17 år & Gravid

Igårkväll hände något helt fantastiskt, min lilla flicka började sparka och brottas därinne i min stora mage, det var så underbart,  jag blev helt till mig av känslan och det kanske största glädjeruset någonsin for igenom min kropp. Kände att jag var tvungen att dela min glädje med någon, började storskrika i mitt rum att " titta hon sparkar" det dröjde dock inte länge förens jag till min förtvivlan insåg att jag låg där ensam sprattlandes i min säng och delade lyckan själv. Det är i sånna tillfällen som man känner att en pojkvän skulle ha suttit bra, att ha Pappan till barnet vid sin sida och inte vara ensamstående, att dela barnets utveckling med någon som bryr sig lika mycket som jag, för några sekunder senare drog jag fram mobilen och ringde en vännina och berättade om den fantastiska nyheten som inte alls visade sig vara lika fantastiskt i hennes ögon, hon var nämligen mitt uppe i något helt annat och gratulerade mig sedan sa hon att hon inte längre kunde prata, det kändes ju mindre roligt..

Hur som helst så har jag blivit en nyttigätare, äter
 otroligt mycket grönsaker, mer än aldrig förr, cred åt oss båda!
Nu återgår jag till mitt DEXTER tittande, visst är serien spännande?
Han skrämmer mig dock, tänk att det finns sånna människor
i det verkliga livet också, mitt ibland oss normala människor.





KRAM!