jag minns att vi fick gå förbi väntrummet för att ta kissprovet och där satt min kära pojkvän, såg helt likblek ut i ansiktet men log ändå osäkert mot mig, jag log tillbaka och sedan gick jag iväg med barnmorskan och tog testet. Jag fick lämna ett kissprov i en mugg och sedan tog barnmorskan fram en konstig sticka som tydligen var ett graviditetstest, visade stickan 2 streck var jag gravid och skulle stickan visa 1 streck var jag inte gravid förklarade hon och jag fick fram ett tyst "okej." 1 minut senare säger hon med en lugn och sansad röst "det är positivt".. Jag känner hur glad jag blir och tänker "ja det är positivt jag är inte gravid!", för positivt betyder väl att jag inte är gravid", "vad bra" sa jag glatt till barnmorskan och hon kollade förvånat på mig och sa "alltså positivt betyder att du är gravid lilla vän."

Vad tänkte jag i det ögonblicket ? Jag tänkte ingenting, jag vart helt tom inom mig och visste inte alls vad jag skulle ta mig till. Jag var ju bara 15 år gammal, skulle precis börja 1an i gymnasiet, mina föräldrar skulle döda mig om jag skulle föda barn nu och alla skulle hata mig, jag hade ingen inkomst . hur skulle vi klara oss!?

Nej, abort var ett självklart val för mig i det ögonblicket och vi bokade tid på engång för en abort när vi gick tillbaka till rummet vi satt i från början. Jag mötte även min dåvarande pojkväns blick i väntrummet och han märkte på mig att något var fel, han kollade frågande på mig och jag kollade ner i golvet, istället fick han barnmorskans hatblickar mot sig och barnmorskan slängde ur sig "titta nu va du gjort, du har gjort denna stackars flicka gravid" Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta eller hur jag skulle hantera situationen. Men jag minns ialalfall att jag vart arg på barnmorskan som hade sagt så till min pojkvän, min kära pojkvän, det var ju inte hans fel att det hade blivit såhär..

---

Hade tänkt att jag fortsätter på det här imorgon och skriver om hur Aborten gick till och hela den processen. Trodde inte jag skulle skriva så mycket som jag gjorde men om ni orkat läsa det jag skrivit hittils så är ni guld, Jag måste åka iväg nu tll en vän, vi ska se på eurovision song contest ikväll, hejja Sverige. Kram!